Author Archives: Barney

JA-SIDAN NÄSTAN IKAPP NEJ EFTER ANDRA DEBATT

En andra debatt hölls i måndags mellan Ja- och Nej-sidorna i Glasgow. Den var ett intensivt utbyte av idéer som stundtals handlade mer om vem kunde tala högst och längst (http://www.huffingtonpost.co.uk/2014/08/25/alex-salmond-and-alistair-darling-clash-in-second-scotland-independence-debate_n_5711095.html). Trots allt skrikande var debatten intressant, lika mycket för vad som inte blev sagt som för det som blev sagt.

Enligt en opinionsundersökning var vinnaren denna gång Ja-sidan, med 71% mot 29% för Nej. Ett par dagar senare visade en återkommande undersökning att gapet för Ja sidan har minskat med 10% och står nu på 41,6% för Ja mot 47,6% för Nej med 10,8% fortfarande ”Vet Ej” (http://www.newsweek.com/scottish-referendum-no-campaigns-lead-halved-after-debate-267429). Nu var Salmond tydlig med en positiv vision för ett självständigt Skottland medan Darling bara kunde upprepa riskerna med självständighet, oavsett sakfrågan. Hans nästan maniska upprepningar om en “plan B” för valutafrågan möttes nu med hånskratt från åhörarna eftersom Salmond hade klargjort på ett övertygande sätt att det fanns flera alternativ för en självständigt Skottland men att en valutaunion med rUK var det som var bäst för båda länder.

De ämnen som debatterades var valutan, sysselsättningen och sjukvården. Ämnen som invandring, pensioner, utbildning, räddningstjänster och EU var helt frånvarande. Försvar diskuterades bara utifrån sysselsättningsperspektivet – vad innebär ett avlägsnande av Trident från Skottland, hur kommer självständighet att påverka nya beställningar från försvaret? Jämställdhetsfrågor var också frånvarande trots att kvinnors röst anses vara en nyckelfråga. Ett nytt videoklipp från Nej-sidan att övertyga kvinnor har förorsakat muntra parodier på sociala medier (http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/watch-patronising-anti-scottish-independence-advert-4121120). Jämför med Yes Scotlands budskap som behandlar kvinnor som vuxna individer: http://www.youtube.com/watch?v=bbWnBX6BY5A.

Nu försöker Salmond att få David Cameron att ställa upp i en debatt (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/289723-alex-salmond-calls-for-independence-referendum-debate-with-david-cameron/) . Cameron har hittills hållit en låg profil – enligt uppgift följde han debatt #2 på TV under bara någon minut – men kommer att få svårt att hitta en bra ursäkt för att inte möta Salmond, eftersom han kom till Skottland igår (torsdag den 29:e) för en middag med skotska affärsmän mot självständighet. Om Cameron inte ställer upp mot Salmond så kommer det att tolkas som feghet, om han ställer upp så kan Salmond öppna en “andra front” och grilla honom beträffande EU – en fråga som egentligen är långt större än självständighet och som oroar självaste CBI-chefen (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/cameron-humiliated-as-cbi-chief-attacks-eu-vote-plan.25180163).

I sina försök att blidka hemmaopinionen (läs: opinionen i södra England) om medlemskap i EU har Cameron upprepade gånger förolämpat såväl kommissionens ordförande som EU parlamentet. Han har också visat sig okunnig i författningstekniska frågor. Sannolikheten är försvinnande liten att Cameron, om han blir omvald 2015, skulle vilja eller kunna driva en trovärdig positiv kampanj inför EU-omröstningen 2017 – han har redan börjat förlora parlamentsledamöter till UKIP (http://www.bbc.com/news/uk-politics-28967959). Som del av Storbritannien kan EU-positiva skotska röster aldrig väga upp södra Englands röstövervikt. Konsekvenserna av Storbritanniens utträde ur EU har ännu inte tagits på allvar men skulle bli enorma för alla parter, inklusive Sverige.

Självständighet för Skottland är den enda vägen som garanterar dess framtid inom EU.

Nej-sidan har argumenterat att hela frågan om självständighet ju är illusorisk – i förhållande till rUK, NATO och EU. Detta är en typisk Nej-rökridå eftersom det är självklart i den globaliserade världen att alla nationer är bundna i relationer till varandra och överstatliga organ. Självständighet för Skottland innebär vissa risker och kortsiktiga administrativa kostnader. Men att stanna inom det Förenade Kungadömet innebär den ojämförligt större risken att sluta som del av ”en avlägsen ö i Atlanten” (Carl Bildt).

REALITETER I STORBRITANNIEN

 

I den första posten för denna blogg påpekade jag hur den politiska dominansen av sydöstra England kastrerade skotska politikers inflytande på Westminster. Om vi vidgar det geografiska området till södra England blir dominansen ännu större, enligt följande (avkortade) inlägg på en länk:

Ultimately, all Westminster parties are deeply influenced by the political culture prevalent in the south east of England.

Below a line drawn from The Wash on the east coast of England to the Bristol Channel on the west coast there are 302 Westminster parliamentary seats – almost half of all seats in the House of Commons.

Winning a UK election means pitching your appeal and your policies at that southern electorate.  That stark electoral reality has drawn all of the Westminster parties on to the same political terrain as outlined above.  We can only break with their socially unjust policies if we first break with the British state itself.”

I sig själv räcker det som argument för ett självständigt Skottland. Nej-sidan har försökt skrämma skottarna med budskapet att Skottland är för litet för att klara sig bra, att ekonomin kommer att sjunka och att folket kommer att få det sämre utanför ”Storbritannien”. En rapport från den oberoende Credit Suisse torpederar effektivt budskapet från ”The Campaign of Fear” (http://78.110.165.228/index.php/scottish-news/9637-scotland-ahead-of-ruk-even-without-oil-says-credit-suisse-report). Slutsatsen är att små nationer klarar sig fint, ett budskap som vi i Norden kan skriva under.

I ett inlägg har Rikard Ovin frågat varför Shetland och Orkney inte skulle kunna bli självständiga från ett självständigt Skottland och återansluta sig till rUK. Det hänger på att Orkney och Shetland inte har varit självständiga nationer under historisk tid. Därför sträcker sig deras andel av oljan bara ut till den nationella gränsen, d.v.s. 12 sjömil från kusten, ett område hittills utan fyndigheter. Men det finns andra inkomster från oljan som kommer öarna tillgodo om resultatet blir ett Ja (http://www.shetnews.co.uk/features/scottish-independence-debate/8714-salmond-offers-seabed-revenue-to-islands).

Under den senaste veckan har diskursen handlat mycket om vad som skulle hända sjukvården efter en Ja- respektive Nej-vinst. Sjukvårdstjänster levereras av “The National Health Service” (NHS). Den nuvarande regeringen har aviserat ett program för besparingar inom många sektorer. För NHS bygger dessa på en ökad privatisering av sjukvårdsleverantörer och en avgiftsbeläggning av vissa tjänster (http://www.futureukandscotland.ac.uk/blog/state-debate-would-nhs-and-welfare-state-be-%E2%80%98safe%E2%80%99-independent-scotland). Ja-sidan har lovat att de skulle fortsätta med fri sjukvård för iSkottland. Här finns många lärdomar att dra från Sveriges erfarenheter av privatisering inom offentliga tjänster.

På senare tid har mycket skrivits om de stora medierna är oväldiga eller inte. The Scotsman, The Guardian, the BBC, alla ger mer ”spin” till “The Establishment” och Nej-sidan än till positiva argument för självständighet (http://www.huffingtonpost.co.uk/sara-sheridan/bbc-bias_b_5546493.html och https://www.opendemocracy.net/ourkingdom/john-robertson/bbc-bias-and-scots-referendum-new-report). Trots dominansen av negativa nyheter i MSMs fortsätter Ja-sidan att växa. Denna blogg har tidigare rapporterat en stort övertag för ”Nej” bland tipsare (”bettors”). Men bland skotska tipsare satsar 80% på en Ja-resultat och liknande siffror rapporteras från Wales och Nordirland (http://www.forres-gazette.co.uk/Independence-Debate/Punters-backing-Scottish-independence-11082014.htm).

En skotte röstar där hen satsar sina pengar!

 

SKOTTLAND OCH ENERGI

Vi förutsätter att valutafrågan kommer att lösas på ett tillfredsställande sätt för Skottland (se de senaste bloggarna) och kommer nu att diskutera andra faktorer som pekar på att ett självständigt Skottland (iSkottland) skulle också bli ett välmående Skottland.

Rig Opt 2

Det är nu klart att under minst ett par decennier så har Skottland levererat ett nettobidrag till den brittiska ekonomin, naturligtvis inte minst tack vare det som lite slarvigt kallas för “Nordsjöoljan”. Denna blogg kommer att titta på den aktuella och framtida ställningen för oljeekonomin samt förnybara energiresurser. Slutsatsen är att Skottland kommer att kunna sälja ett stort energiöverskott till sina europeiska grannar, inklusive “restUK” (rUK).

Skottland och Norge började exploatera oljereserver i Nordsjön nästan samtidigt. Men medan Norge inrättade en energifond (som betalar en hel del av min pension) använde Westminster det brittiska överskottet från oljan för att täppa till diverse hål i 80-talets ekonomi. Oljeproduktionen i Nordsjön toppade 1999 och enligt prognoserna kommer den att “ta slut” om två till tre decennier. Oljepriset är känt för att fluktuera ganska mycket och dessa två faktorer har fått ligga till grund för Westminsters bedömningen att det vore oklokt av ett oberoende Skottland att lita på oljan som en framtida långsiktig inkomstkälla.

Denna bedömning må tidigare ha varit rimlig utifrån då kända fakta men är idag felaktiga (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-28827295). Westminster har konsekvent gjort offentliga underskattningar beträffande oljereserverna. Som tidigare påpekats i denna blogg visste Westminster redan 1974 att det fanns mycket mer olja än den offentliga statistiken då visade men hemligstämplade McCrone-rapporten inför en tidigare omröstning om skotsk självständighet. Westminster har också förhindrat oljeutvinning i Firth of Clyde med hänvisning till säkerhetsbehovet för kärnvapenbestyckade Trident U-båtar när de tar sig till och från basen i Faslane. Under senare år nya stora fyndigheter hittats väster om Skottland och öster om Shetland (http://www.businessforscotland.co.uk/clair-ridge-and-scotlands-new-oil-boom/ och http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-economy/9594-huge-north-sea-oil-find-enough-to-produce-for-over-thirty-five-years). Shell har uttryckligen konstaterat att de är inte orolig för en iSkottland och planerar nya investeringar i Nordsjön (http://www.heraldscotland.com/business/company-news/shell-vows-to-invest-billions-in-north-sea.24925660). En säker prognos för oljepriset kan inte göras idag: fracking i Nordamerika pressar efterfrågan och/eller priset för Mellanösternolja, samtidigt som exporten från länder som Irak och Syrien är opålitlig. I ett längre perspektiv så verkar dock sannolikt att oljepriset stiger, till gagn för iSkottlands ekonomi.

Enligt en uppskattning har Skottland c:a 25% av alla förnybara energiresurser i Europa. Vindkraften är beprövad men kontroversiell. För några år sedan fick planerna för en “wind farm” med 500 turbiner på ön Lewis inte godkänt, främst på grund av möjliga konflikter med turism och natur. Till en del berodde det på en okänslig inställning från exploatören. På samma ö finns nu en positiv inställning till en produktionsanläggning för vågkraft (http://www.heraldscotland.com/news/environment/worlds-biggest-wave-energy-farm-off-lewis-gets-go-ahead.21156952). Pilotanläggningar för tidvattenkraft har också byggts i farvatten runt Skottland (http://www.energynews.es/english/alstom-and-iberdrola-sign-an-agreement-to-supply-tidal-energy-turbines-in-scotland/ samt http://www.hammerfeststrom.com/research-and-development/testing/emec/)och planer för produktionsanläggningar i Pentland Firth, där tidvattenströmmar kan uppgå till 12 knop, annonserades idag (http://www.heraldscotland.com/news/home-news/51m-funding-starts-construction-of-massive-tidal-power-scheme-in-pentland-firth.1408689300)Tack vare det skotska parlamentets Land Reform år 2003 är ön Eigg numera ett kooperativ med energianläggningar som täcker 100% av öns behov, mycket från förnybara resurser. En kooperativt ägd pilotanläggning för tidvattenkraft ska också installeras mellan Fetlar och Yell i Sheltandsöarna (http://www.sustainablebusiness.com/index.cfm/go/news.display/id/25825).

Det kan ta ett eller två decennier innan alla tekniska problem förorsakade av stormar, korrosion och underhåll kan kostnadsberäknas på ett pålitligt sätt men skotsk ingenjörskompetens inom offshoreteknologin är redan stor. Idag har det skotska parlamentet en målsättning att 100% av Skottlands egna energibehov ska komma från förnybara resurser redan 2020 och det har utlyst “The Saltire Prize”, värd £10 miljoner, för den anläggning som kontinuerligt producerar mest ström under en 24 månaders period (http://www.saltireprize.com/challenge). Under utvecklingsfasen för vattenburen förnybar energi kommer Skottland att kunna förlita sig på oljeinkomster.

Det är inte bara inkomsterna från energiresurserna som ger framtidshopp men alla arbetstillfällen för konstruktion och underhåll som genereras av anläggningar för förnybar energiproduktion. Dessa anläggningar är ofta i avlägsna platser där arbetsmarknaden består i bästa fall bara av turism och en fiskodling eller småskaligt fiske. Fem eller tio heltidsarbetstillfällen i sådana platser är guld värt för det lokala samhällets fortbestånd. 

Allt det här är “Här och nu”. Skottland är en rik nation: rikt på kunskap, rikt på energi, rikt på duktigt folk. För att kunna fortsätta bestämma över denna rikedom vill Westminster att det skotska folket ska rösta Nej den 18 september.

GRÄSRÖTTERNA KAN ÖVERASKA!

Ja-kampanjen är aktiv bland gräsrötterna, särskilt i områden dominerade av de som tidigare inte har röstat eller de som tidigare har röstat Labour. En undersökning som omfattar över 18,000 personer från sådana områden visar en klar majoritet för “Ja” den 18 september. Här är länken:

http://bellacaledonia.org.uk/2014/08/19/press-conference-ric-canvassing-evidence-shows-no-campaign-have-lost-working-class-scotland/

Om dessa kategorier av väljare har tidigare varit inaktiva kan de ha varit under radarn för traditionella opinionsmätningar. Överraskningarnas tidevarv är inte över!

 

JA-KAMPANJEN ÄR MEST AKTIV MEN HAR GÅTT PÅ “PUNDGRUNDET” – ELLER?

Politik handlar om hjärta och hjärna och för många i Skottland är det just nu hjärnan som vinner över hjärtat. 6 dagar efter den första debatten om självständighet visade opinionsundersökningar ett trendbrott med en tydlig ökning för Nej-sidan efter månader av framgångar för Ja (http://whatscotlandthinks.org/questions/should-scotland-be-an-independent-country-1#line). Oavsett om expertkommentatorerna argumenterar för att Skottland skulle kunna behålla pundet efter ett Ja-resultat (http://www.scotsman.com/news/politics/top-stories/independence-currency-union-in-uk-s-interests-1-3509524) eller emot (http://www.bloomberg.com/news/2014-08-07/independent-scotland-should-have-own-currency-niesr-says) så har osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen vunnit över visionen om en självständigt välmående Skottland (men se det senaste nytt längst ned). Lägg till detta Westminsters löfte om ett £500 miljoner bidrag till ett £1,2 miljarder investeringsförslag för ett ”Greater Glasgow” (http://www.eveningtimes.co.uk/news/u/glasgow-set-for-500m-28000-job-boost-from-cameron.1404383107) och nya, stora försvarskontrakt för skotska varv (http://www.theguardian.com/uk-news/2014/aug/12/scottish-jobs-protected-mod-awards-shipbuilding-contract-clyde-bae-systems). Det är ”pork-barrel politics” i sin råaste utformning. Med tanke på att den personliga ekonomin är den överlägset viktigaste frågan för väljarna, känns det osäkert om läget kan vändas under de återstående 32 dagarna till omröstningen.

Om Skottland röstar Nej i september kommer då de politiska partierna som har arbetat för Unionen att stå vid sina vaga löften om viss ökad fiskal makt? Varken oberoende kommentatorer eller väljare tror det (http://www.scotsman.com/news/politics/top-stories/scottish-independence-mcleish-no-vote-warning-1-3510608). De konservativa, som har ingenting att förlora i Skottland, kommer att lägga allt krut på nästa allmänna val 2015 följt av 2017 års UK-referendum angående fortsatt medlemskap i EU. Lib-Dems är nästan utraderat från den politiska kartan eftersom de förknippas som medlemmar av koalitionsregeringen med år av impopulära beslut . Deras främsta mål blir överlevnad till varje pris. Labour under ledning av den impopulära Ed Miliband ser sin tidigare stora ledning i opinionsmätningarna stadigt krympa så att 2105-års val är och förblir deras främsta prioritet. Om Skottland röstar Nej den 18 september kommer intresset från Westminster för devomax förhandlingar att slockna i takt med lamporna i TV-studion.

Vad har Ja-sidan gjort för fel? Väljarna genomskådar de värsta excesserna från båda sidor och efterlyser fortfarande mer tillförlitlig information. Överlag kritiseras den överslätande attityden som Ja-sidan har till alla de svårigheter som övergången kommer att medföra. Kan Ja-sidan komma tillbaka genom att ändra strategin och visa upp mer nyanserade argument? Tiden är kort och en uppenbar kursändring skulle öppna för attacker från Nej-sidan. Ja-sidan får sätta sina förhoppningar till sitt arbete på gräsrotsnivån men antalet osäkra väljare som skulle kunna väga upp Nej-sidans försprång krymper: det senaste opinionsundersökning visar 38% J/46% N, 16 osäkra (http://www.scotsman.com/news/politics/top-stories/scottish-independence-poll-no-lead-at-record-low-1-3507723). Positivt för Ja är att oddsen hos vadslagningsfirmorna för ett Ja-resultat stadigt häller på att bli bättre (http://www.oddschecker.com/politics/british-politics/scottish-independence/referendum-outcome).

Under tiden som denna artikel språkgranskades har följande hänt i valutadebatten. Bank of England har gått ut med ett uttalande om pundet, avsett att lugna marknaden: de har en plan för pundet i händelse av en Ja resultat (http://www.cityam.com/1407933432). Rätt eller fel så tar Ja-sidan det som bevis för att en valutaunion är möjligt. Och i en TV-intervju har Alistair Darling till sist erkänt att en valuta överenskommelse om pundet skulle bli den bästa lösningen i händelse av en Ja seger (http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-news/9590-darling-blunders-in-currency-issue-as-he-rules-out-plan-b). Salmond har också hittat tillbaka till sin tuffa debattteknik (se föregående post). Trevlig läsning i sig men det känns ändå som att just nu har Ja-sidan ryggen mot muren.

Nu kommer denna blogg att lämna valutafrågan för ett tag för diskussioner om bl. a. energi, hälsa, försvar och immigration.

ÄKTA RÖSTER FRÅN SKOTTLAND

 

Reaktionerna till den “stora debatten” och de senaste opinionsundersökningarna är mycket varierade. Ja-sidan vann, Nej-sidan vann, tonåringarna kommer att rösta Nej, tonåringarna kommer att stödja Ja – lever vi på samma planet? Här kommer två länkar som är värt att kolla därför att de visar hur stark Ja-sidans argument faktiskt är, till trots för Salmonds mindre-än-imponerande uppvisning i debatten i Glasgow.

Den första länken är till en blogg skriven av en skotsk präst. I posten efterfrågar han en (1) positiv anledning för Skottland att stanna inom Unionen och skriver svaret som om Better Together ledaren Alistair Darling hade gjort det. Läs, begrunda och skratta! http://wingsoverscotland.com/dear-alistair/.

Den andra länken visar “Question Time” i det skotska parlamentet, en återkommande utfrågning av den Första Ministern. Denna utfrågning är från 7 augusti, alltså två dagar efter den “stora debatten”. 14 sekunder in i klippet frågar MSP Joann Lamont (ledaren för Scottish Labour) återigen Alex Salmond om hans “Plan B”. Nu är Salmond i högform och under 18 minuter, efter att ha strimlat Lamont, fortsätter han på samma sätt med MSP Ruth Davidson (ledaren för Scottish Conservatives). Vilken skillnad mot hans debattstil den 5:e augusti!

http://www.youtube.com/watch?v=gygljq5mUHs.

 

I SKOTTLAND FINNS DET FLER PANDOR ÄN KONSERVATIVA MPs

 Dumbo” är en gammal film från Walt Disney om en elefantunge med stora öron. När han håller en “magisk fjäder” i snabel kan han flyga. Finns det en magisk fjäder för Alexander Salmond att hålla i nu när hans insats i den första debatten med Alistair Darling har som mest fått betyget oavgort?

Svaret finns tydligt i de undersökningar som har redovisats på den oberoende websajten ”What Scotland Thinks” med Professor John Curtice av Strathclyde University som frontfigur. Under en lång tid har den viktigaste frågan varit den enskildes uppfattning om hur självständighet kommer att påverka hens privatekonomi (http://whatscotlandthinks.org/questions/which-issue-is-most-important-to-you-in-deciding-how-to-vote-in-the-referendum#line). I mars var privatekonomin dubbelt så viktigt som ekonomin i allmänhet, tredubbelt så viktig som vård och omsorg medan frågor som försvar, EU och immigration knappt var synliga. Valutafrågan var inte så intressant i sig men tydligen ses i ljuset av dess effekter på privatekonomin. Så det var en smart taktik av Alistair Darling att fokusera på valutafrågan och det var svagt av Salmond att inte referera till de experter som i skrift och tal har påvisat att ,och hur, Skottland kan behålla pundet (http://news.stv.tv/scotland/269177-report-commissioned-by-sir-tom-hunter-into-currency-with-rest-of-uk/) (http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-economy/9540-no-campaign-bank-and-currency-scares-nonsense-says-former-bank-chief).

Om Skottland skulle ingå i en valutaunion så kommer Bank of England att fortsätta ha ett inflytande över de skotska offentliga finanserna. Nejsidans påstående att detta är inte oberoende är trams: tänk Tysklands förhållande till den europeiska centralbanken. Att ange det som argument för Nej är som att säga att 95% oberoende är sämre än 15%.

Att ha pundet som gemensam valuta är också i restUKs intresse eftersom handeln mellan Skottland och restUK är så stor och viktig för båda regionerna. Men vem kan vänta på rationella beslut från Statsminister David Cameron som, i Carl Bildts ord, är beredd att omvandla Storbritannien ”till en ö på drift i Nordatlanten” (http://www.ft.com/intl/cms/s/0/1a45b9bc-e258-11e3-89fd-00144feabdc0.html#axzz39sncwCnR)?

Denna blogg har tidigare påpekat hur UKIP väljare och konservativa väljare överlappar varandra: båda är starkast i sydöstra England och nästan obefintliga i Skottland. Eller som Salmond sade i debatten, ”I Skottland finns det fler pandor än konservativa MPs” (2 p, 1 k). Han påpekade också att självständighet är enda chansen för Skottland att slippa dominansen av konservativa väljare i England, fast åhörarna inte verkade lägga märke till det. Under teman ”Vad har de konservativa gjort för Skottland?” finns det mycket politiskt röstfiske att bedriva. Labour skulle också kunna få en släng av samma slev eftersom det traditionella Labour numera ses ha tappat kontakten med skotska väljare.

Energin är en annan fråga som bör få mer uppmärksamhet. Skottlands framtida energiresurser blir allt större och starkare, trots alla negativa röster från Westminster (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/financial-times-investors-magazine-westminster-is-playing-down-potential-oi.24868958 och http://www.businessforscotland.co.uk/professor-westminster-is-ignoring-a-mountain-of-black-gold/). I debatten räknar Westminster med fallande oljepris och fallande reserver: men ett oberoende Skottland som kan erbjuda politisk stabilitet i förening med stabil gas och oljeproduktion har starka kort vid förhandlingsbordet. Utanför den skotska västkusten börjar nu exploatering av oljefält som tidigare var tekniskt svåra att utvinna. De beräknas producera miljarder tunnor under minst 30 år (se föregående post i denna blogg). Och samtidigt som oljan svarar för nutida ekonomiska behov kommer förnybara resurser som våg- och tidvattenkraft att övergå från dagens pilotinstallationer till fullskaliga produktionsfält inom två decennier. Potentialen för dessa resurser samt vindkraft är enorm men dagens regler för transmissionsinfrastruktur är ett hinder. Ett självständigt Skottland skulle kunna anpassa reglerna så att de bättre svara mot skotska förhållanden.

Det finns nu ovedersägligt bevis att Westminster medvetet dolde den verkliga potentialen av Nordsjöoljan under 1970-talet och använde de rikliga oljeinkomsterna under 1980-talet för kortsiktiga behov. Hade McCrone-rapporten blivit offentlig redan 1974 är sannolikheten stor att Skottland idag skulle fira tre decennier av självständighet och ha finanser i paritet med Norges (http://en.wikipedia.org/wiki/McCrone_report).

NEJ TAR EN KNAPP SEGER ÖVER JA I LIVE DEBATT OM SKOTSK SJÄLVSTÄNDIGHET

Den första debatten i kampanjen för skotsk självständighet är över. Enligt “The Guardian” fann 56% av TV-tittarna att Nej-sidans Alistair Darling vann debatten över Ja-sidans Alexander Salmond. Tyvärr var länken från konferanshallen var under all kritik. Efter att helt ha missat de inledande presentationerna så kom den till sist igång, men med upprepade, långa avbrott. Att döma från tweets till “The Scotsman” så drabbades de skotska tittarna av samma problem. Man kan dock se debatten på nätet med play (http://player.stv.tv/programmes/salmond-darling).

Det som vi kunde se i Sverige handlade till stor del om valutafrågan. Darling pressade Salmond gång på gång om en plan B för den skotska valutan om inte Skottland fick använda pundet. Sal­mond påpekade att pundet var lika mycket Skottlands som Englands och att framstående finansiella experter, inklusive f.d. ministrar, har sagt att Skottland visst skulle kunna fortsätta använda pundet. Detta var debattens hjärta och här fick Darling ett övertag över Salmond, som med sina fantasilösa svar stundtals påminde svenska tittare om Bosse Ringholms ökända upprepningar i Ahlenius affä­ren.

Inför debatten kunde Salmond glädjas åt en fortsatt rörelse i opinionsundersökningarna till förmån för Ja-sidan, enligt Ipsos-Mori upp 4% till 40%. Dessa röster kom från “Vet ej” väljare medan Nej-sidan är kvar på 56% (http://www.ipsos-mori.com/researchpublications/researcharchive/3429/Yes-continues-to-make-progress-as-we-enter-the-final-stretch).

Uppenbarligen kommer inte dagens debatt att vara den kioskvältare som Ja-sidan behöver för att fortsätta ta röster. Andra positiva nyheter kommer sannolikt att drunkna i mediabruset kring debat­ten. T.ex. att fler och fler rapporter understryker närvaron av stora oljefyndigheter väster om Skottland (http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-news/9535-rumours-of-massive-oil-find-follow-camerons-secret-shetland-visit samt http://www.youtube.com/watch?v=kxZlMLmbgQ4#t=167). Samtidigt är en sedan 1977 hemligstämplad rapport om hur Skottland kunde ha blivit en annat Norge tack vare Nordsjöoljan (http://www.youtube.com/watch?v=JL8rPmkkcAY) nu offentlig. Det var inget slump att denna för skotsk självständighet så positiv rapport hemligstämplades av Westminster innan en tidigare omröstning om självständighet.

Negativt för Ja-sidan är den ökad osäkerhet i geopolitiska frågor (http://www.scotsman.com/news/comment-foreign-policy-will-affect-referendum-1-3500217) samt ytterligare ett lamt försök från Westminsters sida att lova DevoMax till Skottland (http://www.thestar.com/news/world/2014/08/05/scots_offered_more_tax_powers_to_stay_with_britain). Men av debatten att döma är konstitutionen, EU, försvaret och liknande frågor så gott som osynliga för väljarna: ”It’s the economy, stupid”!

Stämningen under debatten och i tweets var det att väljarna vill nu ha konkreta svar istäl­let för “pie in the sky”. Med dubbelt så stor kampanjkassa och med stöd från de flesta massmedierna samt från Whitehall etablissemanget kan Nej-sidan känna sig nöjd. Om inte Ja-sidan börjar leverera övertygande svar om ekonomin till väljarna så är det farväl till självständighet för Skottland i min livstid. Och i så fall skulle ytterligare en möjlighet har gått oss förbi. (http://bellacaledonia.org.uk/2014/08/04/scotland-a-world-leader-again/).

SEMESTERSAMMANFATTNINGEN

Hej igen efter en solstrålande semester i Sydsverige! Här följer en sammanfattning av vad har hänt under de senaste tre veckorna i debatten om skotsk självständighet.

De politiska etablissemangen fortsätter att spela på osäkerheten i “hårda” frågor. Det är en sund strategi eftersom opinionsundersökningar tydligt har visat att den sidan som kan övertyga med sin vision av ett rikare liv för skottar kommer att vinna omröstningen. Dessutom upplevs osäkerhet alltid som en anledning att rösta för den etablerade, till synes stabila, ordningen.

Trots att vissa experter har hävdat att ett självständigt Skottland (iSkottland) visst skulle kunna fortsatta att använda pundet har andra påpekat att Bank of England ändå skulle ha en nyckelroll i vissa fiskala frågor (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284492-independence-sir-martin-jacomb-and-sir-andrew-large-challenge-sterlingzone/). Alternativet att iSkottland ensidigt skulle använda pundet utan en överenskommelse med rUK vore en möjlig men riskfylld strategi (jfr. Panama och US dollar). Intresset för Euron är noll.

Skottland har idag formellt sett ett stort kapitalöverskott beroende på att flera stora banker har sina huvudkontor där. En kapitalflykt från iSkottland skulle inte behöva bli en katastrof i sig – det skulle minska dess sårbarhet i händelse av en attack på pundet – men skulle också leda till ett förlust av uppemot 7000 tjänster från finanssektorn.

Osäkerheten drabbar också industrins och bostadsmarknadens utsikter. Just nu upplever UK ett ekonomiskt uppsving som också avspeglas i stigande huspriser – kommer dessa välkom-na trender att påverka väljarna i riktning mot Nej? Och vad händer om valutahandlarna på allvar börjar räkna med ett Ja-resultat i september (http://www.cnbc.com/id/101870529#)?

Opinionerna är fortsatt delade när det gäller hur iSkottland skulle klara sina löften att skydda pensionernas värde med en s.k. ”trippel lås” och att kunna leverera gratis sjukvård med minst samma kvalité som idag. I oktober kommer minimilönen att höjas i hela UK från £6.31/timme till £6.50. Salmond påstår att den skulle kunna höjas ytterligare i iSkottland – men få verkar tro på den här sortens ”löfte”.

I februari 2014 fick deklarerade Standard and Poor att iSkottland skulle få en AAA rating, en bedömning som senare nedvärderades (http://www.blacklercopywriting.com/scottish-independence/).

Ledningen för Nej sidan beskrivs av ”Better Together” som ”stabil”. I brist på positiva nyheter i de senaste mätningarna spelar ”Yes Scotland” på en 9% ökning av Ja-röster sedan januari i år – knappast övertygande i sig.

Oberoende kommentatorer är försiktiga: flera faktorer kan komma att leda till en sista-minuten våg av Ja-röster. En sista-minuten rusning tog SNP till en överraskande absolut majoritet i det skotska parlamentet i valet 2011(http://www.ipsos-mori.com/newsevents/ca/729/Polls-Apart-The-SNP-Victory-in-Scotland) och alla är överens om att ”Yes Scotland”-kampanjen har vinden i seglen. Den har aktivare gräsrötter som för närvarande är inriktade på att få folk att registrera sig söm väljare (under UKs regler måste man registrera sig vartannat år med risk att annars försvinna från vallängden!). En annan målgrupp är unga väljare eftersom de som har fyllt 16 få rösta. En tredje målgrupp är traditionella Labour-valkretsar som har visat lågt valdeltagande, ett tecken på väljare som struntar i Labour men som vägrar att rösta på de Konservativa (minnet av Margaret Thatchers järnhand är fortfarande högst levande i Skottland). Att få dessa att rösta Ja kan visa sig avgörande.

EU-frågan är en tickande bomb som än så länge inte har briserat. Men det blir allt tydligare att Cameron är beredd att möta UKIP med UKIPs metoder (http://www.europaportalen.se/2014/08/cameron-vi-satter-storbritannien-forst) och att sannolikheten stiger för att att de Konservativa skulle kunna vinna över Labour i det allmänna valet 2015. Utsikten att ha Cameron som statsminister för ytterligare fyra år är i sig tillräckligt att få en hel del skottar att rösta för självständighet. Självständighet är också den enda garantin för att Skottland ska fortsätta att vara medlem i EU.

Överraskande är att flera ämnen är för närvarande så gott som icke-frågor i den aktuella debatten. Till dessa hör NATO-medlemskap, kärnvapen, jordreform och energin. Immigration har debatterats utan att ha lämnat synliga spår.

På tisdag kommer Salmond från Yes-sidan och Darling från Nej-sidan att debattera offentligt – en debatt som kan följas från Sverige på Internet (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284650-how-to-watch-stvs-alex-salmond-vs-alistair-darling-referendum-debate/).

Med 44 dagar kvar till omröstningen är resultatet fortfarande långt ifrån klart. Positionerna är dock tydliga: det är de välbeställda i nära allians med Westminster-etablissemanget som vill ha status-quo mot de unga, de politiska soffliggarna, visionärerna, de som vägrar att acceptera den klassiska ”Aye, right”* mentalitet, de som är beredda att våga en väg bort från över hundra år av Westminsterlikgiltighet. De som tror att ett ännu bättre Skottland med en egen hushållning och egen röst i internationella församlingar är både möjligt och önskvärt.

* ”Aye Right” = vad en skotte säger när hen tror inte på vad du säger men hen kan inte göra någonting åt det (ett dåligt självförtroende som resultat av ”The Clearances” och decennier av industriellt förfall).

EN BRA SAMMANFATTNING SOM ÄNDÅ MISSAR POÄNGEN

Den senaste upplagan av “The Economist” har en bra artikel om för- och nackdelarna med skotsk självständighet (http://www.economist.com/news/leaders/21606832-why-we-hope-people-scotland-will-vote-stay-union-dont-leave-us-way?fsrc=nlw). Kommande från en tung oberoende kommentator förtjänar dess synpunkter respekt. Tonen är sober, argumenten väl avvägda och slutsatsen är att både Storbritannien och Skottland skulle ha det bättre om Unionen består.

Artikelns svaghet är att den bara tangerar den skotska önskningen om att få sköta sina egna affärer. Mot slutet av artikeln nämns möjligheten att i hela UK införa ett styre mer decentraliserat från Westminster. Sådana önskningar har kommit upp till ytan otaliga gånger under de senaste 100 åren utan att nämnvärda förändringar i Londons roll som “svart hål” har kunnat göras. För närvarande finns vaga diskussioner om att utlokalisera statliga verk – någonting som påbörjades i Sverige under 70-talet. Udda röster har också lanserat federalistiska tankar som genast förklarats som omöjliga, nu senaste av MSP Murdo Fraser (http://www.scotsman.com/news/leaders-federalism-offers-answers-and-questions-1-3457063). Den enda verkligt politiska förändringen under perioden har varit Irlands frigörelse, resultatet av en lång politisk kamp, av väpnat uppror och av enskilda terrorhandlingar som i Nordirland endast tog slut i början av 2000-talet. Hedrande för Skottland och debatten är att absolut ingen ens har viskat om bruket av våld för att nå (eller förhindra) skotsk självständighet.

Självständighet handlar om att skottar ska sköta Skottlands affärer, inte bara gentemot det övriga Förenade Kungadömet men även internationellt. Som exempel den förra kan nämnas avskaffande av ”bedroom tax” och den kalla hand som det konservativa sydöstra England hittills har kunnat lägga på skotska förändringar. Förhandlingar med nordiska nationer om resurser i Nordsjön och nordöstra Atlanten är ett exempel på internationella kontakter som bör skötas från Skottland istället för från The Scottish Office, som trots namnet är del av Westminster.

”The Economist” medger utan omsvep att ett självständigt Skottland skulle klara sig bra men påpekar att självständighetsprocessen är riskabel. Det påminner mig om filmen om Ghandi. I en scen förhandlar G. med en representant för Westminster som säger med välmenande men nedlåtande röst, “But Mr. Ghandi, an independent India will make så many mistakes!” Ghandis svar är “Yes, but they will be our own ones”.

”The Economist” har samma förmyndande synsätt: ”Westminster vet vad som är bäst för dig, lilla vän, lita på oss”. Det har Skottland gjort länge nog. Självständighet för Skottland handlar om att bestämma i sitt eget hus istället för att låta den närmaste grannen göra det.