Tag Archives: Skottland


The Better Together campaign is unenthusiastic about the prospect of UKIP and Orange Order activities in Scotland just before the referendum vote on 18 September.


The Orange Order is an inclusive name for a number of Protestant, pro-Union “lodges” with their base in Northern Ireland. They have also some representation in South-west Scotland, from which region many of their ancestors moved to Ireland after it was subdued by British forces during the seventeenth century. The values of the Orange order has been the major cause of the “The Troubles” that culminated in Northern Ireland from the late sixties until the end of the last century – although sporadic clashes still occur. It wants Scotland, like Northern Ireland to remain in the United Kingdom. To the rest of the world the Orange Order tries to promote an image of Protestant cultural affinity with Britain but most observers see it as a bunch of provincial bully boys who use religion as a cover for preventing Roman Catholics from enjoying equal rights and opportunities in Northern Ireland. This takes the outward form of provocative marches with orange regalia and music through Catholic areas, to “commemorate” the arrival and continuance of British rule. On September 13 the Scottish lodge will march in Edinburgh (http://www.theguardian.com/politics/2014/sep/03/scottish-republicans-orange-order-parade-yes-campaign). The republican grass-roots James Connolly Society has asked its supporters to stay away from the coming march in Edinburgh and to ensure that they are not involved in any violence with the Order (http://107cowgate.com/2014/09/02/jcs-statement-on-orange-orders-independence-referendum-march/).

This blog has previously reported how the United Kingdom Independence Party (UKIP) has made major political gains in the election to the European parliament and how the Conservative party is being forced into a more Eurosceptic position by Conservative MP defection to UKIP. Only one has done so so far but there are speculations that a number of others are only waiting for the right opportunity (http://www.telegraph.co.uk/news/politics/ukip/11065058/Eurosceptic-Tories-accuse-Douglas-Carswell-of-betrayal-after-his-defection-to-Ukip.html). Although UKIP has a strong base in England, as shown by recent European parliament electoral returns, this is not the case in Scotland, (23 MEPs from English constituencies, 1 from Scottish). None the less the UKIP leader Nigel Farage plans a UKIP rally in Glasgow in support of the Union on 12 September (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/concern-at-farage-scottish-visit-before-orange-march.25192378), bringing in people from other parts of the UK. Better Together have officially denied any support for the rally. If it helps tip the currently delicate balance over to a Yes result then in 2016 Westminster will lose a block of 40 out of the current 257 Labour MPs. This could create space for UKIP to fight a head-on battle with the Conservatives for the Eurosceptic vote in rUK.

Yes or No for Scotland, there are big changes ahead in British politics.


Yesterday evening (2 September) a third and final TV debate on the subject of Scottish independence was held in Edinburgh. The format was different, with each side represented by three prominent politicians, Bernard Ponsonby again in the chair, and a larger number of questions from the select audience directly to the panel. You can watch it yourself on this link: http://player.stv.tv/programmes/yes-or-no/

Thanks to the change of format a greater variety of topics were covered than in the previous debates, including EU, employment, oil revenues, defence and Trident, social justice, gender equality, local government financing and youth unemployment. It was also refreshing to hear a wider range of voices supporting the respective positions. One has to observe that the lead speakers for Yes Scotland, Nicola Sturgeon, MSP (Deputy First Minster of the Scottish Parliament) and Better Together Douglas Alexander, MP (Labour Shadow Foreign Secretary) both presented more reasoned, yet still engaging, arguments than expressed in previous debates by their respective leaders. Questions from the public were mostly well-informed and well-expressed, resulting in a genuinely informative debate climate.

The second section of the debate was on social justice and welfare, conducted between Kezia Dugdale, MSP (Scottish Labour shadow education secretary) and Elaine C. Smith, MSP, (Chairperson of Scottish Independence Convention). Elaine Smith got off to a better start as Kezia Dugdale spoke so rapidly that few could follow what she was saying. However, when she slowed down a little Kezia came across as better informed and as equally engaged as her opposite number. None the less, according to my notes, Elaine Smith received three rounds of “heavy applause” from the audience against none for Kezia. I thought it surprising that the audience didn’t respond more strongly to Smith’s observations on the increasing threat of UKIP to the Conservative position on EU – this should be a Yes Scotland winner.

The third section of the debate, on defence and foreign affairs, was conducted between Ruth Davidson, MSP (leader of Scottish Conservatives) and Patrick Harvie, MSP (Co-convenor (språkrör) of the Scottish Green Party). While Ms. Davidson spoke with authority and conviction, Mr. Harvie ranted and raved more like a lunatic than a politician, giving us his own wildly unrealistic views on unilateral nuclear disarmament and a refusal to engage on topics such as NATO and the current threat from Russia. Mr. Ponsonby kindly referred to this as showing the breadth of political opinions within the Yes campaign. On a positive note, Mr Harvie did make the point that an independent Scotland was the only way to keep it within the EU and received heavy applause for his claim that the UK was “trying to punch above its weight” geopolitically and this cost money that would be better used on social justice at home.

After an extensive Question and Answer exchange between the public and the panel, the debate was rounded off by closing statements from Ruth Davidson and Patrick Harvie. Ms. Davidson made the point that independence, if won, was irrevocable but her claim that Better Together would offer further opportunities to improve one of the best countries in the world range hollow. Mr. Harvie had by now cooled down a bit and claimed that Yes Scotland represented a way out from the inequality and exploitation of Westminster and offered a new model for society. His final statement “We deserve better” was greeted by prolonged and heavy applause.

As before the audience was hand-picked to fairly represent both sides and included a number of undecided voters.


Olli Rhen was the European commissioner with responsibility for Economic and Monetary Affairs and the Euro. He left this post in July. There is no reason to think that Mr. Rhen has any personal position on independence for Scotland. So any statement he makes on the currency issue for an independent Scotland has to be given credibility.

According to the Guardian, Mr. Rhen has written to the Chief Secretary of the Treasury, Mr. Danny Alexander, to make clear the currency position of an iScotland applying to join the EU. He claims that iScotland must either have a currency agreement with rUK, i.e. the Bank of England, or else it must have its own central bank. To use Sterling without a formal agreement with Westminster would not satisfy the entrance requirements (http://www.theguardian.com/politics/2014/sep/02/indepdent-scotland-not-join-eu-without-central-bank?).


This must be a heavy blow to the Yes Scotland movement, which has been on a massive upswing since its leader Alex Salmond trounced Better Together leader Alistair Darling in a second debate broadcast nation-wide on 25 August. A YouGov poll published yesterday (2 September) showed that a swing of only 3% would bring the two sides neck-and-neck (http://research.yougov.co.uk/news/2014/09/02/support-scottish-independence-jumps-47/) and claimed that support for No had “collapsed”. The Yes Scotland campaign to win over women voters is expected to have gained from a heavily-criticised Better Together videoclip (see previous blogg) and there is a groundswell of pro-independence reporting in the media.

All is not lost for the Yes Scotland position, which is that a currency union is in the best interests of both the rUK and iScotland. Such an agreement would make the Bank of England also the central bank of Scotland. However, the political price of such an arrangement has gone up.

Currency agreement in exchange for Trident, anyone?

NOTE: as this blog is aimed at Swedish people, it has so far been published in Swedish. Articles have been checked for grammar by native Swedish speakers. As the rate of the debate increases, this is no longer feasible. Given that all Swedes interested in this subject can read English, I believe that the change to English will not cause them any difficulties. I would like to publically thank Maj Hasselgren and Lars Jannerdal for thier generous help.


“… because “Yes” offers a way out from a status quo that is destroying the fabric of our society, that more than ever in living memory, supports the rich and powerful at the expense of the weak and the poor (regardless, I think it is fair to say, of whatever Westminster party is in power.) To ignore the possibility of changing this, to not at least consider taking that risk of independence, is at best shameful and at worst a disgrace to future generations”. Kev Sherry/Attic Lights (http://www.newstatesman.com/politics/2014/08/i-hate-bagpipes-i-hate-kilts-ive-changed-my-vote-no-yes)

I couldn’t have put it better myself, so read it for the real message about Independence!


En andra debatt hölls i måndags mellan Ja- och Nej-sidorna i Glasgow. Den var ett intensivt utbyte av idéer som stundtals handlade mer om vem kunde tala högst och längst (http://www.huffingtonpost.co.uk/2014/08/25/alex-salmond-and-alistair-darling-clash-in-second-scotland-independence-debate_n_5711095.html). Trots allt skrikande var debatten intressant, lika mycket för vad som inte blev sagt som för det som blev sagt.

Enligt en opinionsundersökning var vinnaren denna gång Ja-sidan, med 71% mot 29% för Nej. Ett par dagar senare visade en återkommande undersökning att gapet för Ja sidan har minskat med 10% och står nu på 41,6% för Ja mot 47,6% för Nej med 10,8% fortfarande ”Vet Ej” (http://www.newsweek.com/scottish-referendum-no-campaigns-lead-halved-after-debate-267429). Nu var Salmond tydlig med en positiv vision för ett självständigt Skottland medan Darling bara kunde upprepa riskerna med självständighet, oavsett sakfrågan. Hans nästan maniska upprepningar om en “plan B” för valutafrågan möttes nu med hånskratt från åhörarna eftersom Salmond hade klargjort på ett övertygande sätt att det fanns flera alternativ för en självständigt Skottland men att en valutaunion med rUK var det som var bäst för båda länder.

De ämnen som debatterades var valutan, sysselsättningen och sjukvården. Ämnen som invandring, pensioner, utbildning, räddningstjänster och EU var helt frånvarande. Försvar diskuterades bara utifrån sysselsättningsperspektivet – vad innebär ett avlägsnande av Trident från Skottland, hur kommer självständighet att påverka nya beställningar från försvaret? Jämställdhetsfrågor var också frånvarande trots att kvinnors röst anses vara en nyckelfråga. Ett nytt videoklipp från Nej-sidan att övertyga kvinnor har förorsakat muntra parodier på sociala medier (http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/watch-patronising-anti-scottish-independence-advert-4121120). Jämför med Yes Scotlands budskap som behandlar kvinnor som vuxna individer: http://www.youtube.com/watch?v=bbWnBX6BY5A.

Nu försöker Salmond att få David Cameron att ställa upp i en debatt (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/289723-alex-salmond-calls-for-independence-referendum-debate-with-david-cameron/) . Cameron har hittills hållit en låg profil – enligt uppgift följde han debatt #2 på TV under bara någon minut – men kommer att få svårt att hitta en bra ursäkt för att inte möta Salmond, eftersom han kom till Skottland igår (torsdag den 29:e) för en middag med skotska affärsmän mot självständighet. Om Cameron inte ställer upp mot Salmond så kommer det att tolkas som feghet, om han ställer upp så kan Salmond öppna en “andra front” och grilla honom beträffande EU – en fråga som egentligen är långt större än självständighet och som oroar självaste CBI-chefen (http://www.heraldscotland.com/politics/referendum-news/cameron-humiliated-as-cbi-chief-attacks-eu-vote-plan.25180163).

I sina försök att blidka hemmaopinionen (läs: opinionen i södra England) om medlemskap i EU har Cameron upprepade gånger förolämpat såväl kommissionens ordförande som EU parlamentet. Han har också visat sig okunnig i författningstekniska frågor. Sannolikheten är försvinnande liten att Cameron, om han blir omvald 2015, skulle vilja eller kunna driva en trovärdig positiv kampanj inför EU-omröstningen 2017 – han har redan börjat förlora parlamentsledamöter till UKIP (http://www.bbc.com/news/uk-politics-28967959). Som del av Storbritannien kan EU-positiva skotska röster aldrig väga upp södra Englands röstövervikt. Konsekvenserna av Storbritanniens utträde ur EU har ännu inte tagits på allvar men skulle bli enorma för alla parter, inklusive Sverige.

Självständighet för Skottland är den enda vägen som garanterar dess framtid inom EU.

Nej-sidan har argumenterat att hela frågan om självständighet ju är illusorisk – i förhållande till rUK, NATO och EU. Detta är en typisk Nej-rökridå eftersom det är självklart i den globaliserade världen att alla nationer är bundna i relationer till varandra och överstatliga organ. Självständighet för Skottland innebär vissa risker och kortsiktiga administrativa kostnader. Men att stanna inom det Förenade Kungadömet innebär den ojämförligt större risken att sluta som del av ”en avlägsen ö i Atlanten” (Carl Bildt).


Vi förutsätter att valutafrågan kommer att lösas på ett tillfredsställande sätt för Skottland (se de senaste bloggarna) och kommer nu att diskutera andra faktorer som pekar på att ett självständigt Skottland (iSkottland) skulle också bli ett välmående Skottland.

Rig Opt 2

Det är nu klart att under minst ett par decennier så har Skottland levererat ett nettobidrag till den brittiska ekonomin, naturligtvis inte minst tack vare det som lite slarvigt kallas för “Nordsjöoljan”. Denna blogg kommer att titta på den aktuella och framtida ställningen för oljeekonomin samt förnybara energiresurser. Slutsatsen är att Skottland kommer att kunna sälja ett stort energiöverskott till sina europeiska grannar, inklusive “restUK” (rUK).

Skottland och Norge började exploatera oljereserver i Nordsjön nästan samtidigt. Men medan Norge inrättade en energifond (som betalar en hel del av min pension) använde Westminster det brittiska överskottet från oljan för att täppa till diverse hål i 80-talets ekonomi. Oljeproduktionen i Nordsjön toppade 1999 och enligt prognoserna kommer den att “ta slut” om två till tre decennier. Oljepriset är känt för att fluktuera ganska mycket och dessa två faktorer har fått ligga till grund för Westminsters bedömningen att det vore oklokt av ett oberoende Skottland att lita på oljan som en framtida långsiktig inkomstkälla.

Denna bedömning må tidigare ha varit rimlig utifrån då kända fakta men är idag felaktiga (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-28827295). Westminster har konsekvent gjort offentliga underskattningar beträffande oljereserverna. Som tidigare påpekats i denna blogg visste Westminster redan 1974 att det fanns mycket mer olja än den offentliga statistiken då visade men hemligstämplade McCrone-rapporten inför en tidigare omröstning om skotsk självständighet. Westminster har också förhindrat oljeutvinning i Firth of Clyde med hänvisning till säkerhetsbehovet för kärnvapenbestyckade Trident U-båtar när de tar sig till och från basen i Faslane. Under senare år nya stora fyndigheter hittats väster om Skottland och öster om Shetland (http://www.businessforscotland.co.uk/clair-ridge-and-scotlands-new-oil-boom/ och http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-economy/9594-huge-north-sea-oil-find-enough-to-produce-for-over-thirty-five-years). Shell har uttryckligen konstaterat att de är inte orolig för en iSkottland och planerar nya investeringar i Nordsjön (http://www.heraldscotland.com/business/company-news/shell-vows-to-invest-billions-in-north-sea.24925660). En säker prognos för oljepriset kan inte göras idag: fracking i Nordamerika pressar efterfrågan och/eller priset för Mellanösternolja, samtidigt som exporten från länder som Irak och Syrien är opålitlig. I ett längre perspektiv så verkar dock sannolikt att oljepriset stiger, till gagn för iSkottlands ekonomi.

Enligt en uppskattning har Skottland c:a 25% av alla förnybara energiresurser i Europa. Vindkraften är beprövad men kontroversiell. För några år sedan fick planerna för en “wind farm” med 500 turbiner på ön Lewis inte godkänt, främst på grund av möjliga konflikter med turism och natur. Till en del berodde det på en okänslig inställning från exploatören. På samma ö finns nu en positiv inställning till en produktionsanläggning för vågkraft (http://www.heraldscotland.com/news/environment/worlds-biggest-wave-energy-farm-off-lewis-gets-go-ahead.21156952). Pilotanläggningar för tidvattenkraft har också byggts i farvatten runt Skottland (http://www.energynews.es/english/alstom-and-iberdrola-sign-an-agreement-to-supply-tidal-energy-turbines-in-scotland/ samt http://www.hammerfeststrom.com/research-and-development/testing/emec/)och planer för produktionsanläggningar i Pentland Firth, där tidvattenströmmar kan uppgå till 12 knop, annonserades idag (http://www.heraldscotland.com/news/home-news/51m-funding-starts-construction-of-massive-tidal-power-scheme-in-pentland-firth.1408689300)Tack vare det skotska parlamentets Land Reform år 2003 är ön Eigg numera ett kooperativ med energianläggningar som täcker 100% av öns behov, mycket från förnybara resurser. En kooperativt ägd pilotanläggning för tidvattenkraft ska också installeras mellan Fetlar och Yell i Sheltandsöarna (http://www.sustainablebusiness.com/index.cfm/go/news.display/id/25825).

Det kan ta ett eller två decennier innan alla tekniska problem förorsakade av stormar, korrosion och underhåll kan kostnadsberäknas på ett pålitligt sätt men skotsk ingenjörskompetens inom offshoreteknologin är redan stor. Idag har det skotska parlamentet en målsättning att 100% av Skottlands egna energibehov ska komma från förnybara resurser redan 2020 och det har utlyst “The Saltire Prize”, värd £10 miljoner, för den anläggning som kontinuerligt producerar mest ström under en 24 månaders period (http://www.saltireprize.com/challenge). Under utvecklingsfasen för vattenburen förnybar energi kommer Skottland att kunna förlita sig på oljeinkomster.

Det är inte bara inkomsterna från energiresurserna som ger framtidshopp men alla arbetstillfällen för konstruktion och underhåll som genereras av anläggningar för förnybar energiproduktion. Dessa anläggningar är ofta i avlägsna platser där arbetsmarknaden består i bästa fall bara av turism och en fiskodling eller småskaligt fiske. Fem eller tio heltidsarbetstillfällen i sådana platser är guld värt för det lokala samhällets fortbestånd. 

Allt det här är “Här och nu”. Skottland är en rik nation: rikt på kunskap, rikt på energi, rikt på duktigt folk. För att kunna fortsätta bestämma över denna rikedom vill Westminster att det skotska folket ska rösta Nej den 18 september.


Den första debatten i kampanjen för skotsk självständighet är över. Enligt “The Guardian” fann 56% av TV-tittarna att Nej-sidans Alistair Darling vann debatten över Ja-sidans Alexander Salmond. Tyvärr var länken från konferanshallen var under all kritik. Efter att helt ha missat de inledande presentationerna så kom den till sist igång, men med upprepade, långa avbrott. Att döma från tweets till “The Scotsman” så drabbades de skotska tittarna av samma problem. Man kan dock se debatten på nätet med play (http://player.stv.tv/programmes/salmond-darling).

Det som vi kunde se i Sverige handlade till stor del om valutafrågan. Darling pressade Salmond gång på gång om en plan B för den skotska valutan om inte Skottland fick använda pundet. Sal­mond påpekade att pundet var lika mycket Skottlands som Englands och att framstående finansiella experter, inklusive f.d. ministrar, har sagt att Skottland visst skulle kunna fortsätta använda pundet. Detta var debattens hjärta och här fick Darling ett övertag över Salmond, som med sina fantasilösa svar stundtals påminde svenska tittare om Bosse Ringholms ökända upprepningar i Ahlenius affä­ren.

Inför debatten kunde Salmond glädjas åt en fortsatt rörelse i opinionsundersökningarna till förmån för Ja-sidan, enligt Ipsos-Mori upp 4% till 40%. Dessa röster kom från “Vet ej” väljare medan Nej-sidan är kvar på 56% (http://www.ipsos-mori.com/researchpublications/researcharchive/3429/Yes-continues-to-make-progress-as-we-enter-the-final-stretch).

Uppenbarligen kommer inte dagens debatt att vara den kioskvältare som Ja-sidan behöver för att fortsätta ta röster. Andra positiva nyheter kommer sannolikt att drunkna i mediabruset kring debat­ten. T.ex. att fler och fler rapporter understryker närvaron av stora oljefyndigheter väster om Skottland (http://www.newsnetscotland.com/index.php/scottish-news/9535-rumours-of-massive-oil-find-follow-camerons-secret-shetland-visit samt http://www.youtube.com/watch?v=kxZlMLmbgQ4#t=167). Samtidigt är en sedan 1977 hemligstämplad rapport om hur Skottland kunde ha blivit en annat Norge tack vare Nordsjöoljan (http://www.youtube.com/watch?v=JL8rPmkkcAY) nu offentlig. Det var inget slump att denna för skotsk självständighet så positiv rapport hemligstämplades av Westminster innan en tidigare omröstning om självständighet.

Negativt för Ja-sidan är den ökad osäkerhet i geopolitiska frågor (http://www.scotsman.com/news/comment-foreign-policy-will-affect-referendum-1-3500217) samt ytterligare ett lamt försök från Westminsters sida att lova DevoMax till Skottland (http://www.thestar.com/news/world/2014/08/05/scots_offered_more_tax_powers_to_stay_with_britain). Men av debatten att döma är konstitutionen, EU, försvaret och liknande frågor så gott som osynliga för väljarna: ”It’s the economy, stupid”!

Stämningen under debatten och i tweets var det att väljarna vill nu ha konkreta svar istäl­let för “pie in the sky”. Med dubbelt så stor kampanjkassa och med stöd från de flesta massmedierna samt från Whitehall etablissemanget kan Nej-sidan känna sig nöjd. Om inte Ja-sidan börjar leverera övertygande svar om ekonomin till väljarna så är det farväl till självständighet för Skottland i min livstid. Och i så fall skulle ytterligare en möjlighet har gått oss förbi. (http://bellacaledonia.org.uk/2014/08/04/scotland-a-world-leader-again/).


Hej igen efter en solstrålande semester i Sydsverige! Här följer en sammanfattning av vad har hänt under de senaste tre veckorna i debatten om skotsk självständighet.

De politiska etablissemangen fortsätter att spela på osäkerheten i “hårda” frågor. Det är en sund strategi eftersom opinionsundersökningar tydligt har visat att den sidan som kan övertyga med sin vision av ett rikare liv för skottar kommer att vinna omröstningen. Dessutom upplevs osäkerhet alltid som en anledning att rösta för den etablerade, till synes stabila, ordningen.

Trots att vissa experter har hävdat att ett självständigt Skottland (iSkottland) visst skulle kunna fortsatta att använda pundet har andra påpekat att Bank of England ändå skulle ha en nyckelroll i vissa fiskala frågor (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284492-independence-sir-martin-jacomb-and-sir-andrew-large-challenge-sterlingzone/). Alternativet att iSkottland ensidigt skulle använda pundet utan en överenskommelse med rUK vore en möjlig men riskfylld strategi (jfr. Panama och US dollar). Intresset för Euron är noll.

Skottland har idag formellt sett ett stort kapitalöverskott beroende på att flera stora banker har sina huvudkontor där. En kapitalflykt från iSkottland skulle inte behöva bli en katastrof i sig – det skulle minska dess sårbarhet i händelse av en attack på pundet – men skulle också leda till ett förlust av uppemot 7000 tjänster från finanssektorn.

Osäkerheten drabbar också industrins och bostadsmarknadens utsikter. Just nu upplever UK ett ekonomiskt uppsving som också avspeglas i stigande huspriser – kommer dessa välkom-na trender att påverka väljarna i riktning mot Nej? Och vad händer om valutahandlarna på allvar börjar räkna med ett Ja-resultat i september (http://www.cnbc.com/id/101870529#)?

Opinionerna är fortsatt delade när det gäller hur iSkottland skulle klara sina löften att skydda pensionernas värde med en s.k. ”trippel lås” och att kunna leverera gratis sjukvård med minst samma kvalité som idag. I oktober kommer minimilönen att höjas i hela UK från £6.31/timme till £6.50. Salmond påstår att den skulle kunna höjas ytterligare i iSkottland – men få verkar tro på den här sortens ”löfte”.

I februari 2014 fick deklarerade Standard and Poor att iSkottland skulle få en AAA rating, en bedömning som senare nedvärderades (http://www.blacklercopywriting.com/scottish-independence/).

Ledningen för Nej sidan beskrivs av ”Better Together” som ”stabil”. I brist på positiva nyheter i de senaste mätningarna spelar ”Yes Scotland” på en 9% ökning av Ja-röster sedan januari i år – knappast övertygande i sig.

Oberoende kommentatorer är försiktiga: flera faktorer kan komma att leda till en sista-minuten våg av Ja-röster. En sista-minuten rusning tog SNP till en överraskande absolut majoritet i det skotska parlamentet i valet 2011(http://www.ipsos-mori.com/newsevents/ca/729/Polls-Apart-The-SNP-Victory-in-Scotland) och alla är överens om att ”Yes Scotland”-kampanjen har vinden i seglen. Den har aktivare gräsrötter som för närvarande är inriktade på att få folk att registrera sig söm väljare (under UKs regler måste man registrera sig vartannat år med risk att annars försvinna från vallängden!). En annan målgrupp är unga väljare eftersom de som har fyllt 16 få rösta. En tredje målgrupp är traditionella Labour-valkretsar som har visat lågt valdeltagande, ett tecken på väljare som struntar i Labour men som vägrar att rösta på de Konservativa (minnet av Margaret Thatchers järnhand är fortfarande högst levande i Skottland). Att få dessa att rösta Ja kan visa sig avgörande.

EU-frågan är en tickande bomb som än så länge inte har briserat. Men det blir allt tydligare att Cameron är beredd att möta UKIP med UKIPs metoder (http://www.europaportalen.se/2014/08/cameron-vi-satter-storbritannien-forst) och att sannolikheten stiger för att att de Konservativa skulle kunna vinna över Labour i det allmänna valet 2015. Utsikten att ha Cameron som statsminister för ytterligare fyra år är i sig tillräckligt att få en hel del skottar att rösta för självständighet. Självständighet är också den enda garantin för att Skottland ska fortsätta att vara medlem i EU.

Överraskande är att flera ämnen är för närvarande så gott som icke-frågor i den aktuella debatten. Till dessa hör NATO-medlemskap, kärnvapen, jordreform och energin. Immigration har debatterats utan att ha lämnat synliga spår.

På tisdag kommer Salmond från Yes-sidan och Darling från Nej-sidan att debattera offentligt – en debatt som kan följas från Sverige på Internet (http://news.stv.tv/scotland-decides/news/284650-how-to-watch-stvs-alex-salmond-vs-alistair-darling-referendum-debate/).

Med 44 dagar kvar till omröstningen är resultatet fortfarande långt ifrån klart. Positionerna är dock tydliga: det är de välbeställda i nära allians med Westminster-etablissemanget som vill ha status-quo mot de unga, de politiska soffliggarna, visionärerna, de som vägrar att acceptera den klassiska ”Aye, right”* mentalitet, de som är beredda att våga en väg bort från över hundra år av Westminsterlikgiltighet. De som tror att ett ännu bättre Skottland med en egen hushållning och egen röst i internationella församlingar är både möjligt och önskvärt.

* ”Aye Right” = vad en skotte säger när hen tror inte på vad du säger men hen kan inte göra någonting åt det (ett dåligt självförtroende som resultat av ”The Clearances” och decennier av industriellt förfall).


Med 70 dagar kvar till den 18 september verkar Nej-sidan ha fått ett positivt momentum i sin kampanj. Kampanjdonationerna är nu £2,4 miljoner mot Ja-sidans £1,16 miljoner (http://www.theguardian.com/politics/scottish-independence-blog/2014/jul/08/scottish-independence-referendum-campaigners-donations-published) och opinionsundersökning-arna visar ett till synes stabilt övertag för Nej-sidan (46% N/32% J/22% VE, http://blog.whatscotlandthinks.org/2014/07/tns-bmrb-portray-a-referendum-campaign-becalmed/).

Tunga brittiska och internationella röster fortsätter att uttala sitt stöd för Nej-sidan, senaste Kinas president.

Men det finns ljuspunkter också för Ja-sidan. Risken för en ny mandatperiod för David Cameron skulle få andelen Ja röster att stiga från 32% till 54%. Och Tories vinner mark inför nästa ”General Election” i 2015.

Den sedouglas_scott_scotland_EUnaste utvecklingen i EU-frågan och brittisk inhemsk politik bör stärka Ja-sidans ställning. Camerons intervention i valet av EU-kommissionens nya president Juncker har beskrivits i brittiska tidningar som en ”fiasko” och den nya Ministerrådspresid-enten Sandro Grozi har krävt att EU:s tjänstemän intar en neutral hållning till den skotska frågan. I stark kontrast till ett tid-igare utlåtande från Westminster och Brys-sel skulle ett självständigt Skottland inte ha stora problem med att vinna inträde i EU enligt Professor Douglas-Scott, en expert på EU-lagstiftning och Mänskliga Rättigheter vid Oxford Universitet (http://www.yesscotland.net/news/expert-report-highlights-independent-scotlands-uninterrupted-eu-membership).

Det kommer också signaler om att fler och fler britter motsätter sig kostnaden för den nästa generationen av Trident (kärnvapenbestyckade U-båtar). Enligt en ny rapport kommer det nya systemet att ha en årlig kostnad på mellan 2,9 och 4 miljarder pund eller totalt minst £100 miljarder fram till 2060 (http://www.theguardian.com/uk-news/2014/jul/01/trident-nuclear-missile-renewal-study). Eftersom systemet inte skulle fungera utan att vara integ-rerat med USAs kärnvapenförsvar är allt tal om en ”oberoende kärnvapenmakt” trams. Synpunkten att Trident bör fasas ut delas av Hans Blixt (http://www.theguardian.com/world/2013/may/26/hans-blix-trident-abandon-britain-nuclear). Utfasning av kärnvapen från ett självständigt Skottland är en av Yes-kampanjens krav. Som NATO-medlem skulle ett självständigt, kärnvapenfritt Skottland kunna omdispon-era c:a £600 miljoner årligen till förbättrade socialtjänster, utbildning, hälsa m.m. samt ett begränsat konventionellt försvar liknande Danmarks. Trident_Nuclear_Submarine_HMS_Victorious_UK_MinistryofDefence

Ett område som har fått lite uppmärksamhet är behovet av en effektiv jordreform. Den från 2003 har visat sig nästan verkningslös för att förbättra besittningsrätten för ”crofters” (ungefär ”torpare”) och förhindra fortsatta drastiska arrendeökningar. Nyligen presenterades en delbetänkande av ”The Land Reform and Tenure Team” som har fått positiva reaktioner men det finns en hel del kvar innan rekommendationerna i en slutrapport kan omvandlas till en effektiv lagstiftning. Under tiden är risken för kortare arrenden överhängande (http://www.scotsman.com/news/land-reform-as-polarised-as-independence-debate-1-3452842). Det är anmärkningsvärt men inte överraskande att flera av de stora bidrags-givarna till Nej-sidan är också stora jordägare.

Som avrundning vill jag uppmärksamma att hela kampanjen har hittills präglats av en i stort sätt anständig debatt och avsaknad av våld. Undantag som har rapporterats i medierna är en 12-årig åskådare som fick ansiktsskador i samband med en ”Orange Order” marsch i Glasgow (http://www.bbc.com/news/uk-scotland-glasgow-west-28194554): själva marschen var fredlig. ”The Orange Order” är en protestantisk sekt vars årliga firande av engelska protestanternas seger över de katolska irländarna vid ”The Battle of the Boyne” år 1690 har orsakat mycket våld i Nordirland. Den har starka förgreningar i sydvästra Skottland varifrån protestantiska emigranter tog sig som en ny jordägande klass till det som är nuvarande Nordirland. Ordern har anslutit sig till Nej-sidan och planerar en marsch den 13 september, fem dagar innan omröstningen. Man kan tänka sig att övriga Nej-organisationer inte är så glada åt dessa planer.


Screen Shot 2013-12-30 at 16.22.11.png

Bill Clinton’s kärnfulla påstående passar in i kampanjen om skotsk självständighet. Det påstås att segern i omröstningen kommer att gå till den sidan som övertygar skottarna om att de ska få en standardhöjning med £500 per person om året. Därför handlar väldigt mycket av debatten om hur mycket bättre/sämre livet kommer att bli om man röstar för den egna kampanjen eller om motståndarna skulle gå av med segern.

Westminsters prognos är att en Nej-seger kommer att öka levnadsstandarden per capita med £1400 per år de närmaste 20 åren. Flera arbetstillfällen, Sterling som valuta, inga besvärliga gränsfrågor, låg ränta, lägre kostnader för energiinfrastrukturen, bankgaranti på besparing-ar upp till £85,000, delade kostnader för offentliga institutioner och tjänster, lägre skatter och högre offentliga utgifter för t.ex. hälsa, utbildning och transport, ”en starkare röst i världen” inklusive försvar, internationella affärer och bistånd: (https://www.gov.uk/government/publications/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland/what-staying-in-the-united-kingdom-means-for-scotland).

Ja-sidans ekonomiska synpunkter finns att hitta i flera avsnitt av ”Scotland’s Future”, publicerad av den skotska regeringen (http://www.scotland.gov.uk/Publications/2013/11/9348/4). Enligt den har den skotska ekonomin genererat £2400/individ/år mer än UK som helhet över de senaste fem åren och ett självständigt Skottland kommer att fortsätta i samma spår tack vare en konkurrenskraftig BNI med starka sektorer inom energi, mat och dryck, biomedicin, utbildning, turism och finans. Nordsjöoljan ej inräknad är Skottlands BNI i paritet med hela UK, om oljeinkomsterna tas med så ökar den med c:a 20%.

Westminster levererar en prognos, bilden från ”Yes Scotland” kan i alla fall kontrolleras mot levererad statistik.

Vad ska den gemene kvinna eller man som saknar avancerade ekonomiska kunskaper tro när de två kampanjerna kommer till så olika slutsatser?

En ekonom fick frågan “Hur mycket är två plus två?” Han svarade “Det beror på vilket resultat du vill ha.” Med andra ord det resultat man får beror minst lika mycket på vilka antagande man utgår ifrån som själva ingångsvärden. Ett relevant exempel för självständighetsdebat-ten handlar om valutafrågan. Enligt en rapport från “The Treasury” (ungefär Finansdepart-ement) finns många svårigheter för ett självständigt Skottland att fortsätta med Sterling som valuta: (https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/279454/CM8815_2901849_SA_SterlingUnion_acc.pdf). Men dessa slutsatser bygger i många avseenden på skeva eller direkt felaktiga antaganden, enligt en kritisk granskning av Prof. Leslie Young, Cheung Kong Graduate School of Business, Beijing (http://news.stv.tv/scotland/269177-report-commissioned-by-sir-tom-hunter-into-currency-with-rest-of-uk/). Ett annat exempel handlar om hur en självständig skotsk ekonomi kommer att klara sig när man, istället från att utgå ifrån en ”business as usual” modell, tar hänsyn till förskjutningar i ett antal väsentliga makroekonomiska parametrar (http://theconversation.com/scottish-independence-is-not-bad-economics-so-ignore-the-voices-of-doom-28790, se också: http://theconversation.com/an-independent-scotland-would-have-a-stronger-economy-than-you-might-think-27845).

Uppenbart är att ingångsvärdena på en hel del viktiga parametrar endast kan bestämmas genom kompromisser efter omröstningen. Andra parametrar blir föremål för mer eller mindre välinformerade gissningar, som mängden oljereserver utanför Skottlands västra kust eller hur en ökad immigration, en av SNPs prioriterade punkter, kommer att påverka Skottland (http://www.businessforscotland.co.uk/positive-migration-can-generate-65-3-billion-bonus-for-scotland).

Här är hur “Business for Scotland” sammanfattar det ekonomiska läget:

The very fact that the No Campaign can point at Scotland’s economy and even remotely suggest that an independent Scotland would not have a massive advantage is testament both to a massive misinformation campaign over decades and to generations of economic mismanagement of Scotland’s resources by Westminster. Most culpable of all is Alistair Darling. Not only did Alistair Darling fail to reinvest Scotland’s oil wealth but was also asleep at the wheel during the banking collapse and the various banking scandals under his watch.


Den enkla sanningen är att ingen riktigt vet hur självständighet kommer att påverka den skotska ekonomin. Min egen gissning är inte så värst mycket, i alla fall under de första tre till fem åren – det tar lång tid att med demokratiska medel vända en stor skuta. Men självstän-dighet skulle frigöra en massa kreativitet och energi som skulle bidra till en ökad livskvalité i Skottland.

Tänk Norge!