Tag Archives: Labour

“.. A FESTIVAL OF DEMOCRACY, AN EDINBURGH TATOO OF ARGUMENT”

This is one view, of many similar, on the current debate over Scottish Independence that is going to climax on 18 September (http://www.theguardian.com/commentisfree/2014/sep/04/scottish-independence-yes-vote-leaner-meaner-scotland?). An amazing 85% of voters are expected to turn out on the day (http://whatscotlandthinks.org/questions/on-a-scale-of-0-to-10-how-likely-is-it-that-you-would-vote-in-an-referendum-on#line), in stark contrast to an Independence referendum in 1979, where a majority for independence was turned down on the grounds that the turnout of less than 40% of the electorate was below the minimum required for a binding result (http://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_devolution_referendum,_1979).

After weeks of heated discussions centering mainly on fiscal and economic issues, the debate has enlarged considerably to include social, health, defence and relations with the European Union. These themes were debated recently by panels of representatives for the Yes Scotland and Better Together, as well as active participation by the studio audience (see previous post). They continue to be discussed in town-halls, trades unions and street meetings around the country and may be a strong reason for the recent surge in the polls for a Yes vote. Whatever the outcome, the real struggle will come after the vote when campaign promises will have to be transformed into political realities.

It is surely telling that the joint leaders of the current Coalition government in Westminster, David Cameron and Nick Clegg, are invisible in the debate. The leader of the Labour Party, Ed Miliband, together with ex- Prime Minster Gordon Brown and other heavies from the party, have begun campaigning in Scotland for Better Together (https://www.pressandjournal.co.uk/pipe/336102/labour-to-wheel-out-big-guns/?). In order to make a credible message they are having to distance themselves from their Conservative and Lib-Dem “allies” in the movement, opening Miliband to the charge of campaigning for the next General Election rather for or against Scottish Independence (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/salmond-miliband-is-blind-to-the-real-fight-in-scotland.25245155?). An independent Scotland would result in the removal of approximately one sixth of Labour MPs, leaving the Westminster door open for a major shift to the right. This would be warmly welcomed by Euro-sceptic Conservatives and UKIP (see previous post).

At a time when the political future of Ukraine is the subject of armed conflict and with the still fresh memory of years of fighting in Northern Ireland and the Balkan region, the Scottish people have shown the world that it is possible to conduct an intensely democratic yet non-violent discourse on the future of their country. That is an all-too-rare victory for the democratic way of governance.

I SKOTTLAND FINNS DET FLER PANDOR ÄN KONSERVATIVA MPs

 Dumbo” är en gammal film från Walt Disney om en elefantunge med stora öron. När han håller en “magisk fjäder” i snabel kan han flyga. Finns det en magisk fjäder för Alexander Salmond att hålla i nu när hans insats i den första debatten med Alistair Darling har som mest fått betyget oavgort?

Svaret finns tydligt i de undersökningar som har redovisats på den oberoende websajten ”What Scotland Thinks” med Professor John Curtice av Strathclyde University som frontfigur. Under en lång tid har den viktigaste frågan varit den enskildes uppfattning om hur självständighet kommer att påverka hens privatekonomi (http://whatscotlandthinks.org/questions/which-issue-is-most-important-to-you-in-deciding-how-to-vote-in-the-referendum#line). I mars var privatekonomin dubbelt så viktigt som ekonomin i allmänhet, tredubbelt så viktig som vård och omsorg medan frågor som försvar, EU och immigration knappt var synliga. Valutafrågan var inte så intressant i sig men tydligen ses i ljuset av dess effekter på privatekonomin. Så det var en smart taktik av Alistair Darling att fokusera på valutafrågan och det var svagt av Salmond att inte referera till de experter som i skrift och tal har påvisat att ,och hur, Skottland kan behålla pundet (http://news.stv.tv/scotland/269177-report-commissioned-by-sir-tom-hunter-into-currency-with-rest-of-uk/) (http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-economy/9540-no-campaign-bank-and-currency-scares-nonsense-says-former-bank-chief).

Om Skottland skulle ingå i en valutaunion så kommer Bank of England att fortsätta ha ett inflytande över de skotska offentliga finanserna. Nejsidans påstående att detta är inte oberoende är trams: tänk Tysklands förhållande till den europeiska centralbanken. Att ange det som argument för Nej är som att säga att 95% oberoende är sämre än 15%.

Att ha pundet som gemensam valuta är också i restUKs intresse eftersom handeln mellan Skottland och restUK är så stor och viktig för båda regionerna. Men vem kan vänta på rationella beslut från Statsminister David Cameron som, i Carl Bildts ord, är beredd att omvandla Storbritannien ”till en ö på drift i Nordatlanten” (http://www.ft.com/intl/cms/s/0/1a45b9bc-e258-11e3-89fd-00144feabdc0.html#axzz39sncwCnR)?

Denna blogg har tidigare påpekat hur UKIP väljare och konservativa väljare överlappar varandra: båda är starkast i sydöstra England och nästan obefintliga i Skottland. Eller som Salmond sade i debatten, ”I Skottland finns det fler pandor än konservativa MPs” (2 p, 1 k). Han påpekade också att självständighet är enda chansen för Skottland att slippa dominansen av konservativa väljare i England, fast åhörarna inte verkade lägga märke till det. Under teman ”Vad har de konservativa gjort för Skottland?” finns det mycket politiskt röstfiske att bedriva. Labour skulle också kunna få en släng av samma slev eftersom det traditionella Labour numera ses ha tappat kontakten med skotska väljare.

Energin är en annan fråga som bör få mer uppmärksamhet. Skottlands framtida energiresurser blir allt större och starkare, trots alla negativa röster från Westminster (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/financial-times-investors-magazine-westminster-is-playing-down-potential-oi.24868958 och http://www.businessforscotland.co.uk/professor-westminster-is-ignoring-a-mountain-of-black-gold/). I debatten räknar Westminster med fallande oljepris och fallande reserver: men ett oberoende Skottland som kan erbjuda politisk stabilitet i förening med stabil gas och oljeproduktion har starka kort vid förhandlingsbordet. Utanför den skotska västkusten börjar nu exploatering av oljefält som tidigare var tekniskt svåra att utvinna. De beräknas producera miljarder tunnor under minst 30 år (se föregående post i denna blogg). Och samtidigt som oljan svarar för nutida ekonomiska behov kommer förnybara resurser som våg- och tidvattenkraft att övergå från dagens pilotinstallationer till fullskaliga produktionsfält inom två decennier. Potentialen för dessa resurser samt vindkraft är enorm men dagens regler för transmissionsinfrastruktur är ett hinder. Ett självständigt Skottland skulle kunna anpassa reglerna så att de bättre svara mot skotska förhållanden.

Det finns nu ovedersägligt bevis att Westminster medvetet dolde den verkliga potentialen av Nordsjöoljan under 1970-talet och använde de rikliga oljeinkomsterna under 1980-talet för kortsiktiga behov. Hade McCrone-rapporten blivit offentlig redan 1974 är sannolikheten stor att Skottland idag skulle fira tre decennier av självständighet och ha finanser i paritet med Norges (http://en.wikipedia.org/wiki/McCrone_report).