Tag Archives: SNP

THE PHONEY BREXIT WAR IS ENDING AT LAST

1 Reply

The long intervals between postings on this blog might suggest to my readers that nothing is happening to the relationships between Scotland and rUK, and Scotland and the EU. This is both true and not true. Plenty of stuff has been written and broadcast on hypothetical areas of conflict and whether or not Brexit will actually happen but until very recently there has been no real substance in these reports. So there wasn’t any point in repeating them.

The “Phoney War” was the 6 month period of relative quiet for the British Isles before Hitler unleashed his all-out attack during WWII. It has taken more than three months after Ms. May assured us that ”Brexit means Brexit” for a skeleton framework to emerge showing how she intends to proceed. Repeated claims have been made by the ”Three Brexiteers” Boris Johnson, Liam Fox and David Davies that, in BoJo’s words, Britain can have its cake and eat it, i.e. continue as a full member of the European single market and still get the right to impose limits on immigration. The best response to this rubbish has been made by Mr. Tusk, currently President of the European Council. He advised : Buy a cake, eat it, and see if it is still there on the plate (http://www.ibtimes.co.uk/full-hard-brexit-speech-european-council-president-donald-tusk-1586332). Mr. Junker, Ms. Merkel and M. Hollande have been equally clear that a compromise on the Four Freedoms is not up for negotiation.

Ms. May considers that Brexit negotiations are part of UK foreign policy, an area ”reserved” for Westminster under the terms of the Scotland Act (1998). This point of view does not take into account the enormous effects that any form of Brexit will have on the internal workings of the UK. The obvious compromise would be for the preparations for Brexit to be made by a cross-party committee, representing the major shades of opinion within the UK. Negotiations with the EU would then proceed on the basis of the committee’s conclusions, which would be its negotiating mandate.

This will not happen, because….

Ms. May has formed a Cabinet committe (The European Union Exit and Trade Committee, EETC) to handle the Brexit negotiations. According to the news website Politico, the EETC is made up almost exclusively of hard-line Brexiteers. It does not include the Attorney General, a significant ommission in view of the legal complexities of the task. Neither does the Scottish Secretary (Whitehall’s man in Holyrood, David Mundall) have a permanent seat. On this score Scotland is no worse off than Northern Ireland and Wales. This is not a committee to produce a result balancing as far as possible the national and regional interests that make up the UK. Instead it is a committee to deliver the result ”Out whatever the cost”, thus putting the politics of the xenophobic right wing of the Conservative party well ahead of the national interest.

There is a hope that Westminster can at any rate be given a scrutinising role in the process – a decision by the High Court is expected next week, though the decision will almost inevitably be referred immediately to the Supreme Court (http://www.economist.com/news/britain/21708649-government-faces-legal-well-political-challenges-triggering-brexit). There is also speculation that, if Parliament were to be given the opportunity, a coalition of Labour, SNP and Europositive Conservative MPs might be able to prevent the invocation of Article 50. This would certainly inflame many of those who voted for Brexit and would require substantial courage from Conservative MPs to go against the party line.

Meanwhile, in Scotland Ms. Sturgeon has been delivering a consistent and prudent plan on how to approach the challenges of Brexit. Although the media have been full of reports that she will announce a new review of the need for a ”Second” IndyRef (it would actually be the third but no one seems to remember the IndyRef vote in 1978), her main thrust has been to try to ensure that the needs of Scotland will be adequately represented prior to Brexit negotiations. The first and overriding need is to remain within the EU. The second is to protect Scotland’s interests within Brexit negotiations. Only if these needs cannot be met, argues Ms. Sturgeon, can Scotland then claim that the conditions relating to IndyRef in 2014 have undergone such substantial changes that a new Independence Referendum should be organised (http://www.heraldscotland.com/news/14801465.Nicola_Sturgeon_warns_Theresa_May__I_m_not_bluffing_about_independence_vote/). Holding another referendum would require permission from Westminster, something that is hard to imagine in the current political atmosphere.

Angus Robertson MP has done a good job as spokesman for the SNP in Westminster. At the recent SNP annual conference he was elected Deputy Leader of the party by a comfortable majority. Angus Robertson used his speech to call for immediate preparations for another IndyRef. This was injudicious for a number of reasons. Several opinions polls have shown people seem to be waiting for clearer details of what Brexit will mean before thinking about another IndyRef. Nor will a new IndyRef simply be a re-run of the 2014 campaign as the issues have changed. Furthermore no one should  think that IndyRef could take precedence over Brexit in the timetable for negotiations. Whether one likes it or not, Scotland’s future hinges on the relationship of the UK, or the rUK, with the EU so this must take precedence.

Finally it is interesting to note the increasing presence of Nordic issues in the Scottish debate. Last week Ms. Sturgeon addressed  the Arctic Circle conference in Reykjavik  and underlined Scotland’s commitment to the Arctic region and to multilateral cooperation. Nordic Horizons is planning a Conference on ”Scotland after Brexit” on Saturday 29 October, at which a number of the speakers will be from Nordic countries (http://www.nordichorizons.org/2016/09/scotland-after-brexit-event-details.html): your correspondent will report in due course. And on a humbler level your correspondent has addressed, and will go on addressing, branches of the Norden Association on the historical ties between Scotland and the Nordic nations and the issues of Scottish independence and the desirability of closer ties with the Nordic Union , which is itself evolving towards closer political integration.

STURGEON ASKS SCOTLAND

2 Replies

SThe persistent and continuing use of outright lies is typical of the whole Brexit debate and has been high-lighted by a report of the Electoral Reform Society (ERS), citing particularly the claims by Brexiteers regarding NHS funding. The ERS wants the establishment of a watchdog, such as the Electoral Commission, to oversee and intervene against blatant lies in future referendum campaigns. The ERS cited the Scottish Independence Referendum as a role-model, offering a “vibrant, well-informed, grassroots conversation… that left a lasting legacy of on-going public participation in politics and public life”. Small consolation.

The ERS comment is particularly timely as First Minister Nicola Sturgeon has launched a program of consultations on Scottish attitudes to Brexit.  This includes an on-line questionnaire as well as face-to-face meetings across the country. The questionnaire, published by the SNP, is posed as a series of open questions but there is no doubt that Ms. Sturgeon will be hoping that the result will boost the Scottish position in future negotiations with Westminster over the consequences of Brexit. The survey has already been criticised as too long and may further exacerbate a mounting tiredness in the electorate for grassroots participation: see for yourself:

http://www.survey2016.scot/take_the_survey

Ms. Sturgeon also repeated her demand that Scottish representatives should be present during the discussions to determine the UK government’s Brexit negotiating position with the EU.

Representatives of the Cabinet, such as Brexit Secretary David Davis, keep repeating with the stubbornness of fools that they expect to achieve an agreement combining continuing free trade and the imposition of immigration limits with the EU. This combination has repeatedly been ruled out by various top EU politicians as well as Polish and Romanian prime ministers. It would also seem to contradict a statement by Foreign Minister Boris Johnson’s that Polish immigrants will continue to be welcome to the UK.

Some of the British media are full of reports that the economic consequences of Brexit were vastly overrated and that the British economy is actually booming. The positive attitude of the Australian Prime Minister to a trade deal with the UK has also been given much publicity. These soundbites contrast strongly with comments by leading politicians in Japan, German and USA on the negative long-term consequences of Brexit for world trade. PRC is being more cautious but it has a big club in its hand as the Hinkley Point nuclear power plant deal is up for review by a sceptical Ms. May. Arkady Dvorkovich, Deputy Prime Minister of Russia, has stated that “Brexit will make Europe a little bit weaker”, without spelling out the consequences for the UK. As this blog has previously noted, the real costs will take years, more probably decades, to become apparent.

This is all neatly summed up in an on-line comment by a reader of The Independent:

Wiseowler (extract)

“The powers that be have spoken – the Japanese will move away their industries, we will have to wait for ages for a US trade deal, we will only get on with the Chinese if we give them access to our nuclear power industry, and the EU will only allow tariff free access if we allow free movement of labour.”

http://www.independent.co.uk/news/uk/politics/theresa-may-boris-johnson-liam-fox-brexit-points-based-immigration-system-australian-style-a7224776.html

 

SEMESTERSAMMANFATTNINGEN

Leave a reply

Hej igen efter en solstrålande semester i Sydsverige! Här följer en sammanfattning av vad har hänt under de senaste tre veckorna i debatten om skotsk självständighet.

De politiska etablissemangen fortsätter att spela på osäkerheten i “hårda” frågor. Det är en sund strategi eftersom opinionsundersökningar tydligt har visat att den sidan som kan övertyga med sin vision av ett rikare liv för skottar kommer att vinna omröstningen. Dessutom upplevs osäkerhet alltid som en anledning att rösta för den etablerade, till synes stabila, ordningen.

Trots att vissa experter har hävdat att ett självständigt Skottland (iSkottland) visst skulle kunna fortsatta att använda pundet har andra påpekat att Bank of England ändå skulle ha en nyckelroll i vissa fiskala frågor (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284492-independence-sir-martin-jacomb-and-sir-andrew-large-challenge-sterlingzone/). Alternativet att iSkottland ensidigt skulle använda pundet utan en överenskommelse med rUK vore en möjlig men riskfylld strategi (jfr. Panama och US dollar). Intresset för Euron är noll.

Skottland har idag formellt sett ett stort kapitalöverskott beroende på att flera stora banker har sina huvudkontor där. En kapitalflykt från iSkottland skulle inte behöva bli en katastrof i sig – det skulle minska dess sårbarhet i händelse av en attack på pundet – men skulle också leda till ett förlust av uppemot 7000 tjänster från finanssektorn.

Osäkerheten drabbar också industrins och bostadsmarknadens utsikter. Just nu upplever UK ett ekonomiskt uppsving som också avspeglas i stigande huspriser – kommer dessa välkom-na trender att påverka väljarna i riktning mot Nej? Och vad händer om valutahandlarna på allvar börjar räkna med ett Ja-resultat i september (http://www.cnbc.com/id/101870529#)?

Opinionerna är fortsatt delade när det gäller hur iSkottland skulle klara sina löften att skydda pensionernas värde med en s.k. ”trippel lås” och att kunna leverera gratis sjukvård med minst samma kvalité som idag. I oktober kommer minimilönen att höjas i hela UK från £6.31/timme till £6.50. Salmond påstår att den skulle kunna höjas ytterligare i iSkottland – men få verkar tro på den här sortens ”löfte”.

I februari 2014 fick deklarerade Standard and Poor att iSkottland skulle få en AAA rating, en bedömning som senare nedvärderades (http://www.blacklercopywriting.com/scottish-independence/).

Ledningen för Nej sidan beskrivs av ”Better Together” som ”stabil”. I brist på positiva nyheter i de senaste mätningarna spelar ”Yes Scotland” på en 9% ökning av Ja-röster sedan januari i år – knappast övertygande i sig.

Oberoende kommentatorer är försiktiga: flera faktorer kan komma att leda till en sista-minuten våg av Ja-röster. En sista-minuten rusning tog SNP till en överraskande absolut majoritet i det skotska parlamentet i valet 2011(http://www.ipsos-mori.com/newsevents/ca/729/Polls-Apart-The-SNP-Victory-in-Scotland) och alla är överens om att ”Yes Scotland”-kampanjen har vinden i seglen. Den har aktivare gräsrötter som för närvarande är inriktade på att få folk att registrera sig söm väljare (under UKs regler måste man registrera sig vartannat år med risk att annars försvinna från vallängden!). En annan målgrupp är unga väljare eftersom de som har fyllt 16 få rösta. En tredje målgrupp är traditionella Labour-valkretsar som har visat lågt valdeltagande, ett tecken på väljare som struntar i Labour men som vägrar att rösta på de Konservativa (minnet av Margaret Thatchers järnhand är fortfarande högst levande i Skottland). Att få dessa att rösta Ja kan visa sig avgörande.

EU-frågan är en tickande bomb som än så länge inte har briserat. Men det blir allt tydligare att Cameron är beredd att möta UKIP med UKIPs metoder (http://www.europaportalen.se/2014/08/cameron-vi-satter-storbritannien-forst) och att sannolikheten stiger för att att de Konservativa skulle kunna vinna över Labour i det allmänna valet 2015. Utsikten att ha Cameron som statsminister för ytterligare fyra år är i sig tillräckligt att få en hel del skottar att rösta för självständighet. Självständighet är också den enda garantin för att Skottland ska fortsätta att vara medlem i EU.

Överraskande är att flera ämnen är för närvarande så gott som icke-frågor i den aktuella debatten. Till dessa hör NATO-medlemskap, kärnvapen, jordreform och energin. Immigration har debatterats utan att ha lämnat synliga spår.

På tisdag kommer Salmond från Yes-sidan och Darling från Nej-sidan att debattera offentligt – en debatt som kan följas från Sverige på Internet (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284650-how-to-watch-stvs-alex-salmond-vs-alistair-darling-referendum-debate/).

Med 44 dagar kvar till omröstningen är resultatet fortfarande långt ifrån klart. Positionerna är dock tydliga: det är de välbeställda i nära allians med Westminster-etablissemanget som vill ha status-quo mot de unga, de politiska soffliggarna, visionärerna, de som vägrar att acceptera den klassiska ”Aye, right”* mentalitet, de som är beredda att våga en väg bort från över hundra år av Westminsterlikgiltighet. De som tror att ett ännu bättre Skottland med en egen hushållning och egen röst i internationella församlingar är både möjligt och önskvärt.

* ”Aye Right” = vad en skotte säger när hen tror inte på vad du säger men hen kan inte göra någonting åt det (ett dåligt självförtroende som resultat av ”The Clearances” och decennier av industriellt förfall).

DET ÄR EKONOMIN, DUMBOM!

Leave a reply

Screen Shot 2013-12-30 at 16.22.11.png

Bill Clinton’s kärnfulla påstående passar in i kampanjen om skotsk självständighet. Det påstås att segern i omröstningen kommer att gå till den sidan som övertygar skottarna om att de ska få en standardhöjning med £500 per person om året. Därför handlar väldigt mycket av debatten om hur mycket bättre/sämre livet kommer att bli om man röstar för den egna kampanjen eller om motståndarna skulle gå av med segern.

Westminsters prognos är att en Nej-seger kommer att öka levnadsstandarden per capita med £1400 per år de närmaste 20 åren. Flera arbetstillfällen, Sterling som valuta, inga besvärliga gränsfrågor, låg ränta, lägre kostnader för energiinfrastrukturen, bankgaranti på besparing-ar upp till £85,000, delade kostnader för offentliga institutioner och tjänster, lägre skatter och högre offentliga utgifter för t.ex. hälsa, utbildning och transport, ”en starkare röst i världen” inklusive försvar, internationella affärer och bistånd: (https://www.gov.uk/government/publications/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland).

Ja-sidans ekonomiska synpunkter finns att hitta i flera avsnitt av ”Scotland’s Future”, publicerad av den skotska regeringen (http://www.scotland.gov.uk/Publications/2013/11/9348/4). Enligt den har den skotska ekonomin genererat £2400/individ/år mer än UK som helhet över de senaste fem åren och ett självständigt Skottland kommer att fortsätta i samma spår tack vare en konkurrenskraftig BNI med starka sektorer inom energi, mat och dryck, biomedicin, utbildning, turism och finans. Nordsjöoljan ej inräknad är Skottlands BNI i paritet med hela UK, om oljeinkomsterna tas med så ökar den med c:a 20%.

Westminster levererar en prognos, bilden från ”Yes Scotland” kan i alla fall kontrolleras mot levererad statistik.

Vad ska den gemene kvinna eller man som saknar avancerade ekonomiska kunskaper tro när de två kampanjerna kommer till så olika slutsatser?

En ekonom fick frågan “Hur mycket är två plus två?” Han svarade “Det beror på vilket resultat du vill ha.” Med andra ord det resultat man får beror minst lika mycket på vilka antagande man utgår ifrån som själva ingångsvärden. Ett relevant exempel för självständighetsdebat-ten handlar om valutafrågan. Enligt en rapport från “The Treasury” (ungefär Finansdepart-ement) finns många svårigheter för ett självständigt Skottland att fortsätta med Sterling som valuta: (https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/279454/CM8815_2901849_SA_SterlingUnion_acc.pdf). Men dessa slutsatser bygger i många avseenden på skeva eller direkt felaktiga antaganden, enligt en kritisk granskning av Prof. Leslie Young, Cheung Kong Graduate School of Business, Beijing (http://news.stv.tv/scotland/269177-report-commissioned-by-sir-tom-hunter-into-currency-with-rest-of-uk/). Ett annat exempel handlar om hur en självständig skotsk ekonomi kommer att klara sig när man, istället från att utgå ifrån en ”business as usual” modell, tar hänsyn till förskjutningar i ett antal väsentliga makroekonomiska parametrar (http://theconversation.com/scottish-independence-is-not-bad-economics-so-ignore-the-voices-of-doom-28790, se också: http://theconversation.com/an-independent-scotland-would-have-a-stronger-economy-than-you-might-think-27845).

Uppenbart är att ingångsvärdena på en hel del viktiga parametrar endast kan bestämmas genom kompromisser efter omröstningen. Andra parametrar blir föremål för mer eller mindre välinformerade gissningar, som mängden oljereserver utanför Skottlands västra kust eller hur en ökad immigration, en av SNPs prioriterade punkter, kommer att påverka Skottland (http://www.businessforscotland.co.uk/positive-migration-can-generate-65-3-billion-bonus-for-scotland).

Här är hur “Business for Scotland” sammanfattar det ekonomiska läget:

The very fact that the No Campaign can point at Scotland’s economy and even remotely suggest that an independent Scotland would not have a massive advantage is testament both to a massive misinformation campaign over decades and to generations of economic mismanagement of Scotland’s resources by Westminster. Most culpable of all is Alistair Darling. Not only did Alistair Darling fail to reinvest Scotland’s oil wealth but was also asleep at the wheel during the banking collapse and the various banking scandals under his watch.

(http://www.businessforscotland.co.uk/revealed-the-accounting-trick-that-hides-scotlands-wealth/)

Den enkla sanningen är att ingen riktigt vet hur självständighet kommer att påverka den skotska ekonomin. Min egen gissning är inte så värst mycket, i alla fall under de första tre till fem åren – det tar lång tid att med demokratiska medel vända en stor skuta. Men självstän-dighet skulle frigöra en massa kreativitet och energi som skulle bidra till en ökad livskvalité i Skottland.

Tänk Norge!

VAD ÄR DEVOLUTION?

Leave a reply

Scotland_Act_Blair_autograph

Begreppet “devolution” har fått en central plats i debatten om Skottlands självständighet. Med devolution menas en ordnad, legitim överföring av politisk makt från parlamentet i Westminster till regionala parlament, i Skottlands fall till ”Holyrood”. Framförallt gäller det rätten att ta upp skatter, en befogenhet som är tämligen begränsad under gällande regler (7% idag, stigande till 15% 2015 under nuvarande beslut). Ett annat begrepp om maktdelning, nämligen “federalism”, har aldrig varit ett politiskt seriöst alternativ: det skulle hota Westminster för mycket (se diskussioner i http://opinion.publicfinance.co.uk/2014/06/scottish-independence-the-london-problem/. 

Devolution är ingenting nytt, fast för 100 år sedan kallades det för ”Home Rule”, utan att för den skull omfattade en fullständig självständighet. Tanken att Skottland bör bli en egen nation formulerades offentligt för första gången i 1942. Själv minns jag från 50- och 60-talet hur folk som offentligt talade om ”Home Rule for Scotland” betraktades som fullständiga galningar.

Under 70-talet fick devolution svagt stöd från Labourpartiet, trots att partiet då var starkt i Skottland, och under de följande 18 åren av konservativa regeringar i Westminster, merparten ledda av den i Skottland ännu idag djupt hatade Margaret Thatcher, lades ”locket på” för såväl devolution som självständighet. Efter en offentlig rapport om Skottlands konstitutionella ställning gav Tony Blairs Labourregering i 1997 sitt stöd till en viss mått av devolution.

Nu blev det fart på frågan. Innebörden av Blairs syn på devolution formulerades 1998 i ”The Scotland Act” som bl.a. godkände bildandet av ett ”Scottish Parliament”. Det samlades första gången 1999 och flyttade 2004 in i en ny och kontroversiell byggnad nära Holyrood Palace. Därav namnet ”Holyrood” som används på samma sätt som att Westminster är en synonym för det brittiska parlamentet. En sammanfattning av det skotska parlamentets befogenheter har redan gjorts här under rubriken ”Det skotska parlamentet”.

Erfarenheter av denna grad av devolution har visat några svagheter. För det första finns ett ”legitimitetsunderskott” eftersom det skotska parlamentet har ansvaret för fördelningen av skatterna i Skottland medan ansvaret för skatteuppbörden åläggs Westminster. Ett annat problem är vem som får rösta var, den s.k. ”West Lothian question”. Parlamentsledamöter i Westminster från Skottland, Wales och Northern Ireland får rösta i frågor som endast rör engelska förhållanden, som behandlas av Westminster, men engelska parlamentsledamöter har inte samma befogenheter i de regionala parlamenten. Båda frågorna skulle få en tydlig lösning med en Ja-majoritet den 18 september.

Innebörden av ”devolution” har ändrats under tidens gång, särskilt sedan det blev bestämt att ett referendum skulle hållas. Ett tag verkade det som att man skulle rösta om en ”dubbeldäckare”, d.v.s. ett Ja/Nej val som sedan, beroende på utfallet, skulle övergå i en andra Ja/Nej fråga, ungefär så här:

                                     Fråga 1 Skall Skottland behålla sin nuvarande parlamentsordning eller inte?

                                               Om man röstade för en ändring då skulle fråga 2 besvaras med ett Ja/Nej.

                                     Fråga 2 Skall Skottland bli ett självständigt land?

Den ordningen förkastades som varande otydlig och i den slutliga formuleringen finns ingen möjlighet att specifikt rösta för fortsatt devolution: de som vill ha det måste först rösta Nej och sedan hoppas att Nej-sidans löften om ökad devolution (”Devomax”) ska fullföljas (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-27868030). Det är tänkvärt att även bland Nej-rösterna finns litet förtroende att så ska bli fallet (http://blog.whatscotlandthinks.org/2014/06/do-promises-of-more-devolution-matter/).

Det är en politisk ironi att Nej-sidan, som ursprungligen inte ville ha några ändringar, nu argumenterar för devomax i ett försök att behålla sin ledning, medan SNP, som ursprungligen hade varit nöjt med devomax, har varit tvungna att kräva självständighet för att säkra sig om en förändring. Oavsett Ja eller Nej den 18 september så kommer Skottlands politiska makt att förändras, den enda frågan är ”Hur mycket”?

YES SCOTLAND

Leave a reply

Kampanjen för ett självständigt Skottland heter “Yes Scotland”. ”The Scottish National Party” (SNP) bildar stommen i kampanjen med ”Scottish Green Party”, ”Scottish Socialist Party”, ”Labour for Independence”, ”Women for Independence” och några fler. 2013 publicerade den skotska regeringen en s.k. ”white paper” med titel ”Scotlands Future: Your Guide to an Independent Scotland” (http://www.scotland.gov.uk/Resource/0043/00439021.pdf).Här följer en ”sammanfattning av sammanfattningen”;

Valuta           – Skottland ska fortsätta använda Sterling
Skatter         – 100% kontroll över beskattning som anpassas till skotska behov
– ”poll tax” och ”bedroom tax” ska tas bort
Pensioner     – statliga pensioner garanteras och värdesäkras, systemet förenklas
Barn              – garanterad förskola från år 1 till skolåldern
– prioriterad kvalitetsförbättringar för de 20% mest utsatta barnen
– fortsatt gratis utbildning inklusive universitet
Hälsa            – nuvarande regler för samarbete mellan sjukvården i Skottland och i det                                   övriga Förenade Kungadömet kommer fortsatt att gälla
Transporter – fokus på skotska behov, särskilt flyg- och sjöförbindelser
Internation- – c:a 80 egna ambassader och konsulat globalt
ella relationer
EU                – den skotska regeringen kommer att förhandla med EU om medlemskap                                   med målsättningen att förhandlingarna blir avslutade innan själv-                                     ständighetsdagen
Försvar        – ”en försvarsstyrka anpassad till skotska behov och förmåga” (c:a 15000                                          personer och en budget på £ 2,5 biljoner)
– fokus på Nordatlanten och sjö- och flygstyrkor
– medlem av NATO
– nej till kärnvapen på skotskt territorium (Trident och ersättare)
Invandring  – satsning på kvalificerad invandring, ökning från 22 000 till 24 000/år
Säkerhet     – etablering av en Scottish Intelligence Agency
Rural           – skydda jordbruksstödet
Scotland     – förbättrade digitalkommunikation (t.ex. bredband) på landsbygd
– arbeta för en ändring av ”The Common Fisheries Policy”
Energi        – kontroll över energiinkomsterna (f.n. främst olja)
– etablering av en ”Energy Fund” (jfr. Norge)
– utveckla förnybara energiresurser (motsvarar 25% av alla förnybara                                          energiresurser i EU)
– samarbeta för en gemensam energimarknad i hela Storbritannien
Offentliga  – Scottish Broadcasting Corporation övertar BBCs resurser och medarbetare
medier       – fortsatt nära samarbete med BBC
Statsskick  – skriven författning (Storbritannien saknar sådan)
– fortsatt ”Union of the Crowns” från 1603, d.v.s. monarken blir statsöver-                                    huvud i Skottland och övriga Förenade Kungadömet

Vissa av dessa punkter är omdebatterade, t.ex. möjligheten att behålla Sterling och möjligheterna att ansluta sig till såväl EU som NATO.

DET SKOTSKA PARLAMENTET

Leave a reply

I 1999, efter 292 år, fick Skottland åter ett eget parlament. Det har sitt säte i en spännande ny bygg­nad nästgårds Holyrood Palace i Edinburgh (se bild). I ”Holyrood” debatteras och lagstiftas om utbildning, socialpolitik, lagstiftning och polisväsendet, jordbruk, fiskerinäring och skogsbruk, miljön, turism, idrott samt inrikes transporter. Parlament har också mycket begränsade befogenheter att lagstifta om, men hela ansvaret för att ta upp, beskattning. Försvar, utrikespolitik, energipolitik och den övervägande delen av skatt- och valutapolitiken tillhör kärnan i de så-kallade ”Reserved Matters” (Reserverade områden) vilka fortfarande regleras från Westminster. Eftersom ansvaret för många politiska områden är delat mellan Westminster och Holyrood finns regler för hur dessa organ ska samarbeta. (Läs mer i: https://www.gov.uk/devolution-settlement-scotland).

Det skotska parlamentet har 129 medlemmar som i daglig tal kallas för MSPs (Members of the Scottish Parliament) för att särskilja dem från medlemmar i parlamentet i Westminster (Members of Parliament, MPs). Den skotska parlament har en kammare som leds av en First Minister (motsva­rande statsministern). Den ”Scottish National Party” (SNP) fick en absolut majoritet i det senaste val så nuvarande First Minister är Alex Salmon, ledaren av SNP. Debatterna i det skotska parlamen­tet mer liknar de lågmälda, tråkiga handlingar i Sveriges Riksdag än de bullriga uppvisningar som vi känner igen från TV-sändningar från The House of Commons i Westminster.

De viktigaste frågorna i självständighetsdebatten handlar om

skatter och valutan
hälsa
utbildning
socialpolitik
försvar
invandring
EU
energi

Dessa och andra frågor kommer att bli föremål för senare inlägg i bloggen.