Tag Archives: Skottland

UKIP OCH SKOTSK SJÄLVSTÄNDIGHET

”The UK Independence PaFarage_Scotland_The_Scotsmanrty” (UKIP) är starkt anti-EU, vilket har resulterat i stora framgångar för partiet i eng­elska valkretsar för såväl ”local auth-orities” som i Europarlamentsval (“local authori­ties” är inte riktigt jämförbara med svenska kommun-er). Skotska valkretsar visar en an­nan bild. t.ex. en (1) ”Member of European Parliament” (MEP) i Skott-land mot 25 MEP i England och noll (0) kommunala platser i Skottland mot 214 i England, vilket är 1,1% av alla de engelska mandaten. UKIP ledaren Nigel Farage brukar få det het om öronen när han besöker Skottland (bild).

2013_ukip_councillors_map_624Det finns ingen tvekan att skottar i gemen är mer positiva till EU än engelsmän och “UKIPland” mat­char väl det konservativa fästet i syd-östra England (bild). (I bloggen har tidigare påpekats hur stor skill­naden är mellan de politiska behoven av detta hörn av UK och Skottland). Den brittiska premiärministe­ren David Cameron har gjort ett stort nummer av att vilja omförhandla EU-fördraget för att passa “Storbritannien” bättre (läs: England) och att låta resultatet genomgå en folkomröstning i Storbri­tannien år 2017. Med den taktiken hoppas han kun­na behålla EU-skeptiska konservativa väljares röster inför nästa val i 2105 och vinna EU-folkomröstningen två år senare.

Hur ser denna taktik ut från skotsk horisont? Skottar är som tidigare sagt generellt sätt EU-po­sitivta och Yes Skottland har lovat att arbeta för att Skottland skall stanna kvar inom EU. Då kommer det att kunna behålla sin andel av ”The Common Agricultural Policy” (CAP) och arbeta för att ”The Common Fisheries Policy” på sikt ändras för att bättre möta skotska behov. Ett utträde ur EU är definitivt inte i Skottlands intressen men det är en rejäl risk om Skottland röstar Nej den 18 sep­tember.

Skottar som vill vara säkra på att stanna i EU står inför ett dilemma: osäkerheten kring hur EU kom­mer att behandla en ansökan från ett oberoende Skottland måste vägas mot den dubbla osäkerheten att a) Cameron blir omvald 2015 och b) att folkomröstningen 2017 kommer att resultera i ett Ja för att UK stannar inom EU. Politiska överväganden dikterar att EU till sist kommer att underlätta en ansökan från ett självständigt Skottland. Med sina utspel mot valet av Junker som ny ordförande för EU kommissionen har Cameron retat galla på viktiga allierade som Merkel och Junker själv. Det bådar inte gott för en tillmötesgående inställning när Cameron försöker ”plocka russinen från kakan” vid en eventuell omförhandling av Storbritanni­ens villkor.

Min förväntan var att den starka framgången för UKIP i maj skulle få osäkra skotska väljare att svänga över till ett Ja. Men de senaste opinionsundersökningarna fortsätter visa ett ganska stabilt övertag för Nej-sidan. Vadslagningen visar en ännu starkare tro på en Nej seger. Med bara 76 dagar kvar till omröstningen har Ja-sidan mycket kvar att göra om Skottlands självständighet ska bli verklighet.

LESLEY RIDDOCH: NORDIRLAND OCH SCOTLAND

Jag förstår att mina andra- eller tredje-hands kommentarer är kanske inte det mest effektivt sätt att sprida information om det skotska referendum, så jag kommer också att posta länkar som jag tycker är bra. Här kommer den första, från en kvinna som skriver i “The Scotsman” men som också har ett eget röst i de sociala medierna och som frilanskommentator. Möt Lesley Riddoch och hennes tankar om likheterna och skillnaderna mellan Westminster och Nordirland och Westminster och Skottland: http://t.co/AzMDIvxcjD

 

 

VAD ÄR DEVOLUTION?

Scotland_Act_Blair_autograph

Begreppet “devolution” har fått en central plats i debatten om Skottlands självständighet. Med devolution menas en ordnad, legitim överföring av politisk makt från parlamentet i Westminster till regionala parlament, i Skottlands fall till ”Holyrood”. Framförallt gäller det rätten att ta upp skatter, en befogenhet som är tämligen begränsad under gällande regler (7% idag, stigande till 15% 2015 under nuvarande beslut). Ett annat begrepp om maktdelning, nämligen “federalism”, har aldrig varit ett politiskt seriöst alternativ: det skulle hota Westminster för mycket (se diskussioner i http://opinion.publicfinance.co.uk/2014/06/scottish-independence-the-london-problem/

Devolution är ingenting nytt, fast för 100 år sedan kallades det för ”Home Rule”, utan att för den skull omfattade en fullständig självständighet. Tanken att Skottland bör bli en egen nation formulerades offentligt för första gången i 1942. Själv minns jag från 50- och 60-talet hur folk som offentligt talade om ”Home Rule for Scotland” betraktades som fullständiga galningar.

Under 70-talet fick devolution svagt stöd från Labourpartiet, trots att partiet då var starkt i Skottland, och under de följande 18 åren av konservativa regeringar i Westminster, merparten ledda av den i Skottland ännu idag djupt hatade Margaret Thatcher, lades ”locket på” för såväl devolution som självständighet. Efter en offentlig rapport om Skottlands konstitutionella ställning gav Tony Blairs Labourregering i 1997 sitt stöd till en viss mått av devolution.

Nu blev det fart på frågan. Innebörden av Blairs syn på devolution formulerades 1998 i ”The Scotland Act” som bl.a. godkände bildandet av ett ”Scottish Parliament”. Det samlades första gången 1999 och flyttade 2004 in i en ny och kontroversiell byggnad nära Holyrood Palace. Därav namnet ”Holyrood” som används på samma sätt som att Westminster är en synonym för det brittiska parlamentet. En sammanfattning av det skotska parlamentets befogenheter har redan gjorts här under rubriken ”Det skotska parlamentet”.

Erfarenheter av denna grad av devolution har visat några svagheter. För det första finns ett ”legitimitetsunderskott” eftersom det skotska parlamentet har ansvaret för fördelningen av skatterna i Skottland medan ansvaret för skatteuppbörden åläggs Westminster. Ett annat problem är vem som får rösta var, den s.k. ”West Lothian question”. Parlamentsledamöter i Westminster från Skottland, Wales och Northern Ireland får rösta i frågor som endast rör engelska förhållanden, som behandlas av Westminster, men engelska parlamentsledamöter har inte samma befogenheter i de regionala parlamenten. Båda frågorna skulle få en tydlig lösning med en Ja-majoritet den 18 september.

Innebörden av ”devolution” har ändrats under tidens gång, särskilt sedan det blev bestämt att ett referendum skulle hållas. Ett tag verkade det som att man skulle rösta om en ”dubbeldäckare”, d.v.s. ett Ja/Nej val som sedan, beroende på utfallet, skulle övergå i en andra Ja/Nej fråga, ungefär så här:

                                     Fråga 1 Skall Skottland behålla sin nuvarande parlamentsordning eller inte?

                                               Om man röstade för en ändring då skulle fråga 2 besvaras med ett Ja/Nej.

                                     Fråga 2 Skall Skottland bli ett självständigt land?

Den ordningen förkastades som varande otydlig och i den slutliga formuleringen finns ingen möjlighet att specifikt rösta för fortsatt devolution: de som vill ha det måste först rösta Nej och sedan hoppas att Nej-sidans löften om ökad devolution (”Devomax”) ska fullföljas (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-27868030). Det är tänkvärt att även bland Nej-rösterna finns litet förtroende att så ska bli fallet (http://blog.whatscotlandthinks.org/2014/06/do-promises-of-more-devolution-matter/).

Det är en politisk ironi att Nej-sidan, som ursprungligen inte ville ha några ändringar, nu argumenterar för devomax i ett försök att behålla sin ledning, medan SNP, som ursprungligen hade varit nöjt med devomax, har varit tvungna att kräva självständighet för att säkra sig om en förändring. Oavsett Ja eller Nej den 18 september så kommer Skottlands politiska makt att förändras, den enda frågan är ”Hur mycket”?

VAD VET HILLARY CLINTON OM EAST KILBRIDE?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Talespersoner för den offentliga Västvärlden, t.ex. van Rompuy, Barroso, Anders Fogh Rasmussen, Barack Obama, Hillary Clinton och t.o.m. Påven Franciskus har alla uttalat sig mot ett självständigt Skottland. Deras argument är varianter på teman att Storbritannien skulle få en internationellt svagare röst om Skottland blev självständigt eller är ett försök att stödja David Cameron mot sina EU-skeptiker.

Dessa personer visar med allt önskvärd tydlighet att de inte har en aning om vad självständighetsreferendum handlar om. Ja-sidans framtida vision för Skottland är av ett land där beslut fattas utifrån vad som är bäst för de som bor i Skottland, inte utifrån USA:s behov att ha en stark allierad för sina världspolitiska agenda, eller EU:s behov att hålla ihop Spanien, eller NATO:s önskan om en kärnvapenbas i den norra delen av De Brittiska Öarna. Och vad vet Hillary Clinton om livet i East Kilbride?

Spanien har tidigare varit starkt emot självständighet för Skottland eftersom det anses skulle ytterligare förstärka Kataloniens möjligheten att erhålla självständighet. Därför har Spanien haft som mål att blockera alla samtal om möjligheten för ett självständigt Skottland att snabbt ansluta sig till EU. Nyligen har Spanien, åtminstone utåt sett, tonat ned sin negativa inställning till ett skotskt EU-medlemskap, kanske medveten om hur kontraproduktiv den skulle kunna bli.(http://www.scotsman.com/news/politics/top-stories/scottish-independence-spain-warning-over-eu-entry-1-3292575)

ScotlandNordic

Med ett EU i behov av allt legitimitet som det kan få, vem kommer att på allvar blockera en ansökan om medlemskap från ett EU-positivt, självständigt Skottland? Och med Skottlands geopolitiskt läge som proppen i Nord Östra Atlanten, vad skulle NATO vinna att krångla till ett medlemskap för ett oberoende, kärnvapenfritt Skottland? Och om Påven visste att ett barn av fem i Skottland fortfarande lever under fattigdomsgränsen skulle Hans Helighet säkert förstå att deras föräldrar ville kunna bryta sig loss från en politisk etablissemang som domineras av det välmående syd-östra England och huvudstaden London (http://www.cpag.org.uk/scotland/child-poverty-facts-and-figures). London är ett svart hål som slukar resurser, skapar obalans i hela landet och har inget behov och absolut inget intresse av en politik som gynnar skottar och Skottland (http://www.theguardian.com/business/2013/may/26/uk-problem-dominance-finance-london).

 

YES SCOTLAND

Kampanjen för ett självständigt Skottland heter “Yes Scotland”. ”The Scottish National Party” (SNP) bildar stommen i kampanjen med ”Scottish Green Party”, ”Scottish Socialist Party”, ”Labour for Independence”, ”Women for Independence” och några fler. 2013 publicerade den skotska regeringen en s.k. ”white paper” med titel ”Scotlands Future: Your Guide to an Independent Scotland” (http://www.scotland.gov.uk/Resource/0043/00439021.pdf).Här följer en ”sammanfattning av sammanfattningen”;

Valuta           – Skottland ska fortsätta använda Sterling
Skatter         – 100% kontroll över beskattning som anpassas till skotska behov
– ”poll tax” och ”bedroom tax” ska tas bort
Pensioner     – statliga pensioner garanteras och värdesäkras, systemet förenklas
Barn              – garanterad förskola från år 1 till skolåldern
– prioriterad kvalitetsförbättringar för de 20% mest utsatta barnen
– fortsatt gratis utbildning inklusive universitet
Hälsa            – nuvarande regler för samarbete mellan sjukvården i Skottland och i det                                   övriga Förenade Kungadömet kommer fortsatt att gälla
Transporter – fokus på skotska behov, särskilt flyg- och sjöförbindelser
Internation- – c:a 80 egna ambassader och konsulat globalt
ella relationer
EU                – den skotska regeringen kommer att förhandla med EU om medlemskap                                   med målsättningen att förhandlingarna blir avslutade innan själv-                                     ständighetsdagen
Försvar        – ”en försvarsstyrka anpassad till skotska behov och förmåga” (c:a 15000                                          personer och en budget på £ 2,5 biljoner)
– fokus på Nordatlanten och sjö- och flygstyrkor
– medlem av NATO
– nej till kärnvapen på skotskt territorium (Trident och ersättare)
Invandring  – satsning på kvalificerad invandring, ökning från 22 000 till 24 000/år
Säkerhet     – etablering av en Scottish Intelligence Agency
Rural            skydda jordbruksstödet
Scotland     – förbättrade digitalkommunikation (t.ex. bredband) på landsbygd
– arbeta för en ändring av ”The Common Fisheries Policy”
Energi        – kontroll över energiinkomsterna (f.n. främst olja)
– etablering av en ”Energy Fund” (jfr. Norge)
– utveckla förnybara energiresurser (motsvarar 25% av alla förnybara                                          energiresurser i EU)
– samarbeta för en gemensam energimarknad i hela Storbritannien
Offentliga  – Scottish Broadcasting Corporation övertar BBCs resurser och medarbetare
medier       – fortsatt nära samarbete med BBC
Statsskick  – skriven författning (Storbritannien saknar sådan)
– fortsatt ”Union of the Crowns” från 1603, d.v.s. monarken blir statsöver-                                    huvud i Skottland och övriga Förenade Kungadömet

Vissa av dessa punkter är omdebatterade, t.ex. möjligheten att behålla Sterling och möjligheterna att ansluta sig till såväl EU som NATO.

VARFÖR SJÄLVSTÄNDIGHET?

Det finns tydliga sociala och politiska skillnader mellanUK_2010_General_Election Skottland och England: framförallt mellan tätbefolkat, konservativa sydöstra England med London som nav och center-vänster Skottland med dess omfattande glesbygd (bilden). Många skottar anser att Skottlands behov är dåligt representerat i det brittiska parlamentet. 1999 som ett led i en delöverföring av makt (”devolution”) från Westminster i London öppnades ett skotskt parlament med begränsade befogenheter i Holyrood i Edinburgh. De som ser fram emot självständighet önskar fullständiga politiska rättigheter för Skottlands invånare. Motståndarna till självständighet är framförallt oroliga för ett försvagad Storbritannien, en ökade byråkrati och en försämrad ekonomi. De två största kampanjerna heter ”Yes Scotland” och ”Better Together”.

En sak är klar: oavsett vilken sida som vinner omröstningen kommer Skottland att få ytterligare politiska maktbefogenheter. Det beror på att Nej-sidan erbjuder en fortsatt maktöverföring från Westminster till Holyrood. Utan löftet om ”Devomax” (som det heter) skulle Nej-sidan ligga hopplöst efter. Ja-sidan ser två problem med devomax: hur mycket av det som utlovas i kampanjens hetta kommer att bli verkligt och framförallt, om man kan få nästan allt varför kan man inte få hela kakan?

Bild: mandatfördelning (vänster-höger och geografisk) i det brittiska parlamentet 2010-2014. Röd = center-vänster, blå = center-höger. Källa: Encyclopedia Britannica 2010.