Tag Archives: debatt


Dave Simonds cartoon on London's economic dominance

cartoon by Dave Simmonds

The mainstream press in Scotland can still come up with a truth or two. For example;

The Prime Minister talks about the ties that bind the Union, in other words, but heads a government and a parliament that barely seems to register Scotland’s existence, except at those rare moments when we threaten the Union with imminent extinction; and to say that this is no way to run a mature and functioning democracy is to understate the case.

The truth is that over the last generation, Westminster has become increasingly unrepresentative of anyone except a narrow caste of career politicians; has become steadily more dependent on funding by wealthy individuals and corporations; has – as a consequence – largely ceased to offer a real political choice between neo-liberal orthodoxy and other approaches to creating a good society; and has been found guilty of spectacular levels of greed and corruption in relation to its own expenses system.

… there are questions to be asked about how far we should allow our decisions on Scotland’s future to be shaped by the representatives of what is essentially a failed financial system, now propped up only by taxpayer subsidy taken out of our own pockets.

And not only are those structures still in place six years on, but they are still seeking to impose their failed ideology on ever-larger swathes of the planet. The next scheme, courtesy of global corporate lobbying, is the so-called TTIP, or Transatlantic Trade and Investment Partnership, an imminent EU/US deal which will effectively forbid governments from running public services, and force them – regardless of the views of voters – to open up all services, including the NHS, for commercial exploitation.

And this is the paradox at the heart of the referendum debate, as we reach its final hours. On one hand, we are told of what are clearly real economic risks associated with independence. Yet, on the other, we cannot help but be aware that those risks are often being imposed, and even engineered, by corporations and structures whose power needs to be challenged – thoroughly, bravely and soon – if democracy is to have any chance of surviving and thriving in the 21st century.

To vote Yes next Thursday, in the spirit of the remarkable grassroots campaign for re-empowerment that has swept Scotland over the last year, is to throw down that challenge and to accept the consequences, whatever they may be.


Genuine democracy at work is something rarely seen today, when political campaigns tend to be run by lobbyists in the pockets of the ultra-rich. An opinion poll predicts that next Thursday more than 80% of the electorate will cast their votes. Since when did a general election in any Western “democracy” come near to such a figure? This energy has been generated by the Yes Scotland campaign, not by the Westminster politicians currently rushing to Scotland in desperation – behaviour reminicent of lemmings rather than people.

By the standards of any fair society, Yes deserves to win.


This is one view, of many similar, on the current debate over Scottish Independence that is going to climax on 18 September (http://www.theguardian.com/commentisfree/2014/sep/04/scottish-independence-yes-vote-leaner-meaner-scotland?). An amazing 85% of voters are expected to turn out on the day (http://whatscotlandthinks.org/questions/on-a-scale-of-0-to-10-how-likely-is-it-that-you-would-vote-in-an-referendum-on#line), in stark contrast to an Independence referendum in 1979, where a majority for independence was turned down on the grounds that the turnout of less than 40% of the electorate was below the minimum required for a binding result (http://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_devolution_referendum,_1979).

After weeks of heated discussions centering mainly on fiscal and economic issues, the debate has enlarged considerably to include social, health, defence and relations with the European Union. These themes were debated recently by panels of representatives for the Yes Scotland and Better Together, as well as active participation by the studio audience (see previous post). They continue to be discussed in town-halls, trades unions and street meetings around the country and may be a strong reason for the recent surge in the polls for a Yes vote. Whatever the outcome, the real struggle will come after the vote when campaign promises will have to be transformed into political realities.

It is surely telling that the joint leaders of the current Coalition government in Westminster, David Cameron and Nick Clegg, are invisible in the debate. The leader of the Labour Party, Ed Miliband, together with ex- Prime Minster Gordon Brown and other heavies from the party, have begun campaigning in Scotland for Better Together (https://www.pressandjournal.co.uk/pipe/336102/labour-to-wheel-out-big-guns/?). In order to make a credible message they are having to distance themselves from their Conservative and Lib-Dem “allies” in the movement, opening Miliband to the charge of campaigning for the next General Election rather for or against Scottish Independence (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/salmond-miliband-is-blind-to-the-real-fight-in-scotland.25245155?). An independent Scotland would result in the removal of approximately one sixth of Labour MPs, leaving the Westminster door open for a major shift to the right. This would be warmly welcomed by Euro-sceptic Conservatives and UKIP (see previous post).

At a time when the political future of Ukraine is the subject of armed conflict and with the still fresh memory of years of fighting in Northern Ireland and the Balkan region, the Scottish people have shown the world that it is possible to conduct an intensely democratic yet non-violent discourse on the future of their country. That is an all-too-rare victory for the democratic way of governance.


Yesterday evening (2 September) a third and final TV debate on the subject of Scottish independence was held in Edinburgh. The format was different, with each side represented by three prominent politicians, Bernard Ponsonby again in the chair, and a larger number of questions from the select audience directly to the panel. You can watch it yourself on this link: http://player.stv.tv/programmes/yes-or-no/

Thanks to the change of format a greater variety of topics were covered than in the previous debates, including EU, employment, oil revenues, defence and Trident, social justice, gender equality, local government financing and youth unemployment. It was also refreshing to hear a wider range of voices supporting the respective positions. One has to observe that the lead speakers for Yes Scotland, Nicola Sturgeon, MSP (Deputy First Minster of the Scottish Parliament) and Better Together Douglas Alexander, MP (Labour Shadow Foreign Secretary) both presented more reasoned, yet still engaging, arguments than expressed in previous debates by their respective leaders. Questions from the public were mostly well-informed and well-expressed, resulting in a genuinely informative debate climate.

The second section of the debate was on social justice and welfare, conducted between Kezia Dugdale, MSP (Scottish Labour shadow education secretary) and Elaine C. Smith, MSP, (Chairperson of Scottish Independence Convention). Elaine Smith got off to a better start as Kezia Dugdale spoke so rapidly that few could follow what she was saying. However, when she slowed down a little Kezia came across as better informed and as equally engaged as her opposite number. None the less, according to my notes, Elaine Smith received three rounds of “heavy applause” from the audience against none for Kezia. I thought it surprising that the audience didn’t respond more strongly to Smith’s observations on the increasing threat of UKIP to the Conservative position on EU – this should be a Yes Scotland winner.

The third section of the debate, on defence and foreign affairs, was conducted between Ruth Davidson, MSP (leader of Scottish Conservatives) and Patrick Harvie, MSP (Co-convenor (språkrör) of the Scottish Green Party). While Ms. Davidson spoke with authority and conviction, Mr. Harvie ranted and raved more like a lunatic than a politician, giving us his own wildly unrealistic views on unilateral nuclear disarmament and a refusal to engage on topics such as NATO and the current threat from Russia. Mr. Ponsonby kindly referred to this as showing the breadth of political opinions within the Yes campaign. On a positive note, Mr Harvie did make the point that an independent Scotland was the only way to keep it within the EU and received heavy applause for his claim that the UK was “trying to punch above its weight” geopolitically and this cost money that would be better used on social justice at home.

After an extensive Question and Answer exchange between the public and the panel, the debate was rounded off by closing statements from Ruth Davidson and Patrick Harvie. Ms. Davidson made the point that independence, if won, was irrevocable but her claim that Better Together would offer further opportunities to improve one of the best countries in the world range hollow. Mr. Harvie had by now cooled down a bit and claimed that Yes Scotland represented a way out from the inequality and exploitation of Westminster and offered a new model for society. His final statement “We deserve better” was greeted by prolonged and heavy applause.

As before the audience was hand-picked to fairly represent both sides and included a number of undecided voters.


En andra debatt hölls i måndags mellan Ja- och Nej-sidorna i Glasgow. Den var ett intensivt utbyte av idéer som stundtals handlade mer om vem kunde tala högst och längst (http://www.huffingtonpost.co.uk/2014/08/25/alex-salmond-and-alistair-darling-clash-in-second-scotland-independence-debate_n_5711095.html). Trots allt skrikande var debatten intressant, lika mycket för vad som inte blev sagt som för det som blev sagt.

Enligt en opinionsundersökning var vinnaren denna gång Ja-sidan, med 71% mot 29% för Nej. Ett par dagar senare visade en återkommande undersökning att gapet för Ja sidan har minskat med 10% och står nu på 41,6% för Ja mot 47,6% för Nej med 10,8% fortfarande ”Vet Ej” (http://www.newsweek.com/scottish-referendum-no-campaigns-lead-halved-after-debate-267429). Nu var Salmond tydlig med en positiv vision för ett självständigt Skottland medan Darling bara kunde upprepa riskerna med självständighet, oavsett sakfrågan. Hans nästan maniska upprepningar om en “plan B” för valutafrågan möttes nu med hånskratt från åhörarna eftersom Salmond hade klargjort på ett övertygande sätt att det fanns flera alternativ för en självständigt Skottland men att en valutaunion med rUK var det som var bäst för båda länder.

De ämnen som debatterades var valutan, sysselsättningen och sjukvården. Ämnen som invandring, pensioner, utbildning, räddningstjänster och EU var helt frånvarande. Försvar diskuterades bara utifrån sysselsättningsperspektivet – vad innebär ett avlägsnande av Trident från Skottland, hur kommer självständighet att påverka nya beställningar från försvaret? Jämställdhetsfrågor var också frånvarande trots att kvinnors röst anses vara en nyckelfråga. Ett nytt videoklipp från Nej-sidan att övertyga kvinnor har förorsakat muntra parodier på sociala medier (http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/watch-patronising-anti-scottish-independence-advert-4121120). Jämför med Yes Scotlands budskap som behandlar kvinnor som vuxna individer: http://www.youtube.com/watch?v=bbWnBX6BY5A.

Nu försöker Salmond att få David Cameron att ställa upp i en debatt (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/289723-alex-salmond-calls-for-independence-referendum-debate-with-david-cameron/) . Cameron har hittills hållit en låg profil – enligt uppgift följde han debatt #2 på TV under bara någon minut – men kommer att få svårt att hitta en bra ursäkt för att inte möta Salmond, eftersom han kom till Skottland igår (torsdag den 29:e) för en middag med skotska affärsmän mot självständighet. Om Cameron inte ställer upp mot Salmond så kommer det att tolkas som feghet, om han ställer upp så kan Salmond öppna en “andra front” och grilla honom beträffande EU – en fråga som egentligen är långt större än självständighet och som oroar självaste CBI-chefen (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/cameron-humiliated-as-cbi-chief-attacks-eu-vote-plan.25180163).

I sina försök att blidka hemmaopinionen (läs: opinionen i södra England) om medlemskap i EU har Cameron upprepade gånger förolämpat såväl kommissionens ordförande som EU parlamentet. Han har också visat sig okunnig i författningstekniska frågor. Sannolikheten är försvinnande liten att Cameron, om han blir omvald 2015, skulle vilja eller kunna driva en trovärdig positiv kampanj inför EU-omröstningen 2017 – han har redan börjat förlora parlamentsledamöter till UKIP (http://www.bbc.com/news/uk-politics-28967959). Som del av Storbritannien kan EU-positiva skotska röster aldrig väga upp södra Englands röstövervikt. Konsekvenserna av Storbritanniens utträde ur EU har ännu inte tagits på allvar men skulle bli enorma för alla parter, inklusive Sverige.

Självständighet för Skottland är den enda vägen som garanterar dess framtid inom EU.

Nej-sidan har argumenterat att hela frågan om självständighet ju är illusorisk – i förhållande till rUK, NATO och EU. Detta är en typisk Nej-rökridå eftersom det är självklart i den globaliserade världen att alla nationer är bundna i relationer till varandra och överstatliga organ. Självständighet för Skottland innebär vissa risker och kortsiktiga administrativa kostnader. Men att stanna inom det Förenade Kungadömet innebär den ojämförligt större risken att sluta som del av ”en avlägsen ö i Atlanten” (Carl Bildt).


Den första debatten i kampanjen för skotsk självständighet är över. Enligt “The Guardian” fann 56% av TV-tittarna att Nej-sidans Alistair Darling vann debatten över Ja-sidans Alexander Salmond. Tyvärr var länken från konferanshallen var under all kritik. Efter att helt ha missat de inledande presentationerna så kom den till sist igång, men med upprepade, långa avbrott. Att döma från tweets till “The Scotsman” så drabbades de skotska tittarna av samma problem. Man kan dock se debatten på nätet med play (http://player.stv.tv/programmes/salmond-darling).

Det som vi kunde se i Sverige handlade till stor del om valutafrågan. Darling pressade Salmond gång på gång om en plan B för den skotska valutan om inte Skottland fick använda pundet. Sal­mond påpekade att pundet var lika mycket Skottlands som Englands och att framstående finansiella experter, inklusive f.d. ministrar, har sagt att Skottland visst skulle kunna fortsätta använda pundet. Detta var debattens hjärta och här fick Darling ett övertag över Salmond, som med sina fantasilösa svar stundtals påminde svenska tittare om Bosse Ringholms ökända upprepningar i Ahlenius affä­ren.

Inför debatten kunde Salmond glädjas åt en fortsatt rörelse i opinionsundersökningarna till förmån för Ja-sidan, enligt Ipsos-Mori upp 4% till 40%. Dessa röster kom från “Vet ej” väljare medan Nej-sidan är kvar på 56% (http://www.ipsos-mori.com/researchpublications/researcharchive/3429/Yes-continues-to-make-progress-as-we-enter-the-final-stretch).

Uppenbarligen kommer inte dagens debatt att vara den kioskvältare som Ja-sidan behöver för att fortsätta ta röster. Andra positiva nyheter kommer sannolikt att drunkna i mediabruset kring debat­ten. T.ex. att fler och fler rapporter understryker närvaron av stora oljefyndigheter väster om Skottland (http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-news/9535-rumours-of-massive-oil-find-follow-camerons-secret-shetland-visit samt http://www.youtube.com/watch?v=kxZlMLmbgQ4#t=167). Samtidigt är en sedan 1977 hemligstämplad rapport om hur Skottland kunde ha blivit en annat Norge tack vare Nordsjöoljan (http://www.youtube.com/watch?v=JL8rPmkkcAY) nu offentlig. Det var inget slump att denna för skotsk självständighet så positiv rapport hemligstämplades av Westminster innan en tidigare omröstning om självständighet.

Negativt för Ja-sidan är den ökad osäkerhet i geopolitiska frågor (http://www.scotsman.com/news/comment-foreign-policy-will-affect-referendum-1-3500217) samt ytterligare ett lamt försök från Westminsters sida att lova DevoMax till Skottland (http://www.thestar.com/news/world/2014/08/05/scots_offered_more_tax_powers_to_stay_with_britain). Men av debatten att döma är konstitutionen, EU, försvaret och liknande frågor så gott som osynliga för väljarna: ”It’s the economy, stupid”!

Stämningen under debatten och i tweets var det att väljarna vill nu ha konkreta svar istäl­let för “pie in the sky”. Med dubbelt så stor kampanjkassa och med stöd från de flesta massmedierna samt från Whitehall etablissemanget kan Nej-sidan känna sig nöjd. Om inte Ja-sidan börjar leverera övertygande svar om ekonomin till väljarna så är det farväl till självständighet för Skottland i min livstid. Och i så fall skulle ytterligare en möjlighet har gått oss förbi. (http://bellacaledonia.org.uk/2014/08/04/scotland-a-world-leader-again/).


Hej igen efter en solstrålande semester i Sydsverige! Här följer en sammanfattning av vad har hänt under de senaste tre veckorna i debatten om skotsk självständighet.

De politiska etablissemangen fortsätter att spela på osäkerheten i “hårda” frågor. Det är en sund strategi eftersom opinionsundersökningar tydligt har visat att den sidan som kan övertyga med sin vision av ett rikare liv för skottar kommer att vinna omröstningen. Dessutom upplevs osäkerhet alltid som en anledning att rösta för den etablerade, till synes stabila, ordningen.

Trots att vissa experter har hävdat att ett självständigt Skottland (iSkottland) visst skulle kunna fortsatta att använda pundet har andra påpekat att Bank of England ändå skulle ha en nyckelroll i vissa fiskala frågor (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284492-independence-sir-martin-jacomb-and-sir-andrew-large-challenge-sterlingzone/). Alternativet att iSkottland ensidigt skulle använda pundet utan en överenskommelse med rUK vore en möjlig men riskfylld strategi (jfr. Panama och US dollar). Intresset för Euron är noll.

Skottland har idag formellt sett ett stort kapitalöverskott beroende på att flera stora banker har sina huvudkontor där. En kapitalflykt från iSkottland skulle inte behöva bli en katastrof i sig – det skulle minska dess sårbarhet i händelse av en attack på pundet – men skulle också leda till ett förlust av uppemot 7000 tjänster från finanssektorn.

Osäkerheten drabbar också industrins och bostadsmarknadens utsikter. Just nu upplever UK ett ekonomiskt uppsving som också avspeglas i stigande huspriser – kommer dessa välkom-na trender att påverka väljarna i riktning mot Nej? Och vad händer om valutahandlarna på allvar börjar räkna med ett Ja-resultat i september (http://www.cnbc.com/id/101870529#)?

Opinionerna är fortsatt delade när det gäller hur iSkottland skulle klara sina löften att skydda pensionernas värde med en s.k. ”trippel lås” och att kunna leverera gratis sjukvård med minst samma kvalité som idag. I oktober kommer minimilönen att höjas i hela UK från £6.31/timme till £6.50. Salmond påstår att den skulle kunna höjas ytterligare i iSkottland – men få verkar tro på den här sortens ”löfte”.

I februari 2014 fick deklarerade Standard and Poor att iSkottland skulle få en AAA rating, en bedömning som senare nedvärderades (http://www.blacklercopywriting.com/scottish-independence/).

Ledningen för Nej sidan beskrivs av ”Better Together” som ”stabil”. I brist på positiva nyheter i de senaste mätningarna spelar ”Yes Scotland” på en 9% ökning av Ja-röster sedan januari i år – knappast övertygande i sig.

Oberoende kommentatorer är försiktiga: flera faktorer kan komma att leda till en sista-minuten våg av Ja-röster. En sista-minuten rusning tog SNP till en överraskande absolut majoritet i det skotska parlamentet i valet 2011(http://www.ipsos-mori.com/newsevents/ca/729/Polls-Apart-The-SNP-Victory-in-Scotland) och alla är överens om att ”Yes Scotland”-kampanjen har vinden i seglen. Den har aktivare gräsrötter som för närvarande är inriktade på att få folk att registrera sig söm väljare (under UKs regler måste man registrera sig vartannat år med risk att annars försvinna från vallängden!). En annan målgrupp är unga väljare eftersom de som har fyllt 16 få rösta. En tredje målgrupp är traditionella Labour-valkretsar som har visat lågt valdeltagande, ett tecken på väljare som struntar i Labour men som vägrar att rösta på de Konservativa (minnet av Margaret Thatchers järnhand är fortfarande högst levande i Skottland). Att få dessa att rösta Ja kan visa sig avgörande.

EU-frågan är en tickande bomb som än så länge inte har briserat. Men det blir allt tydligare att Cameron är beredd att möta UKIP med UKIPs metoder (http://www.europaportalen.se/2014/08/cameron-vi-satter-storbritannien-forst) och att sannolikheten stiger för att att de Konservativa skulle kunna vinna över Labour i det allmänna valet 2015. Utsikten att ha Cameron som statsminister för ytterligare fyra år är i sig tillräckligt att få en hel del skottar att rösta för självständighet. Självständighet är också den enda garantin för att Skottland ska fortsätta att vara medlem i EU.

Överraskande är att flera ämnen är för närvarande så gott som icke-frågor i den aktuella debatten. Till dessa hör NATO-medlemskap, kärnvapen, jordreform och energin. Immigration har debatterats utan att ha lämnat synliga spår.

På tisdag kommer Salmond från Yes-sidan och Darling från Nej-sidan att debattera offentligt – en debatt som kan följas från Sverige på Internet (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284650-how-to-watch-stvs-alex-salmond-vs-alistair-darling-referendum-debate/).

Med 44 dagar kvar till omröstningen är resultatet fortfarande långt ifrån klart. Positionerna är dock tydliga: det är de välbeställda i nära allians med Westminster-etablissemanget som vill ha status-quo mot de unga, de politiska soffliggarna, visionärerna, de som vägrar att acceptera den klassiska ”Aye, right”* mentalitet, de som är beredda att våga en väg bort från över hundra år av Westminsterlikgiltighet. De som tror att ett ännu bättre Skottland med en egen hushållning och egen röst i internationella församlingar är både möjligt och önskvärt.

* ”Aye Right” = vad en skotte säger när hen tror inte på vad du säger men hen kan inte göra någonting åt det (ett dåligt självförtroende som resultat av ”The Clearances” och decennier av industriellt förfall).