Tag Archives: skatter

SEMESTERSAMMANFATTNINGEN

Hej igen efter en solstrålande semester i Sydsverige! Här följer en sammanfattning av vad har hänt under de senaste tre veckorna i debatten om skotsk självständighet.

De politiska etablissemangen fortsätter att spela på osäkerheten i “hårda” frågor. Det är en sund strategi eftersom opinionsundersökningar tydligt har visat att den sidan som kan övertyga med sin vision av ett rikare liv för skottar kommer att vinna omröstningen. Dessutom upplevs osäkerhet alltid som en anledning att rösta för den etablerade, till synes stabila, ordningen.

Trots att vissa experter har hävdat att ett självständigt Skottland (iSkottland) visst skulle kunna fortsatta att använda pundet har andra påpekat att Bank of England ändå skulle ha en nyckelroll i vissa fiskala frågor (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284492-independence-sir-martin-jacomb-and-sir-andrew-large-challenge-sterlingzone/). Alternativet att iSkottland ensidigt skulle använda pundet utan en överenskommelse med rUK vore en möjlig men riskfylld strategi (jfr. Panama och US dollar). Intresset för Euron är noll.

Skottland har idag formellt sett ett stort kapitalöverskott beroende på att flera stora banker har sina huvudkontor där. En kapitalflykt från iSkottland skulle inte behöva bli en katastrof i sig – det skulle minska dess sårbarhet i händelse av en attack på pundet – men skulle också leda till ett förlust av uppemot 7000 tjänster från finanssektorn.

Osäkerheten drabbar också industrins och bostadsmarknadens utsikter. Just nu upplever UK ett ekonomiskt uppsving som också avspeglas i stigande huspriser – kommer dessa välkom-na trender att påverka väljarna i riktning mot Nej? Och vad händer om valutahandlarna på allvar börjar räkna med ett Ja-resultat i september (http://www.cnbc.com/id/101870529#)?

Opinionerna är fortsatt delade när det gäller hur iSkottland skulle klara sina löften att skydda pensionernas värde med en s.k. ”trippel lås” och att kunna leverera gratis sjukvård med minst samma kvalité som idag. I oktober kommer minimilönen att höjas i hela UK från £6.31/timme till £6.50. Salmond påstår att den skulle kunna höjas ytterligare i iSkottland – men få verkar tro på den här sortens ”löfte”.

I februari 2014 fick deklarerade Standard and Poor att iSkottland skulle få en AAA rating, en bedömning som senare nedvärderades (http://www.blacklercopywriting.com/scottish-independence/).

Ledningen för Nej sidan beskrivs av ”Better Together” som ”stabil”. I brist på positiva nyheter i de senaste mätningarna spelar ”Yes Scotland” på en 9% ökning av Ja-röster sedan januari i år – knappast övertygande i sig.

Oberoende kommentatorer är försiktiga: flera faktorer kan komma att leda till en sista-minuten våg av Ja-röster. En sista-minuten rusning tog SNP till en överraskande absolut majoritet i det skotska parlamentet i valet 2011(http://www.ipsos-mori.com/newsevents/ca/729/Polls-Apart-The-SNP-Victory-in-Scotland) och alla är överens om att ”Yes Scotland”-kampanjen har vinden i seglen. Den har aktivare gräsrötter som för närvarande är inriktade på att få folk att registrera sig söm väljare (under UKs regler måste man registrera sig vartannat år med risk att annars försvinna från vallängden!). En annan målgrupp är unga väljare eftersom de som har fyllt 16 få rösta. En tredje målgrupp är traditionella Labour-valkretsar som har visat lågt valdeltagande, ett tecken på väljare som struntar i Labour men som vägrar att rösta på de Konservativa (minnet av Margaret Thatchers järnhand är fortfarande högst levande i Skottland). Att få dessa att rösta Ja kan visa sig avgörande.

EU-frågan är en tickande bomb som än så länge inte har briserat. Men det blir allt tydligare att Cameron är beredd att möta UKIP med UKIPs metoder (http://www.europaportalen.se/2014/08/cameron-vi-satter-storbritannien-forst) och att sannolikheten stiger för att att de Konservativa skulle kunna vinna över Labour i det allmänna valet 2015. Utsikten att ha Cameron som statsminister för ytterligare fyra år är i sig tillräckligt att få en hel del skottar att rösta för självständighet. Självständighet är också den enda garantin för att Skottland ska fortsätta att vara medlem i EU.

Överraskande är att flera ämnen är för närvarande så gott som icke-frågor i den aktuella debatten. Till dessa hör NATO-medlemskap, kärnvapen, jordreform och energin. Immigration har debatterats utan att ha lämnat synliga spår.

På tisdag kommer Salmond från Yes-sidan och Darling från Nej-sidan att debattera offentligt – en debatt som kan följas från Sverige på Internet (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284650-how-to-watch-stvs-alex-salmond-vs-alistair-darling-referendum-debate/).

Med 44 dagar kvar till omröstningen är resultatet fortfarande långt ifrån klart. Positionerna är dock tydliga: det är de välbeställda i nära allians med Westminster-etablissemanget som vill ha status-quo mot de unga, de politiska soffliggarna, visionärerna, de som vägrar att acceptera den klassiska ”Aye, right”* mentalitet, de som är beredda att våga en väg bort från över hundra år av Westminsterlikgiltighet. De som tror att ett ännu bättre Skottland med en egen hushållning och egen röst i internationella församlingar är både möjligt och önskvärt.

* ”Aye Right” = vad en skotte säger när hen tror inte på vad du säger men hen kan inte göra någonting åt det (ett dåligt självförtroende som resultat av ”The Clearances” och decennier av industriellt förfall).

VAD ÄR DEVOLUTION?

Scotland_Act_Blair_autograph

Begreppet “devolution” har fått en central plats i debatten om Skottlands självständighet. Med devolution menas en ordnad, legitim överföring av politisk makt från parlamentet i Westminster till regionala parlament, i Skottlands fall till ”Holyrood”. Framförallt gäller det rätten att ta upp skatter, en befogenhet som är tämligen begränsad under gällande regler (7% idag, stigande till 15% 2015 under nuvarande beslut). Ett annat begrepp om maktdelning, nämligen “federalism”, har aldrig varit ett politiskt seriöst alternativ: det skulle hota Westminster för mycket (se diskussioner i http://opinion.publicfinance.co.uk/2014/06/scottish-independence-the-london-problem/

Devolution är ingenting nytt, fast för 100 år sedan kallades det för ”Home Rule”, utan att för den skull omfattade en fullständig självständighet. Tanken att Skottland bör bli en egen nation formulerades offentligt för första gången i 1942. Själv minns jag från 50- och 60-talet hur folk som offentligt talade om ”Home Rule for Scotland” betraktades som fullständiga galningar.

Under 70-talet fick devolution svagt stöd från Labourpartiet, trots att partiet då var starkt i Skottland, och under de följande 18 åren av konservativa regeringar i Westminster, merparten ledda av den i Skottland ännu idag djupt hatade Margaret Thatcher, lades ”locket på” för såväl devolution som självständighet. Efter en offentlig rapport om Skottlands konstitutionella ställning gav Tony Blairs Labourregering i 1997 sitt stöd till en viss mått av devolution.

Nu blev det fart på frågan. Innebörden av Blairs syn på devolution formulerades 1998 i ”The Scotland Act” som bl.a. godkände bildandet av ett ”Scottish Parliament”. Det samlades första gången 1999 och flyttade 2004 in i en ny och kontroversiell byggnad nära Holyrood Palace. Därav namnet ”Holyrood” som används på samma sätt som att Westminster är en synonym för det brittiska parlamentet. En sammanfattning av det skotska parlamentets befogenheter har redan gjorts här under rubriken ”Det skotska parlamentet”.

Erfarenheter av denna grad av devolution har visat några svagheter. För det första finns ett ”legitimitetsunderskott” eftersom det skotska parlamentet har ansvaret för fördelningen av skatterna i Skottland medan ansvaret för skatteuppbörden åläggs Westminster. Ett annat problem är vem som får rösta var, den s.k. ”West Lothian question”. Parlamentsledamöter i Westminster från Skottland, Wales och Northern Ireland får rösta i frågor som endast rör engelska förhållanden, som behandlas av Westminster, men engelska parlamentsledamöter har inte samma befogenheter i de regionala parlamenten. Båda frågorna skulle få en tydlig lösning med en Ja-majoritet den 18 september.

Innebörden av ”devolution” har ändrats under tidens gång, särskilt sedan det blev bestämt att ett referendum skulle hållas. Ett tag verkade det som att man skulle rösta om en ”dubbeldäckare”, d.v.s. ett Ja/Nej val som sedan, beroende på utfallet, skulle övergå i en andra Ja/Nej fråga, ungefär så här:

                                     Fråga 1 Skall Skottland behålla sin nuvarande parlamentsordning eller inte?

                                               Om man röstade för en ändring då skulle fråga 2 besvaras med ett Ja/Nej.

                                     Fråga 2 Skall Skottland bli ett självständigt land?

Den ordningen förkastades som varande otydlig och i den slutliga formuleringen finns ingen möjlighet att specifikt rösta för fortsatt devolution: de som vill ha det måste först rösta Nej och sedan hoppas att Nej-sidans löften om ökad devolution (”Devomax”) ska fullföljas (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-27868030). Det är tänkvärt att även bland Nej-rösterna finns litet förtroende att så ska bli fallet (http://blog.whatscotlandthinks.org/2014/06/do-promises-of-more-devolution-matter/).

Det är en politisk ironi att Nej-sidan, som ursprungligen inte ville ha några ändringar, nu argumenterar för devomax i ett försök att behålla sin ledning, medan SNP, som ursprungligen hade varit nöjt med devomax, har varit tvungna att kräva självständighet för att säkra sig om en förändring. Oavsett Ja eller Nej den 18 september så kommer Skottlands politiska makt att förändras, den enda frågan är ”Hur mycket”?

YES SCOTLAND

Kampanjen för ett självständigt Skottland heter “Yes Scotland”. ”The Scottish National Party” (SNP) bildar stommen i kampanjen med ”Scottish Green Party”, ”Scottish Socialist Party”, ”Labour for Independence”, ”Women for Independence” och några fler. 2013 publicerade den skotska regeringen en s.k. ”white paper” med titel ”Scotlands Future: Your Guide to an Independent Scotland” (http://www.scotland.gov.uk/Resource/0043/00439021.pdf).Här följer en ”sammanfattning av sammanfattningen”;

Valuta           – Skottland ska fortsätta använda Sterling
Skatter         – 100% kontroll över beskattning som anpassas till skotska behov
– ”poll tax” och ”bedroom tax” ska tas bort
Pensioner     – statliga pensioner garanteras och värdesäkras, systemet förenklas
Barn              – garanterad förskola från år 1 till skolåldern
– prioriterad kvalitetsförbättringar för de 20% mest utsatta barnen
– fortsatt gratis utbildning inklusive universitet
Hälsa            – nuvarande regler för samarbete mellan sjukvården i Skottland och i det                                   övriga Förenade Kungadömet kommer fortsatt att gälla
Transporter – fokus på skotska behov, särskilt flyg- och sjöförbindelser
Internation- – c:a 80 egna ambassader och konsulat globalt
ella relationer
EU                – den skotska regeringen kommer att förhandla med EU om medlemskap                                   med målsättningen att förhandlingarna blir avslutade innan själv-                                     ständighetsdagen
Försvar        – ”en försvarsstyrka anpassad till skotska behov och förmåga” (c:a 15000                                          personer och en budget på £ 2,5 biljoner)
– fokus på Nordatlanten och sjö- och flygstyrkor
– medlem av NATO
– nej till kärnvapen på skotskt territorium (Trident och ersättare)
Invandring  – satsning på kvalificerad invandring, ökning från 22 000 till 24 000/år
Säkerhet     – etablering av en Scottish Intelligence Agency
Rural            skydda jordbruksstödet
Scotland     – förbättrade digitalkommunikation (t.ex. bredband) på landsbygd
– arbeta för en ändring av ”The Common Fisheries Policy”
Energi        – kontroll över energiinkomsterna (f.n. främst olja)
– etablering av en ”Energy Fund” (jfr. Norge)
– utveckla förnybara energiresurser (motsvarar 25% av alla förnybara                                          energiresurser i EU)
– samarbeta för en gemensam energimarknad i hela Storbritannien
Offentliga  – Scottish Broadcasting Corporation övertar BBCs resurser och medarbetare
medier       – fortsatt nära samarbete med BBC
Statsskick  – skriven författning (Storbritannien saknar sådan)
– fortsatt ”Union of the Crowns” från 1603, d.v.s. monarken blir statsöver-                                    huvud i Skottland och övriga Förenade Kungadömet

Vissa av dessa punkter är omdebatterade, t.ex. möjligheten att behålla Sterling och möjligheterna att ansluta sig till såväl EU som NATO.