Author Archives: Barney

70 DAGAR KVAR

Med 70 dagar kvar till den 18 september verkar Nej-sidan ha fått ett positivt momentum i sin kampanj. Kampanjdonationerna är nu £2,4 miljoner mot Ja-sidans £1,16 miljoner (http://www.theguardian.com/politics/scottish-independence-blog/2014/jul/08/scottish-independence-referendum-campaigners-donations-published) och opinionsundersökning-arna visar ett till synes stabilt övertag för Nej-sidan (46% N/32% J/22% VE, http://blog.whatscotlandthinks.org/2014/07/tns-bmrb-portray-a-referendum-campaign-becalmed/).

Tunga brittiska och internationella röster fortsätter att uttala sitt stöd för Nej-sidan, senaste Kinas president.

Men det finns ljuspunkter också för Ja-sidan. Risken för en ny mandatperiod för David Cameron skulle få andelen Ja röster att stiga från 32% till 54%. Och Tories vinner mark inför nästa ”General Election” i 2015.

Den sedouglas_scott_scotland_EUnaste utvecklingen i EU-frågan och brittisk inhemsk politik bör stärka Ja-sidans ställning. Camerons intervention i valet av EU-kommissionens nya president Juncker har beskrivits i brittiska tidningar som en ”fiasko” och den nya Ministerrådspresid-enten Sandro Grozi har krävt att EU:s tjänstemän intar en neutral hållning till den skotska frågan. I stark kontrast till ett tid-igare utlåtande från Westminster och Brys-sel skulle ett självständigt Skottland inte ha stora problem med att vinna inträde i EU enligt Professor Douglas-Scott, en expert på EU-lagstiftning och Mänskliga Rättigheter vid Oxford Universitet (http://www.yesscotland.net/news/expert-report-highlights-independent-scotlands-uninterrupted-eu-membership).

Det kommer också signaler om att fler och fler britter motsätter sig kostnaden för den nästa generationen av Trident (kärnvapenbestyckade U-båtar). Enligt en ny rapport kommer det nya systemet att ha en årlig kostnad på mellan 2,9 och 4 miljarder pund eller totalt minst £100 miljarder fram till 2060 (http://www.theguardian.com/uk-news/2014/jul/01/trident-nuclear-missile-renewal-study). Eftersom systemet inte skulle fungera utan att vara integ-rerat med USAs kärnvapenförsvar är allt tal om en ”oberoende kärnvapenmakt” trams. Synpunkten att Trident bör fasas ut delas av Hans Blixt (http://www.theguardian.com/world/2013/may/26/hans-blix-trident-abandon-britain-nuclear). Utfasning av kärnvapen från ett självständigt Skottland är en av Yes-kampanjens krav. Som NATO-medlem skulle ett självständigt, kärnvapenfritt Skottland kunna omdispon-era c:a £600 miljoner årligen till förbättrade socialtjänster, utbildning, hälsa m.m. samt ett begränsat konventionellt försvar liknande Danmarks. Trident_Nuclear_Submarine_HMS_Victorious_UK_MinistryofDefence

Ett område som har fått lite uppmärksamhet är behovet av en effektiv jordreform. Den från 2003 har visat sig nästan verkningslös för att förbättra besittningsrätten för ”crofters” (ungefär ”torpare”) och förhindra fortsatta drastiska arrendeökningar. Nyligen presenterades en delbetänkande av ”The Land Reform and Tenure Team” som har fått positiva reaktioner men det finns en hel del kvar innan rekommendationerna i en slutrapport kan omvandlas till en effektiv lagstiftning. Under tiden är risken för kortare arrenden överhängande (http://www.scotsman.com/news/land-reform-as-polarised-as-independence-debate-1-3452842). Det är anmärkningsvärt men inte överraskande att flera av de stora bidrags-givarna till Nej-sidan är också stora jordägare.

Som avrundning vill jag uppmärksamma att hela kampanjen har hittills präglats av en i stort sätt anständig debatt och avsaknad av våld. Undantag som har rapporterats i medierna är en 12-årig åskådare som fick ansiktsskador i samband med en ”Orange Order” marsch i Glasgow (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-glasgow-west-28194554): själva marschen var fredlig. ”The Orange Order” är en protestantisk sekt vars årliga firande av engelska protestanternas seger över de katolska irländarna vid ”The Battle of the Boyne” år 1690 har orsakat mycket våld i Nordirland. Den har starka förgreningar i sydvästra Skottland varifrån protestantiska emigranter tog sig som en ny jordägande klass till det som är nuvarande Nordirland. Ordern har anslutit sig till Nej-sidan och planerar en marsch den 13 september, fem dagar innan omröstningen. Man kan tänka sig att övriga Nej-organisationer inte är så glada åt dessa planer.

DET ÄR EKONOMIN, DUMBOM!

Screen Shot 2013-12-30 at 16.22.11.png

Bill Clinton’s kärnfulla påstående passar in i kampanjen om skotsk självständighet. Det påstås att segern i omröstningen kommer att gå till den sidan som övertygar skottarna om att de ska få en standardhöjning med £500 per person om året. Därför handlar väldigt mycket av debatten om hur mycket bättre/sämre livet kommer att bli om man röstar för den egna kampanjen eller om motståndarna skulle gå av med segern.

Westminsters prognos är att en Nej-seger kommer att öka levnadsstandarden per capita med £1400 per år de närmaste 20 åren. Flera arbetstillfällen, Sterling som valuta, inga besvärliga gränsfrågor, låg ränta, lägre kostnader för energiinfrastrukturen, bankgaranti på besparing-ar upp till £85,000, delade kostnader för offentliga institutioner och tjänster, lägre skatter och högre offentliga utgifter för t.ex. hälsa, utbildning och transport, ”en starkare röst i världen” inklusive försvar, internationella affärer och bistånd: (https://www.gov.uk/government/publications/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland).

Ja-sidans ekonomiska synpunkter finns att hitta i flera avsnitt av ”Scotland’s Future”, publicerad av den skotska regeringen (http://www.scotland.gov.uk/Publications/2013/11/9348/4). Enligt den har den skotska ekonomin genererat £2400/individ/år mer än UK som helhet över de senaste fem åren och ett självständigt Skottland kommer att fortsätta i samma spår tack vare en konkurrenskraftig BNI med starka sektorer inom energi, mat och dryck, biomedicin, utbildning, turism och finans. Nordsjöoljan ej inräknad är Skottlands BNI i paritet med hela UK, om oljeinkomsterna tas med så ökar den med c:a 20%.

Westminster levererar en prognos, bilden från ”Yes Scotland” kan i alla fall kontrolleras mot levererad statistik.

Vad ska den gemene kvinna eller man som saknar avancerade ekonomiska kunskaper tro när de två kampanjerna kommer till så olika slutsatser?

En ekonom fick frågan “Hur mycket är två plus två?” Han svarade “Det beror på vilket resultat du vill ha.” Med andra ord det resultat man får beror minst lika mycket på vilka antagande man utgår ifrån som själva ingångsvärden. Ett relevant exempel för självständighetsdebat-ten handlar om valutafrågan. Enligt en rapport från “The Treasury” (ungefär Finansdepart-ement) finns många svårigheter för ett självständigt Skottland att fortsätta med Sterling som valuta: (https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/279454/CM8815_2901849_SA_SterlingUnion_acc.pdf). Men dessa slutsatser bygger i många avseenden på skeva eller direkt felaktiga antaganden, enligt en kritisk granskning av Prof. Leslie Young, Cheung Kong Graduate School of Business, Beijing (http://news.stv.tv/scotland/269177-report-commissioned-by-sir-tom-hunter-into-currency-with-rest-of-uk/). Ett annat exempel handlar om hur en självständig skotsk ekonomi kommer att klara sig när man, istället från att utgå ifrån en ”business as usual” modell, tar hänsyn till förskjutningar i ett antal väsentliga makroekonomiska parametrar (http://theconversation.com/scottish-independence-is-not-bad-economics-so-ignore-the-voices-of-doom-28790, se också: http://theconversation.com/an-independent-scotland-would-have-a-stronger-economy-than-you-might-think-27845).

Uppenbart är att ingångsvärdena på en hel del viktiga parametrar endast kan bestämmas genom kompromisser efter omröstningen. Andra parametrar blir föremål för mer eller mindre välinformerade gissningar, som mängden oljereserver utanför Skottlands västra kust eller hur en ökad immigration, en av SNPs prioriterade punkter, kommer att påverka Skottland (http://www.businessforscotland.co.uk/positive-migration-can-generate-65-3-billion-bonus-for-scotland).

Här är hur “Business for Scotland” sammanfattar det ekonomiska läget:

The very fact that the No Campaign can point at Scotland’s economy and even remotely suggest that an independent Scotland would not have a massive advantage is testament both to a massive misinformation campaign over decades and to generations of economic mismanagement of Scotland’s resources by Westminster. Most culpable of all is Alistair Darling. Not only did Alistair Darling fail to reinvest Scotland’s oil wealth but was also asleep at the wheel during the banking collapse and the various banking scandals under his watch.

(http://www.businessforscotland.co.uk/revealed-the-accounting-trick-that-hides-scotlands-wealth/)

Den enkla sanningen är att ingen riktigt vet hur självständighet kommer att påverka den skotska ekonomin. Min egen gissning är inte så värst mycket, i alla fall under de första tre till fem åren – det tar lång tid att med demokratiska medel vända en stor skuta. Men självstän-dighet skulle frigöra en massa kreativitet och energi som skulle bidra till en ökad livskvalité i Skottland.

Tänk Norge!

UKIP OCH SKOTSK SJÄLVSTÄNDIGHET

”The UK Independence PaFarage_Scotland_The_Scotsmanrty” (UKIP) är starkt anti-EU, vilket har resulterat i stora framgångar för partiet i eng­elska valkretsar för såväl ”local auth-orities” som i Europarlamentsval (“local authori­ties” är inte riktigt jämförbara med svenska kommun-er). Skotska valkretsar visar en an­nan bild. t.ex. en (1) ”Member of European Parliament” (MEP) i Skott-land mot 25 MEP i England och noll (0) kommunala platser i Skottland mot 214 i England, vilket är 1,1% av alla de engelska mandaten. UKIP ledaren Nigel Farage brukar få det het om öronen när han besöker Skottland (bild).

2013_ukip_councillors_map_624Det finns ingen tvekan att skottar i gemen är mer positiva till EU än engelsmän och “UKIPland” mat­char väl det konservativa fästet i syd-östra England (bild). (I bloggen har tidigare påpekats hur stor skill­naden är mellan de politiska behoven av detta hörn av UK och Skottland). Den brittiska premiärministe­ren David Cameron har gjort ett stort nummer av att vilja omförhandla EU-fördraget för att passa “Storbritannien” bättre (läs: England) och att låta resultatet genomgå en folkomröstning i Storbri­tannien år 2017. Med den taktiken hoppas han kun­na behålla EU-skeptiska konservativa väljares röster inför nästa val i 2105 och vinna EU-folkomröstningen två år senare.

Hur ser denna taktik ut från skotsk horisont? Skottar är som tidigare sagt generellt sätt EU-po­sitivta och Yes Skottland har lovat att arbeta för att Skottland skall stanna kvar inom EU. Då kommer det att kunna behålla sin andel av ”The Common Agricultural Policy” (CAP) och arbeta för att ”The Common Fisheries Policy” på sikt ändras för att bättre möta skotska behov. Ett utträde ur EU är definitivt inte i Skottlands intressen men det är en rejäl risk om Skottland röstar Nej den 18 sep­tember.

Skottar som vill vara säkra på att stanna i EU står inför ett dilemma: osäkerheten kring hur EU kom­mer att behandla en ansökan från ett oberoende Skottland måste vägas mot den dubbla osäkerheten att a) Cameron blir omvald 2015 och b) att folkomröstningen 2017 kommer att resultera i ett Ja för att UK stannar inom EU. Politiska överväganden dikterar att EU till sist kommer att underlätta en ansökan från ett självständigt Skottland. Med sina utspel mot valet av Junker som ny ordförande för EU kommissionen har Cameron retat galla på viktiga allierade som Merkel och Junker själv. Det bådar inte gott för en tillmötesgående inställning när Cameron försöker ”plocka russinen från kakan” vid en eventuell omförhandling av Storbritanni­ens villkor.

Min förväntan var att den starka framgången för UKIP i maj skulle få osäkra skotska väljare att svänga över till ett Ja. Men de senaste opinionsundersökningarna fortsätter visa ett ganska stabilt övertag för Nej-sidan. Vadslagningen visar en ännu starkare tro på en Nej seger. Med bara 76 dagar kvar till omröstningen har Ja-sidan mycket kvar att göra om Skottlands självständighet ska bli verklighet.

LESLEY RIDDOCH: NORDIRLAND OCH SCOTLAND

Jag förstår att mina andra- eller tredje-hands kommentarer är kanske inte det mest effektivt sätt att sprida information om det skotska referendum, så jag kommer också att posta länkar som jag tycker är bra. Här kommer den första, från en kvinna som skriver i “The Scotsman” men som också har ett eget röst i de sociala medierna och som frilanskommentator. Möt Lesley Riddoch och hennes tankar om likheterna och skillnaderna mellan Westminster och Nordirland och Westminster och Skottland: http://t.co/AzMDIvxcjD

 

 

VAD ÄR DEVOLUTION?

Scotland_Act_Blair_autograph

Begreppet “devolution” har fått en central plats i debatten om Skottlands självständighet. Med devolution menas en ordnad, legitim överföring av politisk makt från parlamentet i Westminster till regionala parlament, i Skottlands fall till ”Holyrood”. Framförallt gäller det rätten att ta upp skatter, en befogenhet som är tämligen begränsad under gällande regler (7% idag, stigande till 15% 2015 under nuvarande beslut). Ett annat begrepp om maktdelning, nämligen “federalism”, har aldrig varit ett politiskt seriöst alternativ: det skulle hota Westminster för mycket (se diskussioner i http://opinion.publicfinance.co.uk/2014/06/scottish-independence-the-london-problem/

Devolution är ingenting nytt, fast för 100 år sedan kallades det för ”Home Rule”, utan att för den skull omfattade en fullständig självständighet. Tanken att Skottland bör bli en egen nation formulerades offentligt för första gången i 1942. Själv minns jag från 50- och 60-talet hur folk som offentligt talade om ”Home Rule for Scotland” betraktades som fullständiga galningar.

Under 70-talet fick devolution svagt stöd från Labourpartiet, trots att partiet då var starkt i Skottland, och under de följande 18 åren av konservativa regeringar i Westminster, merparten ledda av den i Skottland ännu idag djupt hatade Margaret Thatcher, lades ”locket på” för såväl devolution som självständighet. Efter en offentlig rapport om Skottlands konstitutionella ställning gav Tony Blairs Labourregering i 1997 sitt stöd till en viss mått av devolution.

Nu blev det fart på frågan. Innebörden av Blairs syn på devolution formulerades 1998 i ”The Scotland Act” som bl.a. godkände bildandet av ett ”Scottish Parliament”. Det samlades första gången 1999 och flyttade 2004 in i en ny och kontroversiell byggnad nära Holyrood Palace. Därav namnet ”Holyrood” som används på samma sätt som att Westminster är en synonym för det brittiska parlamentet. En sammanfattning av det skotska parlamentets befogenheter har redan gjorts här under rubriken ”Det skotska parlamentet”.

Erfarenheter av denna grad av devolution har visat några svagheter. För det första finns ett ”legitimitetsunderskott” eftersom det skotska parlamentet har ansvaret för fördelningen av skatterna i Skottland medan ansvaret för skatteuppbörden åläggs Westminster. Ett annat problem är vem som får rösta var, den s.k. ”West Lothian question”. Parlamentsledamöter i Westminster från Skottland, Wales och Northern Ireland får rösta i frågor som endast rör engelska förhållanden, som behandlas av Westminster, men engelska parlamentsledamöter har inte samma befogenheter i de regionala parlamenten. Båda frågorna skulle få en tydlig lösning med en Ja-majoritet den 18 september.

Innebörden av ”devolution” har ändrats under tidens gång, särskilt sedan det blev bestämt att ett referendum skulle hållas. Ett tag verkade det som att man skulle rösta om en ”dubbeldäckare”, d.v.s. ett Ja/Nej val som sedan, beroende på utfallet, skulle övergå i en andra Ja/Nej fråga, ungefär så här:

                                     Fråga 1 Skall Skottland behålla sin nuvarande parlamentsordning eller inte?

                                               Om man röstade för en ändring då skulle fråga 2 besvaras med ett Ja/Nej.

                                     Fråga 2 Skall Skottland bli ett självständigt land?

Den ordningen förkastades som varande otydlig och i den slutliga formuleringen finns ingen möjlighet att specifikt rösta för fortsatt devolution: de som vill ha det måste först rösta Nej och sedan hoppas att Nej-sidans löften om ökad devolution (”Devomax”) ska fullföljas (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-27868030). Det är tänkvärt att även bland Nej-rösterna finns litet förtroende att så ska bli fallet (http://blog.whatscotlandthinks.org/2014/06/do-promises-of-more-devolution-matter/).

Det är en politisk ironi att Nej-sidan, som ursprungligen inte ville ha några ändringar, nu argumenterar för devomax i ett försök att behålla sin ledning, medan SNP, som ursprungligen hade varit nöjt med devomax, har varit tvungna att kräva självständighet för att säkra sig om en förändring. Oavsett Ja eller Nej den 18 september så kommer Skottlands politiska makt att förändras, den enda frågan är ”Hur mycket”?

VAD VET HILLARY CLINTON OM EAST KILBRIDE?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Talespersoner för den offentliga Västvärlden, t.ex. van Rompuy, Barroso, Anders Fogh Rasmussen, Barack Obama, Hillary Clinton och t.o.m. Påven Franciskus har alla uttalat sig mot ett självständigt Skottland. Deras argument är varianter på teman att Storbritannien skulle få en internationellt svagare röst om Skottland blev självständigt eller är ett försök att stödja David Cameron mot sina EU-skeptiker.

Dessa personer visar med allt önskvärd tydlighet att de inte har en aning om vad självständighetsreferendum handlar om. Ja-sidans framtida vision för Skottland är av ett land där beslut fattas utifrån vad som är bäst för de som bor i Skottland, inte utifrån USA:s behov att ha en stark allierad för sina världspolitiska agenda, eller EU:s behov att hålla ihop Spanien, eller NATO:s önskan om en kärnvapenbas i den norra delen av De Brittiska Öarna. Och vad vet Hillary Clinton om livet i East Kilbride?

Spanien har tidigare varit starkt emot självständighet för Skottland eftersom det anses skulle ytterligare förstärka Kataloniens möjligheten att erhålla självständighet. Därför har Spanien haft som mål att blockera alla samtal om möjligheten för ett självständigt Skottland att snabbt ansluta sig till EU. Nyligen har Spanien, åtminstone utåt sett, tonat ned sin negativa inställning till ett skotskt EU-medlemskap, kanske medveten om hur kontraproduktiv den skulle kunna bli.(http://www.scotsman.com/news/politics/top-stories/scottish-independence-spain-warning-over-eu-entry-1-3292575)

ScotlandNordic

Med ett EU i behov av allt legitimitet som det kan få, vem kommer att på allvar blockera en ansökan om medlemskap från ett EU-positivt, självständigt Skottland? Och med Skottlands geopolitiskt läge som proppen i Nord Östra Atlanten, vad skulle NATO vinna att krångla till ett medlemskap för ett oberoende, kärnvapenfritt Skottland? Och om Påven visste att ett barn av fem i Skottland fortfarande lever under fattigdomsgränsen skulle Hans Helighet säkert förstå att deras föräldrar ville kunna bryta sig loss från en politisk etablissemang som domineras av det välmående syd-östra England och huvudstaden London (http://www.cpag.org.uk/scotland/child-poverty-facts-and-figures). London är ett svart hål som slukar resurser, skapar obalans i hela landet och har inget behov och absolut inget intresse av en politik som gynnar skottar och Skottland (http://www.theguardian.com/business/2013/may/26/uk-problem-dominance-finance-london).

 

YES SCOTLAND

Kampanjen för ett självständigt Skottland heter “Yes Scotland”. ”The Scottish National Party” (SNP) bildar stommen i kampanjen med ”Scottish Green Party”, ”Scottish Socialist Party”, ”Labour for Independence”, ”Women for Independence” och några fler. 2013 publicerade den skotska regeringen en s.k. ”white paper” med titel ”Scotlands Future: Your Guide to an Independent Scotland” (http://www.scotland.gov.uk/Resource/0043/00439021.pdf).Här följer en ”sammanfattning av sammanfattningen”;

Valuta           – Skottland ska fortsätta använda Sterling
Skatter         – 100% kontroll över beskattning som anpassas till skotska behov
– ”poll tax” och ”bedroom tax” ska tas bort
Pensioner     – statliga pensioner garanteras och värdesäkras, systemet förenklas
Barn              – garanterad förskola från år 1 till skolåldern
– prioriterad kvalitetsförbättringar för de 20% mest utsatta barnen
– fortsatt gratis utbildning inklusive universitet
Hälsa            – nuvarande regler för samarbete mellan sjukvården i Skottland och i det                                   övriga Förenade Kungadömet kommer fortsatt att gälla
Transporter – fokus på skotska behov, särskilt flyg- och sjöförbindelser
Internation- – c:a 80 egna ambassader och konsulat globalt
ella relationer
EU                – den skotska regeringen kommer att förhandla med EU om medlemskap                                   med målsättningen att förhandlingarna blir avslutade innan själv-                                     ständighetsdagen
Försvar        – ”en försvarsstyrka anpassad till skotska behov och förmåga” (c:a 15000                                          personer och en budget på £ 2,5 biljoner)
– fokus på Nordatlanten och sjö- och flygstyrkor
– medlem av NATO
– nej till kärnvapen på skotskt territorium (Trident och ersättare)
Invandring  – satsning på kvalificerad invandring, ökning från 22 000 till 24 000/år
Säkerhet     – etablering av en Scottish Intelligence Agency
Rural            skydda jordbruksstödet
Scotland     – förbättrade digitalkommunikation (t.ex. bredband) på landsbygd
– arbeta för en ändring av ”The Common Fisheries Policy”
Energi        – kontroll över energiinkomsterna (f.n. främst olja)
– etablering av en ”Energy Fund” (jfr. Norge)
– utveckla förnybara energiresurser (motsvarar 25% av alla förnybara                                          energiresurser i EU)
– samarbeta för en gemensam energimarknad i hela Storbritannien
Offentliga  – Scottish Broadcasting Corporation övertar BBCs resurser och medarbetare
medier       – fortsatt nära samarbete med BBC
Statsskick  – skriven författning (Storbritannien saknar sådan)
– fortsatt ”Union of the Crowns” från 1603, d.v.s. monarken blir statsöver-                                    huvud i Skottland och övriga Förenade Kungadömet

Vissa av dessa punkter är omdebatterade, t.ex. möjligheten att behålla Sterling och möjligheterna att ansluta sig till såväl EU som NATO.

JA RÖSTER STIGER ÅTER

Opinionsmätningen från ICM för maj visade att skillnaden mellan Ja och Nej ökat till 16% (Vet ej röster exkluderat). Det var en markant tillbakagång för Ja-sidan från april, då skillnaden var bara 4%. Nu visar Juni siffrorna från ICM en minskad ledning på 12% för Nej-sidan.

Opinionsundersökningar är generellt svår att tolka och det är särskilt fallet för självständig-hetsfrågan, eftersom det inte finns något tidigare fall att jämföra med. Dock finns ett flertal sajter med expertkommentarer att tillgå. Den tyngsta är oberoende Whatscotlandthinks.com, där Professor John Curtice från Strathclyde University medverkar. Bloggen mohkohn.wordpress.com är också intressant.

Poll_of_polls_june_14             Bild 1. Poll-of-polls trend med juni resultat inkluderat (Whatscotlandthinks.com)

Enligt resultat publicerade i Whatscotlandthinks.com så har Ja-stödet ökat i flera opinions-undersökningar med i snitt 2 – 3%. Samma trend visas i en ”poll-of-polls”, d.v.s. en sammanslagning av resultat från flera undersökningsinstitut (bild 1). Nej sidan har en fortsatt ledning: frågan är om den kommer att hålla i sig till september? En undersökning av hur Nej-stödet har eroderats över det senaste året visar enligt mohkohn att den nuvarande trenden pekar på 47% Nej röster på ”dagen” – ett resultat som ligger inom felmarginalen. (bild 2).

No-lead_poll_trend_2014-06-12-mohnkohn                    Bild 2 Förändring av Nej-sidans ledning sedan september 2013

DU VET VAD DU HAR MEN INTE VAD DU KOMMER ATT FÅ!

door_drop_leaflet-page-001_sized

Den 12 juni publicerade The Scottish Office en analys med titeln ”What Staying in the United Kingdom Means for Scotland” (se länken nedan). The Scottish Office är departementet i Westminster regeringen med ansvar för skotska affärer.

Några av de viktigaste påståenden till förmån för en fortsatt union mellan Skottland och England är:
Ett land med 60 miljoner invånare och 5 miljoner företag samt med Sterling som valuta är starkare och tryggare än två självständiga nationer.
De över 200 offentliga institutioner som t.ex. BBC, och Forskningsråden, kommer att förbli billigare per person i ett enat Storbritannien.
Prognos om £1,400/capita/år bättre ekonomi mellan 2018 – 2038
En tydlig röst i EU, NATO, G7, G8, G20, med >200 ambassader och konsulat globalt.
Utökade fiskala befogenheter för Skottland från 2015.
https://www.gov.uk/government/publications/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland

Dokumentet ska skickas till alla hushåll i Skottland. Som analys är det avsett att uppfattas som en objektiv beskrivning. Dock är dess budskap slående likt det som ”Better Together” framför (http://bettertogether.net/pages/about). De £720,000 som dokumentet har kostat ska jämföras med kampanjbudgeten för ”Better Together” som av kampanjreglerna är begränsad till £1,5 miljoner. Den påtagliga risken att UK kan komma att lämna EU förbigås med tystnad. Men i så fall kommer ”UnionSkottland” att mista allt EU inflytande .
Dessa exempel visar hur Westminster böjer regler och argument för att stödja ett ”Nej”.

DET SKOTSKA PARLAMENTET

I 1999, efter 292 år, fick Skottland åter ett eget parlament. Det har sitt säte i en spännande ny bygg­nad nästgårds Holyrood Palace i Edinburgh (se bild). I ”Holyrood” debatteras och lagstiftas om utbildning, socialpolitik, lagstiftning och polisväsendet, jordbruk, fiskerinäring och skogsbruk, miljön, turism, idrott samt inrikes transporter. Parlament har också mycket begränsade befogenheter att lagstifta om, men hela ansvaret för att ta upp, beskattning. Försvar, utrikespolitik, energipolitik och den övervägande delen av skatt- och valutapolitiken tillhör kärnan i de så-kallade ”Reserved Matters” (Reserverade områden) vilka fortfarande regleras från Westminster. Eftersom ansvaret för många politiska områden är delat mellan Westminster och Holyrood finns regler för hur dessa organ ska samarbeta. (Läs mer i: https://www.gov.uk/devolution-settlement-scotland).

Det skotska parlamentet har 129 medlemmar som i daglig tal kallas för MSPs (Members of the Scottish Parliament) för att särskilja dem från medlemmar i parlamentet i Westminster (Members of Parliament, MPs). Den skotska parlament har en kammare som leds av en First Minister (motsva­rande statsministern). Den ”Scottish National Party” (SNP) fick en absolut majoritet i det senaste val så nuvarande First Minister är Alex Salmon, ledaren av SNP. Debatterna i det skotska parlamen­tet mer liknar de lågmälda, tråkiga handlingar i Sveriges Riksdag än de bullriga uppvisningar som vi känner igen från TV-sändningar från The House of Commons i Westminster.

De viktigaste frågorna i självständighetsdebatten handlar om

skatter och valutan
hälsa
utbildning
socialpolitik
försvar
invandring
EU
energi

Dessa och andra frågor kommer att bli föremål för senare inlägg i bloggen.