Tag Archives: EU


SThe persistent and continuing use of outright lies is typical of the whole Brexit debate and has been high-lighted by a report of the Electoral Reform Society (ERS), citing particularly the claims by Brexiteers regarding NHS funding. The ERS wants the establishment of a watchdog, such as the Electoral Commission, to oversee and intervene against blatant lies in future referendum campaigns. The ERS cited the Scottish Independence Referendum as a role-model, offering a “vibrant, well-informed, grassroots conversation… that left a lasting legacy of on-going public participation in politics and public life”. Small consolation.

The ERS comment is particularly timely as First Minister Nicola Sturgeon has launched a program of consultations on Scottish attitudes to Brexit.  This includes an on-line questionnaire as well as face-to-face meetings across the country. The questionnaire, published by the SNP, is posed as a series of open questions but there is no doubt that Ms. Sturgeon will be hoping that the result will boost the Scottish position in future negotiations with Westminster over the consequences of Brexit. The survey has already been criticised as too long and may further exacerbate a mounting tiredness in the electorate for grassroots participation: see for yourself:


Ms. Sturgeon also repeated her demand that Scottish representatives should be present during the discussions to determine the UK government’s Brexit negotiating position with the EU.

Representatives of the Cabinet, such as Brexit Secretary David Davis, keep repeating with the stubbornness of fools that they expect to achieve an agreement combining continuing free trade and the imposition of immigration limits with the EU. This combination has repeatedly been ruled out by various top EU politicians as well as Polish and Romanian prime ministers. It would also seem to contradict a statement by Foreign Minister Boris Johnson’s that Polish immigrants will continue to be welcome to the UK.

Some of the British media are full of reports that the economic consequences of Brexit were vastly overrated and that the British economy is actually booming. The positive attitude of the Australian Prime Minister to a trade deal with the UK has also been given much publicity. These soundbites contrast strongly with comments by leading politicians in Japan, German and USA on the negative long-term consequences of Brexit for world trade. PRC is being more cautious but it has a big club in its hand as the Hinkley Point nuclear power plant deal is up for review by a sceptical Ms. May. Arkady Dvorkovich, Deputy Prime Minister of Russia, has stated that “Brexit will make Europe a little bit weaker”, without spelling out the consequences for the UK. As this blog has previously noted, the real costs will take years, more probably decades, to become apparent.

This is all neatly summed up in an on-line comment by a reader of The Independent:

Wiseowler (extract)

“The powers that be have spoken – the Japanese will move away their industries, we will have to wait for ages for a US trade deal, we will only get on with the Chinese if we give them access to our nuclear power industry, and the EU will only allow tariff free access if we allow free movement of labour.”



sturgeon_europeThe month that has elapsed since the Brexit referendum has seen the start of a massive re-calibration of the UK political scene.  The most important, and most widely-quoted, is “Brexit means Brexit” pronounced by Theresa May, the new Prime Minisiter. That sounds pretty definite, but … the fat lady hasn’t yet sung.

The second event was the announcement of Ms. May’s top cabinet posts, with prominent Brexiteers to the fore. The disbelief in the UK and Europe about the appointment of Boris Johnson as Foreign Secretary was pretty well universal. However, mature reflection suggest two things. First, that, having a large share of responsibility for Brexit, it is appropriate that Mr. Johnston has to  deal with the consequences ( one is reminded of the lines from “The Mikado” .. “… to make the punishment fit the crime/The punishment fit the crime.”) Secondly, Ms. May, whom the British media establishment has described as a tough cookie is following the advice of Machiavelli, to “..keep your friends close, and your enemies even closer”.

The third development was the message sent from Scotland. All 32 Scottish electoral regions and 62% of the electorate voted to remain in Europe. While Westminster was a sea of confusion for several days after the results of the vote were announced, First Minister Nicola Sturgeon promptly set out the position of Scotland. The Scottish parliament will negotiate with Westminster in order to explore all possibilities for a mutually-acceptable solution to their disparate positions but Ms. Sturgeon was equally clear that she had a strong mandate from the Scottish electorate to keep Scotland within the EU. She promptly visited Brussels to make sure that this message was understood by the European political élite, which made encouraging but not binding statements of support.

The Scottish position has not gone down well in Westminster. Early on Ms Sturgeon suggested that Scotland could block Brexit but Ms. May and her top ministers have made it clear that this is not the case. Other EU-positive regions of the UK, including London and Gibraltar, have also expressed their interest in negotiating “special relationships” with the EU but that is likely to be even more difficult than for Scotland and neither have gone so far as to suggest “independence” as their goal. Brexiteers point at the various arrangements that have been negotiated for non-EU European states, principally the EEC: however, an EEC “solution” such as that between the EU and Norway would essentially mean all the responsibilities with fewer of the advantages of full EU membership.

The central position of Brexiteers seems to be that the UK can simply walk away from the Four Freedoms, in particular freedom of movement. That has already been categorically ruled out by, for example, M. Hollande. If and when negotiations start in earnest I suspect that they will come to resemble the Monty Python “Norwegian Blue” sketch. “That perrot is dead”.

In is in and out is out. And Scotland is between a rock and a hard place.




För första gången i kampanjen har Ja-sidan tilldelats ledningen av en opinionsundersökning . Den är knapp men den bekräftar en stadig trend under hela den senaste månaden (http://whatscotlandthinks.org/questions/should-scotland-be-an-independent-country-1#line).

Samtidigt har ”Better Together” hamnat i fullständigt panik. Löften om ytterligare utökade maktbefogenheter haglar (http://www.newstatesman.com/politics/2014/09/westminster-prepares-offer-further-powers-scotland-it-too-little-too-late). Men det är “för lite, för sent”.

1979 blev skottarna lurade på självständighet: Westminster dolde McCrone rapporten som visade hur mycket inkomster från Nordsjöoljan skulle tillfalla ett oberoende Skottland och dessutom ogiltigförklarade 1979 års “Ja” på grund av en teknikalitet (se tidigare post).

Nu är skottarna är trötta på tomma löften. De vill ta sin framtid i egna händer trots svårigheter och risker hellre än luras en gång till.

Ett Ja-resultat den 18:e innebär stora konsekvenser för rUK, Europa och i förlängningen också Norden.


The Better Together campaign is unenthusiastic about the prospect of UKIP and Orange Order activities in Scotland just before the referendum vote on 18 September.


The Orange Order is an inclusive name for a number of Protestant, pro-Union “lodges” with their base in Northern Ireland. They have also some representation in South-west Scotland, from which region many of their ancestors moved to Ireland after it was subdued by British forces during the seventeenth century. The values of the Orange order has been the major cause of the “The Troubles” that culminated in Northern Ireland from the late sixties until the end of the last century – although sporadic clashes still occur. It wants Scotland, like Northern Ireland to remain in the United Kingdom. To the rest of the world the Orange Order tries to promote an image of Protestant cultural affinity with Britain but most observers see it as a bunch of provincial bully boys who use religion as a cover for preventing Roman Catholics from enjoying equal rights and opportunities in Northern Ireland. This takes the outward form of provocative marches with orange regalia and music through Catholic areas, to “commemorate” the arrival and continuance of British rule. On September 13 the Scottish lodge will march in Edinburgh (http://www.theguardian.com/politics/2014/sep/03/scottish-republicans-orange-order-parade-yes-campaign). The republican grass-roots James Connolly Society has asked its supporters to stay away from the coming march in Edinburgh and to ensure that they are not involved in any violence with the Order (http://107cowgate.com/2014/09/02/jcs-statement-on-orange-orders-independence-referendum-march/).

This blog has previously reported how the United Kingdom Independence Party (UKIP) has made major political gains in the election to the European parliament and how the Conservative party is being forced into a more Eurosceptic position by Conservative MP defection to UKIP. Only one has done so so far but there are speculations that a number of others are only waiting for the right opportunity (http://www.telegraph.co.uk/news/politics/ukip/11065058/Eurosceptic-Tories-accuse-Douglas-Carswell-of-betrayal-after-his-defection-to-Ukip.html). Although UKIP has a strong base in England, as shown by recent European parliament electoral returns, this is not the case in Scotland, (23 MEPs from English constituencies, 1 from Scottish). None the less the UKIP leader Nigel Farage plans a UKIP rally in Glasgow in support of the Union on 12 September (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/concern-at-farage-scottish-visit-before-orange-march.25192378), bringing in people from other parts of the UK. Better Together have officially denied any support for the rally. If it helps tip the currently delicate balance over to a Yes result then in 2016 Westminster will lose a block of 40 out of the current 257 Labour MPs. This could create space for UKIP to fight a head-on battle with the Conservatives for the Eurosceptic vote in rUK.

Yes or No for Scotland, there are big changes ahead in British politics.


Olli Rhen was the European commissioner with responsibility for Economic and Monetary Affairs and the Euro. He left this post in July. There is no reason to think that Mr. Rhen has any personal position on independence for Scotland. So any statement he makes on the currency issue for an independent Scotland has to be given credibility.

According to the Guardian, Mr. Rhen has written to the Chief Secretary of the Treasury, Mr. Danny Alexander, to make clear the currency position of an iScotland applying to join the EU. He claims that iScotland must either have a currency agreement with rUK, i.e. the Bank of England, or else it must have its own central bank. To use Sterling without a formal agreement with Westminster would not satisfy the entrance requirements (http://www.theguardian.com/politics/2014/sep/02/indepdent-scotland-not-join-eu-without-central-bank?).


This must be a heavy blow to the Yes Scotland movement, which has been on a massive upswing since its leader Alex Salmond trounced Better Together leader Alistair Darling in a second debate broadcast nation-wide on 25 August. A YouGov poll published yesterday (2 September) showed that a swing of only 3% would bring the two sides neck-and-neck (http://research.yougov.co.uk/news/2014/09/02/support-scottish-independence-jumps-47/) and claimed that support for No had “collapsed”. The Yes Scotland campaign to win over women voters is expected to have gained from a heavily-criticised Better Together videoclip (see previous blogg) and there is a groundswell of pro-independence reporting in the media.

All is not lost for the Yes Scotland position, which is that a currency union is in the best interests of both the rUK and iScotland. Such an agreement would make the Bank of England also the central bank of Scotland. However, the political price of such an arrangement has gone up.

Currency agreement in exchange for Trident, anyone?

NOTE: as this blog is aimed at Swedish people, it has so far been published in Swedish. Articles have been checked for grammar by native Swedish speakers. As the rate of the debate increases, this is no longer feasible. Given that all Swedes interested in this subject can read English, I believe that the change to English will not cause them any difficulties. I would like to publically thank Maj Hasselgren and Lars Jannerdal for thier generous help.


En andra debatt hölls i måndags mellan Ja- och Nej-sidorna i Glasgow. Den var ett intensivt utbyte av idéer som stundtals handlade mer om vem kunde tala högst och längst (http://www.huffingtonpost.co.uk/2014/08/25/alex-salmond-and-alistair-darling-clash-in-second-scotland-independence-debate_n_5711095.html). Trots allt skrikande var debatten intressant, lika mycket för vad som inte blev sagt som för det som blev sagt.

Enligt en opinionsundersökning var vinnaren denna gång Ja-sidan, med 71% mot 29% för Nej. Ett par dagar senare visade en återkommande undersökning att gapet för Ja sidan har minskat med 10% och står nu på 41,6% för Ja mot 47,6% för Nej med 10,8% fortfarande ”Vet Ej” (http://www.newsweek.com/scottish-referendum-no-campaigns-lead-halved-after-debate-267429). Nu var Salmond tydlig med en positiv vision för ett självständigt Skottland medan Darling bara kunde upprepa riskerna med självständighet, oavsett sakfrågan. Hans nästan maniska upprepningar om en “plan B” för valutafrågan möttes nu med hånskratt från åhörarna eftersom Salmond hade klargjort på ett övertygande sätt att det fanns flera alternativ för en självständigt Skottland men att en valutaunion med rUK var det som var bäst för båda länder.

De ämnen som debatterades var valutan, sysselsättningen och sjukvården. Ämnen som invandring, pensioner, utbildning, räddningstjänster och EU var helt frånvarande. Försvar diskuterades bara utifrån sysselsättningsperspektivet – vad innebär ett avlägsnande av Trident från Skottland, hur kommer självständighet att påverka nya beställningar från försvaret? Jämställdhetsfrågor var också frånvarande trots att kvinnors röst anses vara en nyckelfråga. Ett nytt videoklipp från Nej-sidan att övertyga kvinnor har förorsakat muntra parodier på sociala medier (http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/watch-patronising-anti-scottish-independence-advert-4121120). Jämför med Yes Scotlands budskap som behandlar kvinnor som vuxna individer: http://www.youtube.com/watch?v=bbWnBX6BY5A.

Nu försöker Salmond att få David Cameron att ställa upp i en debatt (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/289723-alex-salmond-calls-for-independence-referendum-debate-with-david-cameron/) . Cameron har hittills hållit en låg profil – enligt uppgift följde han debatt #2 på TV under bara någon minut – men kommer att få svårt att hitta en bra ursäkt för att inte möta Salmond, eftersom han kom till Skottland igår (torsdag den 29:e) för en middag med skotska affärsmän mot självständighet. Om Cameron inte ställer upp mot Salmond så kommer det att tolkas som feghet, om han ställer upp så kan Salmond öppna en “andra front” och grilla honom beträffande EU – en fråga som egentligen är långt större än självständighet och som oroar självaste CBI-chefen (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/cameron-humiliated-as-cbi-chief-attacks-eu-vote-plan.25180163).

I sina försök att blidka hemmaopinionen (läs: opinionen i södra England) om medlemskap i EU har Cameron upprepade gånger förolämpat såväl kommissionens ordförande som EU parlamentet. Han har också visat sig okunnig i författningstekniska frågor. Sannolikheten är försvinnande liten att Cameron, om han blir omvald 2015, skulle vilja eller kunna driva en trovärdig positiv kampanj inför EU-omröstningen 2017 – han har redan börjat förlora parlamentsledamöter till UKIP (http://www.bbc.com/news/uk-politics-28967959). Som del av Storbritannien kan EU-positiva skotska röster aldrig väga upp södra Englands röstövervikt. Konsekvenserna av Storbritanniens utträde ur EU har ännu inte tagits på allvar men skulle bli enorma för alla parter, inklusive Sverige.

Självständighet för Skottland är den enda vägen som garanterar dess framtid inom EU.

Nej-sidan har argumenterat att hela frågan om självständighet ju är illusorisk – i förhållande till rUK, NATO och EU. Detta är en typisk Nej-rökridå eftersom det är självklart i den globaliserade världen att alla nationer är bundna i relationer till varandra och överstatliga organ. Självständighet för Skottland innebär vissa risker och kortsiktiga administrativa kostnader. Men att stanna inom det Förenade Kungadömet innebär den ojämförligt större risken att sluta som del av ”en avlägsen ö i Atlanten” (Carl Bildt).


Vi förutsätter att valutafrågan kommer att lösas på ett tillfredsställande sätt för Skottland (se de senaste bloggarna) och kommer nu att diskutera andra faktorer som pekar på att ett självständigt Skottland (iSkottland) skulle också bli ett välmående Skottland.

Rig Opt 2

Det är nu klart att under minst ett par decennier så har Skottland levererat ett nettobidrag till den brittiska ekonomin, naturligtvis inte minst tack vare det som lite slarvigt kallas för “Nordsjöoljan”. Denna blogg kommer att titta på den aktuella och framtida ställningen för oljeekonomin samt förnybara energiresurser. Slutsatsen är att Skottland kommer att kunna sälja ett stort energiöverskott till sina europeiska grannar, inklusive “restUK” (rUK).

Skottland och Norge började exploatera oljereserver i Nordsjön nästan samtidigt. Men medan Norge inrättade en energifond (som betalar en hel del av min pension) använde Westminster det brittiska överskottet från oljan för att täppa till diverse hål i 80-talets ekonomi. Oljeproduktionen i Nordsjön toppade 1999 och enligt prognoserna kommer den att “ta slut” om två till tre decennier. Oljepriset är känt för att fluktuera ganska mycket och dessa två faktorer har fått ligga till grund för Westminsters bedömningen att det vore oklokt av ett oberoende Skottland att lita på oljan som en framtida långsiktig inkomstkälla.

Denna bedömning må tidigare ha varit rimlig utifrån då kända fakta men är idag felaktiga (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-28827295). Westminster har konsekvent gjort offentliga underskattningar beträffande oljereserverna. Som tidigare påpekats i denna blogg visste Westminster redan 1974 att det fanns mycket mer olja än den offentliga statistiken då visade men hemligstämplade McCrone-rapporten inför en tidigare omröstning om skotsk självständighet. Westminster har också förhindrat oljeutvinning i Firth of Clyde med hänvisning till säkerhetsbehovet för kärnvapenbestyckade Trident U-båtar när de tar sig till och från basen i Faslane. Under senare år nya stora fyndigheter hittats väster om Skottland och öster om Shetland (http://www.businessforscotland.co.uk/clair-ridge-and-scotlands-new-oil-boom/ och http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-economy/9594-huge-north-sea-oil-find-enough-to-produce-for-over-thirty-five-years). Shell har uttryckligen konstaterat att de är inte orolig för en iSkottland och planerar nya investeringar i Nordsjön (http://www.heraldscotland.com/business/company-news/shell-vows-to-invest-billions-in-north-sea.24925660). En säker prognos för oljepriset kan inte göras idag: fracking i Nordamerika pressar efterfrågan och/eller priset för Mellanösternolja, samtidigt som exporten från länder som Irak och Syrien är opålitlig. I ett längre perspektiv så verkar dock sannolikt att oljepriset stiger, till gagn för iSkottlands ekonomi.

Enligt en uppskattning har Skottland c:a 25% av alla förnybara energiresurser i Europa. Vindkraften är beprövad men kontroversiell. För några år sedan fick planerna för en “wind farm” med 500 turbiner på ön Lewis inte godkänt, främst på grund av möjliga konflikter med turism och natur. Till en del berodde det på en okänslig inställning från exploatören. På samma ö finns nu en positiv inställning till en produktionsanläggning för vågkraft (http://www.heraldscotland.com/news/environment/worlds-biggest-wave-energy-farm-off-lewis-gets-go-ahead.21156952). Pilotanläggningar för tidvattenkraft har också byggts i farvatten runt Skottland (http://www.energynews.es/english/alstom-and-iberdrola-sign-an-agreement-to-supply-tidal-energy-turbines-in-scotland/ samt http://www.hammerfeststrom.com/research-and-development/testing/emec/)och planer för produktionsanläggningar i Pentland Firth, där tidvattenströmmar kan uppgå till 12 knop, annonserades idag (http://www.heraldscotland.com/news/home-news/51m-funding-starts-construction-of-massive-tidal-power-scheme-in-pentland-firth.1408689300)Tack vare det skotska parlamentets Land Reform år 2003 är ön Eigg numera ett kooperativ med energianläggningar som täcker 100% av öns behov, mycket från förnybara resurser. En kooperativt ägd pilotanläggning för tidvattenkraft ska också installeras mellan Fetlar och Yell i Sheltandsöarna (http://www.sustainablebusiness.com/index.cfm/go/news.display/id/25825).

Det kan ta ett eller två decennier innan alla tekniska problem förorsakade av stormar, korrosion och underhåll kan kostnadsberäknas på ett pålitligt sätt men skotsk ingenjörskompetens inom offshoreteknologin är redan stor. Idag har det skotska parlamentet en målsättning att 100% av Skottlands egna energibehov ska komma från förnybara resurser redan 2020 och det har utlyst “The Saltire Prize”, värd £10 miljoner, för den anläggning som kontinuerligt producerar mest ström under en 24 månaders period (http://www.saltireprize.com/challenge). Under utvecklingsfasen för vattenburen förnybar energi kommer Skottland att kunna förlita sig på oljeinkomster.

Det är inte bara inkomsterna från energiresurserna som ger framtidshopp men alla arbetstillfällen för konstruktion och underhåll som genereras av anläggningar för förnybar energiproduktion. Dessa anläggningar är ofta i avlägsna platser där arbetsmarknaden består i bästa fall bara av turism och en fiskodling eller småskaligt fiske. Fem eller tio heltidsarbetstillfällen i sådana platser är guld värt för det lokala samhällets fortbestånd. 

Allt det här är “Här och nu”. Skottland är en rik nation: rikt på kunskap, rikt på energi, rikt på duktigt folk. För att kunna fortsätta bestämma över denna rikedom vill Westminster att det skotska folket ska rösta Nej den 18 september.


 Dumbo” är en gammal film från Walt Disney om en elefantunge med stora öron. När han håller en “magisk fjäder” i snabel kan han flyga. Finns det en magisk fjäder för Alexander Salmond att hålla i nu när hans insats i den första debatten med Alistair Darling har som mest fått betyget oavgort?

Svaret finns tydligt i de undersökningar som har redovisats på den oberoende websajten ”What Scotland Thinks” med Professor John Curtice av Strathclyde University som frontfigur. Under en lång tid har den viktigaste frågan varit den enskildes uppfattning om hur självständighet kommer att påverka hens privatekonomi (http://whatscotlandthinks.org/questions/which-issue-is-most-important-to-you-in-deciding-how-to-vote-in-the-referendum#line). I mars var privatekonomin dubbelt så viktigt som ekonomin i allmänhet, tredubbelt så viktig som vård och omsorg medan frågor som försvar, EU och immigration knappt var synliga. Valutafrågan var inte så intressant i sig men tydligen ses i ljuset av dess effekter på privatekonomin. Så det var en smart taktik av Alistair Darling att fokusera på valutafrågan och det var svagt av Salmond att inte referera till de experter som i skrift och tal har påvisat att ,och hur, Skottland kan behålla pundet (http://news.stv.tv/scotland/269177-report-commissioned-by-sir-tom-hunter-into-currency-with-rest-of-uk/) (http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-economy/9540-no-campaign-bank-and-currency-scares-nonsense-says-former-bank-chief).

Om Skottland skulle ingå i en valutaunion så kommer Bank of England att fortsätta ha ett inflytande över de skotska offentliga finanserna. Nejsidans påstående att detta är inte oberoende är trams: tänk Tysklands förhållande till den europeiska centralbanken. Att ange det som argument för Nej är som att säga att 95% oberoende är sämre än 15%.

Att ha pundet som gemensam valuta är också i restUKs intresse eftersom handeln mellan Skottland och restUK är så stor och viktig för båda regionerna. Men vem kan vänta på rationella beslut från Statsminister David Cameron som, i Carl Bildts ord, är beredd att omvandla Storbritannien ”till en ö på drift i Nordatlanten” (http://www.ft.com/intl/cms/s/0/1a45b9bc-e258-11e3-89fd-00144feabdc0.html#axzz39sncwCnR)?

Denna blogg har tidigare påpekat hur UKIP väljare och konservativa väljare överlappar varandra: båda är starkast i sydöstra England och nästan obefintliga i Skottland. Eller som Salmond sade i debatten, ”I Skottland finns det fler pandor än konservativa MPs” (2 p, 1 k). Han påpekade också att självständighet är enda chansen för Skottland att slippa dominansen av konservativa väljare i England, fast åhörarna inte verkade lägga märke till det. Under teman ”Vad har de konservativa gjort för Skottland?” finns det mycket politiskt röstfiske att bedriva. Labour skulle också kunna få en släng av samma slev eftersom det traditionella Labour numera ses ha tappat kontakten med skotska väljare.

Energin är en annan fråga som bör få mer uppmärksamhet. Skottlands framtida energiresurser blir allt större och starkare, trots alla negativa röster från Westminster (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/financial-times-investors-magazine-westminster-is-playing-down-potential-oi.24868958 och http://www.businessforscotland.co.uk/professor-westminster-is-ignoring-a-mountain-of-black-gold/). I debatten räknar Westminster med fallande oljepris och fallande reserver: men ett oberoende Skottland som kan erbjuda politisk stabilitet i förening med stabil gas och oljeproduktion har starka kort vid förhandlingsbordet. Utanför den skotska västkusten börjar nu exploatering av oljefält som tidigare var tekniskt svåra att utvinna. De beräknas producera miljarder tunnor under minst 30 år (se föregående post i denna blogg). Och samtidigt som oljan svarar för nutida ekonomiska behov kommer förnybara resurser som våg- och tidvattenkraft att övergå från dagens pilotinstallationer till fullskaliga produktionsfält inom två decennier. Potentialen för dessa resurser samt vindkraft är enorm men dagens regler för transmissionsinfrastruktur är ett hinder. Ett självständigt Skottland skulle kunna anpassa reglerna så att de bättre svara mot skotska förhållanden.

Det finns nu ovedersägligt bevis att Westminster medvetet dolde den verkliga potentialen av Nordsjöoljan under 1970-talet och använde de rikliga oljeinkomsterna under 1980-talet för kortsiktiga behov. Hade McCrone-rapporten blivit offentlig redan 1974 är sannolikheten stor att Skottland idag skulle fira tre decennier av självständighet och ha finanser i paritet med Norges (http://en.wikipedia.org/wiki/McCrone_report).


Hej igen efter en solstrålande semester i Sydsverige! Här följer en sammanfattning av vad har hänt under de senaste tre veckorna i debatten om skotsk självständighet.

De politiska etablissemangen fortsätter att spela på osäkerheten i “hårda” frågor. Det är en sund strategi eftersom opinionsundersökningar tydligt har visat att den sidan som kan övertyga med sin vision av ett rikare liv för skottar kommer att vinna omröstningen. Dessutom upplevs osäkerhet alltid som en anledning att rösta för den etablerade, till synes stabila, ordningen.

Trots att vissa experter har hävdat att ett självständigt Skottland (iSkottland) visst skulle kunna fortsatta att använda pundet har andra påpekat att Bank of England ändå skulle ha en nyckelroll i vissa fiskala frågor (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284492-independence-sir-martin-jacomb-and-sir-andrew-large-challenge-sterlingzone/). Alternativet att iSkottland ensidigt skulle använda pundet utan en överenskommelse med rUK vore en möjlig men riskfylld strategi (jfr. Panama och US dollar). Intresset för Euron är noll.

Skottland har idag formellt sett ett stort kapitalöverskott beroende på att flera stora banker har sina huvudkontor där. En kapitalflykt från iSkottland skulle inte behöva bli en katastrof i sig – det skulle minska dess sårbarhet i händelse av en attack på pundet – men skulle också leda till ett förlust av uppemot 7000 tjänster från finanssektorn.

Osäkerheten drabbar också industrins och bostadsmarknadens utsikter. Just nu upplever UK ett ekonomiskt uppsving som också avspeglas i stigande huspriser – kommer dessa välkom-na trender att påverka väljarna i riktning mot Nej? Och vad händer om valutahandlarna på allvar börjar räkna med ett Ja-resultat i september (http://www.cnbc.com/id/101870529#)?

Opinionerna är fortsatt delade när det gäller hur iSkottland skulle klara sina löften att skydda pensionernas värde med en s.k. ”trippel lås” och att kunna leverera gratis sjukvård med minst samma kvalité som idag. I oktober kommer minimilönen att höjas i hela UK från £6.31/timme till £6.50. Salmond påstår att den skulle kunna höjas ytterligare i iSkottland – men få verkar tro på den här sortens ”löfte”.

I februari 2014 fick deklarerade Standard and Poor att iSkottland skulle få en AAA rating, en bedömning som senare nedvärderades (http://www.blacklercopywriting.com/scottish-independence/).

Ledningen för Nej sidan beskrivs av ”Better Together” som ”stabil”. I brist på positiva nyheter i de senaste mätningarna spelar ”Yes Scotland” på en 9% ökning av Ja-röster sedan januari i år – knappast övertygande i sig.

Oberoende kommentatorer är försiktiga: flera faktorer kan komma att leda till en sista-minuten våg av Ja-röster. En sista-minuten rusning tog SNP till en överraskande absolut majoritet i det skotska parlamentet i valet 2011(http://www.ipsos-mori.com/newsevents/ca/729/Polls-Apart-The-SNP-Victory-in-Scotland) och alla är överens om att ”Yes Scotland”-kampanjen har vinden i seglen. Den har aktivare gräsrötter som för närvarande är inriktade på att få folk att registrera sig söm väljare (under UKs regler måste man registrera sig vartannat år med risk att annars försvinna från vallängden!). En annan målgrupp är unga väljare eftersom de som har fyllt 16 få rösta. En tredje målgrupp är traditionella Labour-valkretsar som har visat lågt valdeltagande, ett tecken på väljare som struntar i Labour men som vägrar att rösta på de Konservativa (minnet av Margaret Thatchers järnhand är fortfarande högst levande i Skottland). Att få dessa att rösta Ja kan visa sig avgörande.

EU-frågan är en tickande bomb som än så länge inte har briserat. Men det blir allt tydligare att Cameron är beredd att möta UKIP med UKIPs metoder (http://www.europaportalen.se/2014/08/cameron-vi-satter-storbritannien-forst) och att sannolikheten stiger för att att de Konservativa skulle kunna vinna över Labour i det allmänna valet 2015. Utsikten att ha Cameron som statsminister för ytterligare fyra år är i sig tillräckligt att få en hel del skottar att rösta för självständighet. Självständighet är också den enda garantin för att Skottland ska fortsätta att vara medlem i EU.

Överraskande är att flera ämnen är för närvarande så gott som icke-frågor i den aktuella debatten. Till dessa hör NATO-medlemskap, kärnvapen, jordreform och energin. Immigration har debatterats utan att ha lämnat synliga spår.

På tisdag kommer Salmond från Yes-sidan och Darling från Nej-sidan att debattera offentligt – en debatt som kan följas från Sverige på Internet (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284650-how-to-watch-stvs-alex-salmond-vs-alistair-darling-referendum-debate/).

Med 44 dagar kvar till omröstningen är resultatet fortfarande långt ifrån klart. Positionerna är dock tydliga: det är de välbeställda i nära allians med Westminster-etablissemanget som vill ha status-quo mot de unga, de politiska soffliggarna, visionärerna, de som vägrar att acceptera den klassiska ”Aye, right”* mentalitet, de som är beredda att våga en väg bort från över hundra år av Westminsterlikgiltighet. De som tror att ett ännu bättre Skottland med en egen hushållning och egen röst i internationella församlingar är både möjligt och önskvärt.

* ”Aye Right” = vad en skotte säger när hen tror inte på vad du säger men hen kan inte göra någonting åt det (ett dåligt självförtroende som resultat av ”The Clearances” och decennier av industriellt förfall).


Med 70 dagar kvar till den 18 september verkar Nej-sidan ha fått ett positivt momentum i sin kampanj. Kampanjdonationerna är nu £2,4 miljoner mot Ja-sidans £1,16 miljoner (http://www.theguardian.com/politics/scottish-independence-blog/2014/jul/08/scottish-independence-referendum-campaigners-donations-published) och opinionsundersökning-arna visar ett till synes stabilt övertag för Nej-sidan (46% N/32% J/22% VE, http://blog.whatscotlandthinks.org/2014/07/tns-bmrb-portray-a-referendum-campaign-becalmed/).

Tunga brittiska och internationella röster fortsätter att uttala sitt stöd för Nej-sidan, senaste Kinas president.

Men det finns ljuspunkter också för Ja-sidan. Risken för en ny mandatperiod för David Cameron skulle få andelen Ja röster att stiga från 32% till 54%. Och Tories vinner mark inför nästa ”General Election” i 2015.

Den sedouglas_scott_scotland_EUnaste utvecklingen i EU-frågan och brittisk inhemsk politik bör stärka Ja-sidans ställning. Camerons intervention i valet av EU-kommissionens nya president Juncker har beskrivits i brittiska tidningar som en ”fiasko” och den nya Ministerrådspresid-enten Sandro Grozi har krävt att EU:s tjänstemän intar en neutral hållning till den skotska frågan. I stark kontrast till ett tid-igare utlåtande från Westminster och Brys-sel skulle ett självständigt Skottland inte ha stora problem med att vinna inträde i EU enligt Professor Douglas-Scott, en expert på EU-lagstiftning och Mänskliga Rättigheter vid Oxford Universitet (http://www.yesscotland.net/news/expert-report-highlights-independent-scotlands-uninterrupted-eu-membership).

Det kommer också signaler om att fler och fler britter motsätter sig kostnaden för den nästa generationen av Trident (kärnvapenbestyckade U-båtar). Enligt en ny rapport kommer det nya systemet att ha en årlig kostnad på mellan 2,9 och 4 miljarder pund eller totalt minst £100 miljarder fram till 2060 (http://www.theguardian.com/uk-news/2014/jul/01/trident-nuclear-missile-renewal-study). Eftersom systemet inte skulle fungera utan att vara integ-rerat med USAs kärnvapenförsvar är allt tal om en ”oberoende kärnvapenmakt” trams. Synpunkten att Trident bör fasas ut delas av Hans Blixt (http://www.theguardian.com/world/2013/may/26/hans-blix-trident-abandon-britain-nuclear). Utfasning av kärnvapen från ett självständigt Skottland är en av Yes-kampanjens krav. Som NATO-medlem skulle ett självständigt, kärnvapenfritt Skottland kunna omdispon-era c:a £600 miljoner årligen till förbättrade socialtjänster, utbildning, hälsa m.m. samt ett begränsat konventionellt försvar liknande Danmarks. Trident_Nuclear_Submarine_HMS_Victorious_UK_MinistryofDefence

Ett område som har fått lite uppmärksamhet är behovet av en effektiv jordreform. Den från 2003 har visat sig nästan verkningslös för att förbättra besittningsrätten för ”crofters” (ungefär ”torpare”) och förhindra fortsatta drastiska arrendeökningar. Nyligen presenterades en delbetänkande av ”The Land Reform and Tenure Team” som har fått positiva reaktioner men det finns en hel del kvar innan rekommendationerna i en slutrapport kan omvandlas till en effektiv lagstiftning. Under tiden är risken för kortare arrenden överhängande (http://www.scotsman.com/news/land-reform-as-polarised-as-independence-debate-1-3452842). Det är anmärkningsvärt men inte överraskande att flera av de stora bidrags-givarna till Nej-sidan är också stora jordägare.

Som avrundning vill jag uppmärksamma att hela kampanjen har hittills präglats av en i stort sätt anständig debatt och avsaknad av våld. Undantag som har rapporterats i medierna är en 12-årig åskådare som fick ansiktsskador i samband med en ”Orange Order” marsch i Glasgow (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-glasgow-west-28194554): själva marschen var fredlig. ”The Orange Order” är en protestantisk sekt vars årliga firande av engelska protestanternas seger över de katolska irländarna vid ”The Battle of the Boyne” år 1690 har orsakat mycket våld i Nordirland. Den har starka förgreningar i sydvästra Skottland varifrån protestantiska emigranter tog sig som en ny jordägande klass till det som är nuvarande Nordirland. Ordern har anslutit sig till Nej-sidan och planerar en marsch den 13 september, fem dagar innan omröstningen. Man kan tänka sig att övriga Nej-organisationer inte är så glada åt dessa planer.