Bill Clinton’s kärnfulla påstående passar in i kampanjen om skotsk självständighet. Det påstås att segern i omröstningen kommer att gå till den sidan som övertygar skottarna om att de ska få en standardhöjning med £500 per person om året. Därför handlar väldigt mycket av debatten om hur mycket bättre/sämre livet kommer att bli om man röstar för den egna kampanjen eller om motståndarna skulle gå av med segern.

Westminsters prognos är att en Nej-seger kommer att öka levnadsstandarden per capita med £1400 per år de närmaste 20 åren. Flera arbetstillfällen, Sterling som valuta, inga besvärliga gränsfrågor, låg ränta, lägre kostnader för energiinfrastrukturen, bankgaranti på besparing-ar upp till £85,000, delade kostnader för offentliga institutioner och tjänster, lägre skatter och högre offentliga utgifter för t.ex. hälsa, utbildning och transport, ”en starkare röst i världen” inklusive försvar, internationella affärer och bistånd: (https://www.gov.uk/government/publications/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland).

Ja-sidans ekonomiska synpunkter finns att hitta i flera avsnitt av ”Scotland’s Future”, publicerad av den skotska regeringen (http://www.scotland.gov.uk/Publications/2013/11/9348/4). Enligt den har den skotska ekonomin genererat £2400/individ/år mer än UK som helhet över de senaste fem åren och ett självständigt Skottland kommer att fortsätta i samma spår tack vare en konkurrenskraftig BNI med starka sektorer inom energi, mat och dryck, biomedicin, utbildning, turism och finans. Nordsjöoljan ej inräknad är Skottlands BNI i paritet med hela UK, om oljeinkomsterna tas med så ökar den med c:a 20%.

Westminster levererar en prognos, bilden från ”Yes Scotland” kan i alla fall kontrolleras mot levererad statistik.

Vad ska den gemene kvinna eller man som saknar avancerade ekonomiska kunskaper tro när de två kampanjerna kommer till så olika slutsatser?

En ekonom fick frågan “Hur mycket är två plus två?” Han svarade “Det beror på vilket resultat du vill ha.” Med andra ord det resultat man får beror minst lika mycket på vilka antagande man utgår ifrån som själva ingångsvärden. Ett relevant exempel för självständighetsdebat-ten handlar om valutafrågan. Enligt en rapport från “The Treasury” (ungefär Finansdepart-ement) finns många svårigheter för ett självständigt Skottland att fortsätta med Sterling som valuta: (https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/279454/CM8815_2901849_SA_SterlingUnion_acc.pdf). Men dessa slutsatser bygger i många avseenden på skeva eller direkt felaktiga antaganden, enligt en kritisk granskning av Prof. Leslie Young, Cheung Kong Graduate School of Business, Beijing (http://news.stv.tv/scotland/269177-report-commissioned-by-sir-tom-hunter-into-currency-with-rest-of-uk/). Ett annat exempel handlar om hur en självständig skotsk ekonomi kommer att klara sig när man, istället från att utgå ifrån en ”business as usual” modell, tar hänsyn till förskjutningar i ett antal väsentliga makroekonomiska parametrar (http://theconversation.com/scottish-independence-is-not-bad-economics-so-ignore-the-voices-of-doom-28790, se också: http://theconversation.com/an-independent-scotland-would-have-a-stronger-economy-than-you-might-think-27845).

Uppenbart är att ingångsvärdena på en hel del viktiga parametrar endast kan bestämmas genom kompromisser efter omröstningen. Andra parametrar blir föremål för mer eller mindre välinformerade gissningar, som mängden oljereserver utanför Skottlands västra kust eller hur en ökad immigration, en av SNPs prioriterade punkter, kommer att påverka Skottland (http://www.businessforscotland.co.uk/positive-migration-can-generate-65-3-billion-bonus-for-scotland).

Här är hur “Business for Scotland” sammanfattar det ekonomiska läget:

The very fact that the No Campaign can point at Scotland’s economy and even remotely suggest that an independent Scotland would not have a massive advantage is testament both to a massive misinformation campaign over decades and to generations of economic mismanagement of Scotland’s resources by Westminster. Most culpable of all is Alistair Darling. Not only did Alistair Darling fail to reinvest Scotland’s oil wealth but was also asleep at the wheel during the banking collapse and the various banking scandals under his watch.

(http://www.businessforscotland.co.uk/revealed-the-accounting-trick-that-hides-scotlands-wealth/)

Den enkla sanningen är att ingen riktigt vet hur självständighet kommer att påverka den skotska ekonomin. Min egen gissning är inte så värst mycket, i alla fall under de första tre till fem åren – det tar lång tid att med demokratiska medel vända en stor skuta. Men självstän-dighet skulle frigöra en massa kreativitet och energi som skulle bidra till en ökad livskvalité i Skottland.

Tänk Norge!